Loch Vostok: Dystopia


(Vicisolum/Sound Pollution)
EEE

En av de svåraste uppgifterna för författare sägs vara att skildra tråkiga saker utan att det blir tråkigt. Hur skriver man till exempel en roman om någon som sitter inlåst i en cell i 20 år och fördriver tiden med att fundera på omöjliga flyktplaner utan att läsaren ger upp efter 40 sidor?
Ska man skildra en framtida deprimerande dystopi musikaliskt så ska man nog i alla fall göra det ungefär som Uppsalabandet Loch Vostok. Progressiv metal är variationsrik till naturen, men i Loch Vostoks tappning mer än vanligt. Både sången och musiken växlar så flitigt att det kan kännas som att man plötsligt lyssnar på en helt ny skiva om man tappar koncentrationen en stund.
Behåller man koncentrationen får man uppleva en flödande virvlande framtidsresa till ett samhälle som förtrycker sina medborgare, men där det åtminstone finns utrymme för både popmusik och extremmetal, ofta i samma låt, och där skicklighet går före de traditionella låtbyggena som tilltalade massorna i en svunnen tid.

nbsp;


Annons

Annons

Läs mer

"Vad är det jag håller på med? Ska jag tycka till om huruvida det ena av dessa intetsägande bidrag är bättre än det…
The Mamas återkommer med en sämre, tråkigare låt – och Erik Saades nasala röst stör ett i övrigt spännande dansnummer…
Charlotte Perellis generiska schlagerdänga som inte tillför speciellt mycket vägs upp av Tusses varma, personliga…