Välsnidad pop

Med förra albumet ”Satan i gatan” gick Veronica Maggio från lovande till landets mest relevanta popartist. Uppföljaren är mer en bekräftelse av hennes position. Uppsaladottern går vidare i samma spår. Omedelbara popsånger med egensinniga texter med skön skruv. ”Handen i fickan fast jag bryr mig” är ännu ett helgjutet popalbum, men de där självklara hitlåtarna som ”Satan i gatan”, ”Välkommen in”, ”Jag kommer” och ”Mitt hjärta blöder” lyser med sin frånvaro.

Istället får man första singeln ”Sergels torg”, ”Jag lovar” och Håkan Hellström-duetten ”Hela huset”. Inte så dumt det heller. Välsnidad pop, men långt från några uppenbarelser. Samtidigt som den lilla besvikelsen är omöjlig att skaka av sig så visar hon att ”Satan i gatan” inte var någon engångsföreteelse. Det kommer med största sannolikhet bjudas på många fina popstunder med Veronica Maggio under en lång tid framöver. Och hade förra albumet inte funnits som ribba så skulle det här ha blivit sensationsskivan. Bara inte en lika storslagen sådan.