Riffstinn rock

Inklämt mellan Studentvägen, Eriksberg och Flogsta är Ekeby en slags odefinierbar periferi. Men saknaden av identitet kan i bästa fall ge upphov till kreativitet. I synnerhet när den inhyser en gammal tegelbruksbyggnad full av replokaler. Det gör ”Dimma över Ekeby” till en helt briljant titel. Uppsalabandet Dimmas Uppsalaskildringar är långt från spexiga studentliv, frackklädda festfolk på stan och natursköna strövområden med Linnéstigar. Större delen av året är Ekeby kargt, grått och småkyligt, vilket är en perfekt fond till melankolisk garagerock.

Med ”Dimma över Ekeby” tar Uppsalas Pascal sin riffstinna rock ett snäpp till jämfört med tidigare släpp. Formeln, med skrikig sång och en distad och kaotisk ljudbild, är intakt, men det känns mer distinkt. Så pass att spår som ”Dimma över stan”, ”Kommunen eller gruvan” och ”Sjukdom utan symptom” får en att längta tillbaka till snöslasket i januari.