Skickligt och genreöverskridande

Crash Nomada öppnar upp sitt andra, självbetitlade album med att direkt skicka iväg lyssnaren till en musikdimension bortom traditionella gränser. Albumet tar avstamp i ”Tusen sånger” som lyckas med konststycket att balansera punk, folkmusik och orientaliska tongångar. Därifrån är det för lyssnaren bara att ge sig hän åt ett sound som stundtals drar åt det kakafoniskt psykedeliska, för att sedan bindas ihop i melodiösa harmonier.

Albumet, som är producerat av Jari Haapalainen, skär rakt in med sina simpla, men meningsdrypande texter på svenska. De framförs av sångaren Ragnar Bey, vars råa, nakna stämma lägger sig i en behaglig kontrast mot den händelserika instrumentala ljudbilden. Det är nerv. Det är punk. Men det är också folkmusik med influenser från olika delar av världen, framförd av musiker som tycks veta precis vad de gör när de plockar element från de vitt skilda genrerna och sammanför dem i något som i slutändan fungerar riktigt bra.