Julgala med Allmänna sången

Östra Aros marknadsför sig numera som Julstaden Uppsala. Turistbyrån är förstås fri att välja sina slogans – precis som att ingen kan hindra Nordkorea från att kalla sig Demokratiska folkrepubliken Korea – men jag kan inte låta bli att undra hur de har tänkt. Ordet julstad frammanar bilden av en mindre ort med garanterat snösäkra jular, dit bygdens söner och döttrar återvänder från jobb och studier för att tillbringa helgerna med släkten. Raka motsatsen till Uppsala, alltså.
Men staden har trots allt en konkurrensfördel i kampen om juligheten: de många framstående körerna. En av de mer kända är Allmänna sången, som i år firar 180-årsjubileum. I år ges körens traditionella julgala för första gången under ledning av sin nya dirigent, Maria Goundorina.
Julstämningen infinner sig redan i den inledande ”När det lider mot jul”. Kända svenska och anglosaxiska julsånger varvas med lagom doser nyare material, och även Maria Goundorinas ryskortodoxa arv gör sig påmint. Det är bitvis så vackert att man ryser.

I år gästas kören av vokalgruppen Vibafemba, som spexar en stund i mitten av föreställningen och dessutom framför ett par nummer tillsammans med kören. Jag erkänner att jag inte förstår mig på deras genre, även om jag inser att de har utvecklat den till perfektion. Om avsikten är att skapa en kontrast till de mer högstämda traditionella julsångerna lyckas man väl, och jag är inte säker på att det är av godo.
Men trots störningarna från Vibafemba blir Allmänna sångens julgala en fin musikupplevelse. När föreställningen når sin höjdpunkt i ”Oh Come all Ye Faithful” reser sig nackhåren och jag är nästan beredd att ompröva min skepsis mot Julstaden Uppsala.

nbsp;