Vällagrad noisepop

Av alla band som startas av unga musiker tillhör de flesta någon av de två kategorierna som antingen slår igenom och blir stora eller splittras innan det händer och försvinner. Men det finns några band som fastnar i replokalen i avsaknad av en drivande medlem eller bara för att de mest är intresserade av att spela och ha kul, utan respons från publik och kritiker. Sådana band gör ofta musik som är för ineffektiv för att fungera live eller på skiva.

Uppsalabandet Tennis Bafra har funnits sedan 1993 och det tog nästan 19 år innan deras musik hittade ut ur källarlokalen där musiken grott och utvecklats. 2010 kom låten ”DNA Express” som hyllades av den franska bloggen ”Absolut noise” och nu släpps debutalbumet. I pressmeddelandet poängterar Tennis Bafra att de är kvar i 90-talets musik och att de primära förebilderna fortfarande heter Sonic Youth, Pavement och Polvo.
Med de förutsättningarna är det lite av en sensation att ”Abulia jubilee” fungerar så bra. De har lyckats fånga föregångarnas känsla för balans mellan ett noisigt kompromisslöst uttryck och ren rockig pop utan att det känns plagiat. Musik att ryckas med av, lida till och känna sig jävligt avig och cool när man gör det.