Promise and the Monster: Red tide


(Imperial recordings)
EEEE

Mycket hinner hända på fyra år, men för den skull är det inte säkert att det gör det. I den tidigare Uppsalaartisten Billie Lindahls fall är det lite både och. Jämfört med debuten ”Transparent knives” som kom 2007 är ”Red tide” en mer lättillgänglig skiva. Det är fortfarande melankoliskt, trevande och svävande i grunden, men samtidigt tar melodierna och folkinfluenserna mer plats vilket gör uttrycket mer konkret.

Albumomslagen är talande. På debutomslaget befann sig Promise and the Monster i en mörk granskog med ljusa kläder. Nu skummar vågor ur havet upp i solsken mot huvudpersonen, som är fotad i motljus och blir mörk. Kontrasterna mellan det ljusa och det mörka är också ständigt närvarande i musiken. Billie Lindahls ljusa sång slingrar sig fram över de mörka bakgrunderna, som en osalig ande man absolut inte vill skaka av sig.



Annons

Annons

Läs mer

Ellen Sundberg Ett bloss för Bodil Malmsten Tolkningar av Ellen Sundberg Teg Publishing
Mattias Alkberg Häxor Teg Publishing
Tusses värme ledde till en välförtjänt vinst i lördagens final i Melodifestivalen. Ergos recensent hyllar vinnaren, men…