Veronica Maggio: Satan i gatan

Sedan klivet ut i rampljuset har Uppsalabördiga Veronica Maggio för varje album växt ett par decimeter. Debuten ”Vatten och bröd” som kom 2006 visade begåvning men kändes mest som en bagatell som låg rätt i tiden. Med ”Och vinnaren är…” två år senare klev hon fram som en kraft att räkna med även om många misstänkte att pojkvännen, producenten Oskar Linnros, som hon gjorde skivan tillsammans med låg bakom det mesta som var bra med den.
Även på ”Satan i gatan” har hon omgett sig med begåvade medarbetare i Christian Walz och Markus Krunegård, men hennes eget uttryck, som de knappast kan krediteras för, är också starkare än tidigare.
På Satan i gatan har de lite aviga sångerna klätts i en produktion som ligger helt rätt i tiden, men sannolikt blir klassisk. De inledande fyra spåren är något av det vassaste som gjorts inom svensk pop. Om hela albumet hållit samma nivå skulle det högsta betyget varit givet, men något måste ju lämnas öppet för förbättring till nästa gång om den uppåtgående trenden ska fortsätta.

nbsp;