Lissi Dancefloor Disaster: Glowing Hearts

Av någon anledning känns akustisk musik alltid mer äkta än elektronisk musik. Electronica kan vara hur bra som helst, men jag får aldrig för mig att den handlar om verkliga händelser och känslor i verkliga personers liv. Det har antagligen att göra med att man per automatik förknippar maskiner och datorer med själlöshet och kyla.
Det är det som gör den avslutande akustiska versionen på singeln ”Glowing hearts” så slående. Efter sex elektroniska versioner av låten följer en där Josefin Lindh gör den ensam med gitarr och plötsligt tror jag nästan att berättelsen är sann, att paret som tittade på Star Trek på nätterna och var inlagda på samma mentalklinik verkligen har existerat. Versionen är inte bäst men den lyfter hela singeln genom perspektivskiftet.

På övriga versioner låter Uppsaladuons musik ungefär som tidigare. Snygg tv-spelsblippig electronica med mycket rymd. Förutom den akustiska versionen fungerar originalversionen, Uppsalaproducenten DJ Larges mix som ger låten hiphopfärg och ”The Mankind Remix” bäst. Bättre ändå vore mer nytt material. Lissi Dancefloor Disaster lämnar en alltid med ett otillfredsställt sug efter mer.

nbsp;