Skrömta: Swedish handicraft

De senaste åren har den kanske starkaste trenden inom svensk folkmusik varit att ta genren bort från konserthusen och tillbaka till ett djävulskt uttryck och en tid då den fortfarande ansågs farlig och ful. Det kan göras genom att skapa en smutsig bastradvariant med inslag av blues och jazz som Den Fule och Kebnekaise eller att blanda in rock och göra en slags medeltidsveckavariant, som Garmarna och Skrömta.
Liksom på debuten ”Grejhojta ” gör Skrömta på uppföljaren en folkmusik som antagligen påminner mer om Ronja Rövardotter än om hur svensk folkmusik faktiskt lät för länge sedan, men så länge det svänger är det svårt att bry sig om några autencitetskrav. De egna kompositionerna imponerar musikmässigt, särskilt i de ösigt mörka låtarna där Uppsalabördige Mårten Korkmans kontrabas leder vägen, medan texterna ofta haltar och funkar bäst när de hålls enkla och ohumoristiska.