Gitarrfestivalen blir ännu större
Gitarren, instrumentet som återfinns i vart och vartannat hem. En prydnad på väggen eller bortglömd i ett hörn för att plockas fram när det blir fest och allsång. Den 12–15 oktober hamnar vår strängade vän i rampljuset. Under fyra dagar samlas gitarrister från hela världen på Uppsala Konsert och Kongress. Klassiska John Williams, jazziga Kurt Rosenwinkel och en av Rysslands främsta kvinnliga gitarrister, Irina Kulikova. nbsp;
Festivalen hålls för åttonde året i rad och har blivit ett tillhåll för världens främsta gitarrister. Här finns representanter från den klassiska skolan men också från den mer experimentella falangen. Gemensamma nämnaren är att det i stort sett bara handlar om det akustiska instrumentet. Elgitarrfantasterna får söka sitt lystmäte någon annanstans.
Ett nytt inslag i årets program är en förfestival där lokala artister uppträder. För att riktigt gitarrifiera staden sprids tonerna från Ekocaféet, Uppsala stadsteater, Grand och Lyckebokyrkan. nbsp; Ett av stjärnskotten är 19-årige Samuel Zeitler.
– Jag skulle nog kalla min musik för experimentell akustisk gitarr, även om det är ganska brett. Men jag spelar också ganska brett, från funkrockigt bort åt det tranceliknande hållet.
Men gitarrintresset höll på att få ett abrupt slut. När Samuel började spela för sex år sedan tog han lektioner tillsammans med en kompis. Problemet var bara att vännen alltid var snäppet duktigare. Efter en termin tröttnade Samuel och slutade med lektionerna. Så en dag ville hans mamma ta med honom på en konsert med gitarristen Tommy Emmanuel. Samuel var motsträvig.
– Vad tråkigt att sitta och titta på en enda gitarrist i flera timmar, minns jag att jag tänkte.
Till slut gav han upp och följde med. Kvällen blev ett uppvaknande. nbsp;
– Jag visste inte att man kunde göra sådana saker med en gitarr. Sättet att utnyttja hela instrumentet, det var helt nytt för mig. För de flesta finns gitarren i sin lilla box, det finns ett särskilt sätt att spela på. Men man kan göra så jäkla mycket mer.
Australiensiske Tommy Emmanuel använder sig av så kallad finger picking, en experimentell spelstil. Hela gitarren används till fullo och blir både bas, trumma och ett melodiinstrument.
Samuel gick hem och googlade på Tommy Emmanuel. Och det var här han hittade sitt inlärningssätt och sin inspiration; bland gitarrmästarna på Youtube.
– Jag ser vad de gör och tar efter. Tittar på liveklipp, pausar och försöker härma. Det tar väldigt lång tid, ibland fyra eller fem timmar för en enda sekvens. nbsp;
I sitt musikskapande plockar Samuel delar från andra artister, men gör det på sitt eget sätt så att det blir något nytt. Han betonar att han inte är skolad utan att han snappar upp och tar efter. Här finns inga noter eller tabulatur inblandade. Dock sätter han en tydlig gräns i musicerandet.
– Jag ser inte mig själv som en typisk musiker, det är inte någon livsstil för mig. Jag vill inte gå någon musikutbildning, även om många tycker att jag borde göra det. nbsp; Då testar jag hellre min egen grej och ser hur det går.
På gitarrfestivalen ser han särskilt fram emot att se fingerstyleartisten Erik Mongrain. Själv spelar han på Ekocaféet den 11 oktober, dagen innan den stora festivalen börjar.
Ellinor Skagegård
