Olof: The magic ep


(Egen utgivning)
EEE

nbsp;

Orden för utgivningsdagen är definitivt ”nedtonat” och ”sparsmakat”. När Uppsalaartisten Olof Widenfalk släpper sin debut-ep är det en avskalad historia, vilket är konsekvent för hela utförandet. Det nakna omslaget med en svart, tecknad fågel som äter rönnbär, de till ytan enkla texterna som lämnar mycket öppet för lyssnaren att medförfatta, men framförallt musiken där det aldrig ges utrymme för några större utsvävningar.

Akustiskt, trevande och lågmält tar sig Olof fram genom skivspåren och som helhet fungerar det, även om det känns som att ett helt album i samma stil skulle bli för mycket. En annan känsla är att låtarna flyr undan utan att riktigt lämna avtryck och som att det är det som på något vis är meningen. Liksom artistnamnet ”Olof” funkar ganska dåligt i sökmotorland smälter ep-spåren undan som iskuberna i vattnet i avslutningslåten ”Drown”.

nbsp;

nbsp;


Annons

Annons

Läs mer

"Vad är det jag håller på med? Ska jag tycka till om huruvida det ena av dessa intetsägande bidrag är bättre än det…
The Mamas återkommer med en sämre, tråkigare låt – och Erik Saades nasala röst stör ett i övrigt spännande dansnummer…
Charlotte Perellis generiska schlagerdänga som inte tillför speciellt mycket vägs upp av Tusses varma, personliga…