Smakfull coolhet

På Kulturnatten förra året bröt en i publiken armen i kaoset som uppstod när Cat Princess spelade. När man inte sett dem live utan bara lyssnat på debut-ep:n låter det märkligt. Det som utmärker Uppsalabandet är snarare smakfull coolhet än punkigt röj. Referenserna till 80-talet och artister som David Bowie och Iggy Pop är självklara, men även om det sammanhållande grundsoundet har sitt ursprung i de influenserna svämmar produktionen över av oväntade och mer eller mindre motiverade infall. Ibland känns det som att de haft lite för gott om tid i trummisen Viktor Klints studio.

Men mest är ”Please me” fem låtar som känns som att de hamnat helt malplacerat på ett bra sätt. Inte bara tidsmässigt utan även i fel universum. Får Cat Princess-fröet gro i rätt omständigheter är taket någonstans däruppe uppe i Ziggys stjärnhimlar.

Här kan du läsa en intervju med Cat Princess.