Vacker och aktuell tolkning av julens vemod
En finsk jul
Teg Publishing
Julen är en finstämd och upprymd högtid, men liksom uppblandad med vinterns vemodiga och melankoliska mörker. Jag vet varken in eller ut. Den är förknippad med glädje och hoppfullhet, men är samtidigt dämpad av den täta kramsnöns tystande egenskaper, den är liksom kortvarigt sprudlande, skuggad av något sentimentalt.
Om det här är känslan Iris Viljanen vill förmedla med sin nya julskiva så har hon lyckats. Hon har lyckats till den grad att jag nog inte är riktigt redo att lyssna, åtminstone inte än. Kanske plockar jag fram den på tåget på väg till Hälsingland – om man nu kommer kunna åka – och går direkt på verkets tredje spår ”Brevväxlingar” som inleds med orden ”Kommer du till julen? Kommer du då hem? Tillbaks till landet där du blev till för längesen? Ingen vet om färjan då har börjat gå. Om bussen upp till Vasa tar med svenskar som vill på”. Låten handlar om vår samtids största och kanske märkligaste hinder, coronapandemin, och den underliga ovetskap som kommer med den; kommer vi få fira jul med våra nära och kära? Jag ryser av hennes möte med sin barndomsort, som kommer först när hon i sin osäkerhet över julen drömmer sig bort till en vår då hon faktiskt fick resa, och till och med mötas av en kram.
"En finsk jul är en vacker skiva, där Iiris Viljanen med sin otroliga röst blandar egna poplåtar med klassiska jullåtar."
En finsk jul är en vacker skiva, där Iiris Viljanen med sin otroliga röst blandar egna poplåtar med klassiska jullåtar på både finska och svenska, men låter pianot stå i centrum. Åh, lyssna på ”Polska från Korsholm”! Vilken musiker hon är. Eller ”Improvisation i Ab-dur”. Vilka melodier. De får mig att vilja stå på isen och ta in känslan av att tiden står still, som ju vintern har en tendens att locka fram. Eller varför inte ”Jägarens visa”, som gestaltar ångesten över att snön inte kommer i år till följd av klimatförändringarna, vilket får henne att fylla termosen med sprit och tänka på något annat. Åh, äkta julmelankoli.
