Smakfull debut-ep ger färg åt verkligheten

Många försöker sig på att definiera den genre som Uppsalabördige Signe Bådagård uppehåller sig i. ”Alternative R&B”, ”downtempo”, ”indie electronic soul” är några exempel på beskrivningar av artister som hon i vissa avseenden påminner om; som How to dress well, James Blake och FKA Twigs. Jag skulle beskriva Signes ljudbild som fragmentarisk, men samtidigt sammanhängande och ren. Visst innehåller låtarna ett visst mått R&B, men hon har ett mer smakfullt, mystiskt och kanske mörkt anslag än toppskiktet av kommersiellt gångbara R&B-artister. Låtarna känns lite som stillsamma händelseförlopp, som inte sällan omvandlas till viktiga eller vemodiga scener i skallen. För den som ger sig hän får hon verkligheten att kännas lite mer betydelsefull än vad den faktiskt är. Lite mer ledsam, eller mer behaglig, beroende på humör. Något jag ofta söker efter i musik. Can’t Wait to Come Down är en kort debut-ep med ett intro och fyra låtar, och jag gillar det mesta. "Sirens", "Bored" och "Worry about me" (epilog) är tre bra låtar, medan refrängen på "Paradise" känns lite intetsägande. Jag ser fram emot att höra mer.