Man kan dansa hur som helst

Vad är det för ”alternativ folkrock” ni gör?
MM: Låtarna är inspirerade av icke-folkrockartister. Jag skriver de flesta låtarna och är mycket inspirerad av till exempel Jeff Buckley och av Pearl Jam. Vi gör vår egen grej och har ganska olika bakgrunder.
FC: Min trumkarriär började med metal och gick över till rock. Därför har jag ett driv i trummorna som inte är som klassiskt folktrumspel utan egenkomponerat från allt jag gått igenom musikaliskt.
GS: Jag har en treårig jazzutbildning från gymnasiet och har ganska mycket ren jazz och blues med mig som vi blev matade med där. Det går inte att komma ifrån sina influenser.
MM: – Texterna tar upp normer i samhället, att det bara accepteras hur saker och ting är hit och dit.

Skulle ni säga att det är samhällskritisk musik?
FC: – Ja, men inte på ett revolutionärt vis. Inte direkt politiskt, men samhällskritisk.

Vad tycker ni om livescenen i Uppsala?
FC: – Det beror mycket på vilken typ av musik man spelar. Våra möjligheter i Uppsala är jättebra.
MM: – Vi fyllde Göteborgs
GS: – Det som ligger till vår fördel är att musiken är ölvänlig och dansant – den passar för pub- och festlokal. Men vi känner ju till andra musiker från andra genrer som inte har det lika lätt.

Hur är Uppsalastudenterna som publik?
FC: – Jättejättebra.
MM: – Vi får väldigt mycket schyst respons. Efter Göteborgs och GH:s var det många som kom fram till oss och sa att det var bra. Man blir riktigt glad när det är personer man inte känner, då vet man att de verkligen menar det.

Hur ska man dansa när ni spelar?
GS: – Som när man gick på barndans och gjorde hoppsasteg?
FC: – Lite åt Håkan Hellström-pophållet, men blandat med armkroksdans? Man skulle inte se dum ut hur man än dansade.
MM: – Ja, ta med det: man kan dansa hur som helst och ändå se vettig ut