Primitivt, skickligt och ursinnigt

Med den åtta år gamla “Lawless Darkness” öppnade Watain upp den klaustrofobiska ettriga estetiken som är black metalens signum för ett mer storslaget och luftigt sound. Det förnyade hela genren, gav Uppsalabandet en bredare publik och ledde till en grammis. På den efterföljande ”The Wild Hunt” som kom 2013 tog de det symfoniska uttrycket ett steg längre och slängde även in långa melodiösa partier och den knäckande snygga balladen ”They Rode On”.

På ”Trident Wolf Eclipse” är alla symfoni och thrash-inslag bortskalade till förmån för ett primitivt uttryck som ligger nära bandets tidiga utgivningar, med skillnaden att de är många gånger skickligare nu. Istället för att som många andra nyskapande exremmetalband förändras till något mjukare gjorde kontrasterna på de två senaste albumen snarare att ursinnet och kraftfullheten i de hårdare partierna förstärktes. Med ”Trident Wolf Eclipse” har de nått så långt i sitt hantverk att det är överflödigt. De inledande sekunderna får en att tappa andan och resten av albumet ger aldrig någon öppning till att återfå den igen.