Nationerna stämmer upp

I porten till Västmanlands Dala nation står Leon Lee och tejpar upp en lapp på dörren. ”NKF Repetition”, nbsp; står det. Leon Lee är ordförande i Körkonventet och en av ett tjugotal engagerade studenter bakom arrangemanget Nationskörfestivalen. Det är en konsert som varje vår anordnas i universitetsaulan för att visa upp Uppsalas studentkörer.
– Inom studentlivet finns det en stor körkultur, så jag hoppas att det är många som kommer och ser vad vi gör, säger han. Och såklart hoppas jag att körerna har kul.

Leon Lee sjunger själv i Västmanlands-Dala nationskör.
– Min första körupplevelse var ett luciatåg på gymnasiet. Sedan fick jag höra att det finns en stor tradition kring körer i Uppsala, så jag gick med när jag började studera.

Han berättar att studentkörer har funnits här sedan 1700-talet, men just Nationskörfestivalen är en lite yngre tradition än så. Sedan 1978 har evenemanget anordnats.
– Det är mycket förberedelser som ska göras, men allt verkar falla på plats nu, säger Leon Lee.

I den stora festsalen två trappor upp står en flygel och ett hundratal stolar i en halvcirkel. Kördeltagarna börjar droppa in. Tolv studentkörer med upp emot 400 deltagare kommer att uppträda på årets festival. Storkören, som ska repetera just nu, är en sammanslagning av alla studentkörer.
Framme vid scenen ligger två stora högar med noter på ett bord. Där står sopranerna Sara Spens och Ida Eriksson och samtalar.
– Det är härligt att känna stämmor som går ihop. Det fyller hela kroppen och man blir glad, säger Sara Spens som förutom storkören sjunger i Västgöta nationskör.

Det är första gången de är med, och båda ser fram emot det. Speciellt roligt ska det bli att sjunga i en så stor kör, tycker Ida Eriksson från Östgöta nationskör.
– Det är en mäktig känsla om det blir en häftig klang, säger hon.

Det är Alexander Jan Öberg, vice dirigent och repetitör för Uppsala Akademiska Kammarkör, som fått äran att sätta ihop årets program. Vid flygeln packar han upp noter och vattenflaska. Han är gästdirigent i år, men det är inte första gången han är med.
– Det ska bli kul att vara med igen. Jag har varit med i Värmlands nationskör några gånger och nu är det roligt att komma tillbaka som gäst.

Årets festival ska bli storslagen och spirituell, sägs det.
– Det är roligt att framföra musik som är skriven för en stor kör, säger han. Det finns nbsp; en orgel i universitetsaulan, så jag tänkte att det kunde vara kul att hitta musik gjord för en stor kör och en orgel.

Valet blev det klassiska stycket Requiem av den franska kompositören Maurice Duruflés. Tillsammans med en ensam cello och en solosopran kommer storkören att framföra tre satser ur verket i sex stämmor.
Efter detta kommer de tolv enskilda studentkörerna framföra en låt var, och det hela avslutas med att storkören sjunger den amerikanska spiritualen As I Went Down in the River to Pray.
– Det blir en jättefin och väldigt blandad konsert. Vi gör ett ganska klassiskt program med storkören i år, men de olika nationskörerna har egna nischer.

Alexander Jan Öberg harklar sig och klappar händerna för att få allas uppmärksamhet.
– Då sätter vi igång ropar han ut i salen.
Sångarna sträcker på sig, tar några djupa andetag, skakar loss och börjar sjunga upp.