Rebecka Törnqvist: Scorpions

Det där med att de flesta artister blir tråkigare på äldre dar gäller definitivt inte Rebecka Törnqvist. På 2000-talet har den tidigare Uppsalasångerskan rört sig längre och längre bort från den trista vokaljazzen hon ägnade onödigt mycket tid åt på 90-talet och långsamt glidit över i ett helt unikt uttryck.
Det ekar av Laurie Anderson och Tori Amos både i materialet, sången och Jari Haapalainens produktion, men mest låter det som den senare Rebecka Törnqvist själv. Lite ruffigt, lite finstämt, varmt och suggestivt. ”Scorpions” är ungefär så långt man kan komma från debuten för 19 år sedan utan att lämna vare sig jazzen, popen eller de trogna lyssnarna i sticket.

nbsp;