Fulländad skiva som inger hopp

Efter sju år med singlar och EP:s som förekommit i en rad stora amerikanska tv-serier, kommer nu Alice Bomans första album. Nick Caves ”Skeleton Tree” och The War On Drugs ska ha inspirerat ljudbilden. Det märks, på samma sätt som det är tydligt att Peter Berger har satt sin prägel, producenten som har samarbetat med storheter som Lana Del Rey och Robyn. För att fortsätta på referensspåret påminner sången om svenska El Perro Del Mar. Båda nästan viskar fram sina låtar, i Alice Bomans fall är de också klädda i vackra syntar, ekande elgitarrer och ofta en låg, samlad takt. Det ger låtar som ”The More i cry” en mystik och närhet som för tankarna till Julee Cruises barframträdanden i kult-tv-serien Twin Peaks. Sammantaget har den fantastiskt musikaliska Alice Boman hittat något jag älskar att befinna mig i. Bäst blir det på ”Don’t Forget About Me” och ”Everybody Hurts”. Den senare får mig både att gråta och att känna hopp. Alltså musikens kanske finaste skärningspunkt.