Uppföljaren matchar inte debutens perfektion

Det är svårt att följa upp perfektion. Sarah Klangs debutalbum ”Love in the Milky way” var förkrossande starkt. Den fick minsta musikintresserade svensk att falla pladask för hennes röst understödd av stundtals perfekta arrangemang. När hon i höst gett sig ut på turné är det med en uppföljare i bagaget som inte når upp till samma nivå. Det är inte så konstigt med tanke på tidigare verkshöjd, men det är ändå med viss besvikelse jag lyssnar på spår som ”New day coming” och ”The music never stopped”. De präglas förvisso av säkra, vårdade och tekniskt rena arrangemang, men de är ju så tråkiga, raka och platta. Kanske för att skivan prompt skulle dundras ut redan ett år efter den första? Låtarna i sig är det inget fel på, men de avlivas av kitschiga kompgitarrer och arrangemang som saknar känsla. Tur då att ungefär varannan låt råkar vara en ljuvlig ballad, som ”Call me”, ”Endless sadness” och min favorit ”Secret life”.