De tar över rodret på kåren

KLAS-HERMAN LUNDGREN, KÅRORDFÖRANDE
Kårparti: Uppsala universitets studenter
Ålder: 26
Pluggar: Nästan färdig civilingenjör inom molekylär bioteknik
Bor: Lägenhet på Trädgårdsgatan
Uppväxt: Borlänge
Gör på fritiden: Fotograferar, läser, lyssnar på musik, umgås med vänner.
Gör om fem år: Kanske jobbar jag med omvärldsbevakning och marknadsanalys inom läkemedelsindustrin. Men man vet aldrig var man hamnar. Hade jag fått samma fråga för fem år sedan hade jag inte svarat kårordförande.
Plus och minus med frisyren: Jag blir ihågkommen. Samtidigt måste jag ibland kämpa lite mer för att visa att jag är vettig. Det blir nog kostym oftare än det hade blivit annars, håret ska inte kombineras med nedslitna jeans.

Klas-Herman Lundgren har haft en hektisk sommar. Parallellt med överlämningar och planering inför nästa verksamhetsår har han skrivit färdigt sitt examensarbete i molekylär bioteknik.
- Det har varit fullt upp, jag har suttit vid datorn dag och natt, säger han.
Den nya kårordföranden tillträder i en tid när studentkårernas villkor är på väg att förändras. Kårobligatoriet ska avskaffas 2010 och ersättas av ett statligt stöd. Många ser inte de problem som finns med ett slopat obligatorium, menar han.
- Uppsala studentkår kommer att bedriva påverkansarbete för alla studenter oavsett om de är medlemmar eller inte. Få kommer nog att vara villiga att betala medlemsavgift för en service som de får även om de inte betalar. Därför är det viktigt att vi får de 310 kronor i bidrag per år och heltidsstudent som utredaren har föreslagit. Men som det låter finns det en stor risk att de sänker den nivån ganska rejält.
Trots sina sju år som Uppsalastudent är Klas-Herman Lundgren ganska ny i kårpolitiken.
- Jag pluggade i flera år utan att märka så mycket av kåren och det var likadant för alla mina kompisar. Det kände jag att jag ville förändra när jag började engagera mig. Det är också en fråga som vi alla tre i presidiet vill driva under året: kåren ska synas mer bland studenterna.

Vägen in i kåren gick genom sektionsföreningen på civilingenjörsprogrammet. Han var med och anordnade forsränningen och blev så småningom vice ordförande för Uppsalas teknolog- och naturvetarkår. På så sätt lärde han känna de dåvarande presidialerna i Uppsala studentkår och blev meddragen på Sveriges förenade studentkårers fullmäktige förra våren.
Det senaste verksamhetsåret har han varit ordförande för det kårfackliga partiet Uppsala universitets studenter, UUS, som suttit i opposition. Efter en lyckad valkampanj i våras gick partiet starkt framåt i valet, blev störst i kårfullmäktige och tar nu över kårstyret tillsammans med Vänsterns studentförbund, VSF, och Gröna studenter, GS.
Hur tänkte ni när ni valde samarbetspartners?
- Vi tyckte att båda partierna hade bra åsikter och bra kandidater. Vem man samarbetar med beror också på vem som kan tänka sig att ta vilken post i presidiet. Jag var ju ordförandekandidat från UUS och ställdes mot S-studenters ordförandekandidat. GS hade Malena Ranch som gärna ville ha posten som vice ordförande med ansvar för studiesociala frågor medan Daniel Fredriksson från VSF var intresserad av utbildningsfrågor. När förhandlingarna löpte åt det hållet blev det väldigt naturligt att vi skulle samarbeta med dem.
Ditt parti vill att kåren ska bilda lokala sektioner ute på campus, något som VSF motsätter sig. Ändå ska ni samarbeta. Ser du något problem i det?
- I presidiet har vi lite olika uppfattningar om hur man ska lösa den frågan. Samtidigt ser även VSF att majoriteten i kårfullmäktige är för sektioner och kommer nog att väga in det parlamentariska läget i sin politik.
Sin ideologiska hemvist utanför de kårfackliga frågorna behåller han för sig själv.
- Jag försöker vara noggrann med att hålla mig neutral i ideologiska frågor. Dels för att jag bör vara det som kårordförande, dels för att jag representerar ett kårfackligt parti.

MALENA RANCH, VICE KÅRORDFÖRANDE MED STUDIESOCIALT ANSVAR
Kårparti: Gröna studenter
Ålder: 24
Pluggar: Sociologi och genusvetenskap
Bor: Tvåa i Norby med sambo och skogskatten Saga
Uppväxt: Uddevalla
Gör på fritiden: Lagar vegetarisk, gärna indisk, mat och bjuder in vännerna. Kommunpolitiker (mp) och kontaktperson för en nioårig flicka.
Gör om fem år: Jag hoppas att jag är doktorand i sociologi, för att sedan arbeta som utredare eller forskare på till exempel Folkhälsoinstitutet eller inom universitetet.

I samband med riksdagsvalet för två år sedan gick Malena Ranch med i Miljöpartiet. Det var främst flyktingpolitiken, jämlikhets- och miljöfrågorna som väckte hennes intresse. Hon applåderar kårens arbete med att ta fram en hållbarhetsgrupp och tycker att det är viktigt att man möts över parti- och vetenskapsgränserna för att diskutera viktiga ämnen.
- Jag kommer från ett hem med humanistiska värderingar, och det är något jag bär med mig. Jag vill vara med och förändra samhället till det bättre och därför är det de socialpolitiska frågorna som intresserar mig mest.
Trots det politiska engagemanget kan Malena Ranch inte se en framtid som riksdagspolitiker. Hon vill istället arbeta på ett politiskt, praktiskt sätt med folkhälsofrågor, gärna i kontakt med de människor som är berörda. Hon talar mycket om det svenska trygghetssystemet och de försämringar som skett.
- De senaste årens nedskärningar oroar mig mycket. Utan skyddsnät faller människor mellan stolarna och det gäller inte minst studenter. Studerandevillkoret har tagits bort och de utlovade höjningarna av studiemedlet lyser med sin frånvaro. Ett bra studiemedelssystem ska motverka snedrekrytering, inte främja den.

Malena Ranch tycker inte att studenter som läser på heltid ska behöva arbeta vid sidan av studierna för att få ekonomin att gå ihop. Hon är också irriterad över bostadssituationen i Uppsala och det faktum att UNT gått ut med en artikel som hävdar att i år är alla studenter garanterade bostad.
- Ingenting kunde vara mer fel. Varje dag tar jag emot samtal från stressade studenter som saknar boende. Det behöver byggas mer, och inte bara rum i korridor. Dagens studentgrupp är heterogen och många har barn. Då måste det finnas lägenheter att tillgå.
Som vice ordförande har Malena Ranch ett övergripande ansvar för studentfrågor som rör boende, ekonomi, hälsa och arbetsmiljö. Det kommande läsåret ser hon som en chans att få vara med och påverka situationen för studenterna och som ett praktiskt komplement till sina teoretiska studier.

Intresset för, och omtanken om, utsatta grupper i samhället ledde Malena Ranch till socialtjänsten och ett sommarvikariat som assistent. Tidigare i år hörde hon av sig till kommunens kontaktpersonsekreterare och hon fungerar numera som kontaktperson för en flicka på nio år.
- Det hela går ut på att komma ut och göra roliga saker tillsammans. Vi hittar på allt möjligt; simmar, lagar mat, leker, ja det är olika varje gång. Jag förstod inte innan hur kul det skulle vara, vi har klickat jättebra och jag är så glad att jag tog det här initiativet.
När Malena Ranch ler för hon tankarna till Mona Lisa, hennes blick är stadig och hon talar med allvar i rösten. Av sina vänner beskrivs hon som en varm, positiv och ambitiös tjej. Engagerad och driven säger hon själv.
- På gott och ont givetvis, då det medför stress och höga prestationskrav, men det är något jag jobbar på

DANIEL FREDRIKSSON, VICE KÅRORDFÖRANDE MED UTBILDNINGSPOLITISKT ANSVAR
Kårparti: Vänsterns studentförbund
Ålder: 26
Pluggar: Pol mag
Bor: Tvåa med uteplats på Rackarberget
Uppväxt: Sandviken
Gör på fritiden: Läser böcker, ser filmer, spelar bandy i GH Bandyklubb och lever friluftsliv.
Gör om fem år: Förhoppningsvis är jag klar med mina studier (stort skratt)... Skämt åsido, jag kan verkligen tänka mig att arbeta inom svensk förvaltning. Jag tror att det är där man kan göra skillnad.

Daniel Fredriksson är relativt ny i kårpolitiken. Han tackade nej till en plats på läkarprogrammet i Linköping för att läsa pol magprogrammet vid Uppsala universitet och under vårterminen förra året blev han rekryterad till Vänsterns studentförbund.
- Ja, det var lite av en slump att jag hamnade här men nu känns det som att jag vill fortsätta. Man ser vad som kan förändras när man väl kommit in i det politiska arbetet. Jag vill absolut inte fastna i någon bekväm representantroll och är därför inte sugen på rikspolitiken som det ser ut nu, men det kan förändras.
I sitt arbete som vice ordförande på kåren hoppas han kunna fortsätta driva de frågor han arbetade med som studiebevakare och fungera som en länk mellan kår, universitet och studenter.
- Den viktigaste och mest angelägna frågan i år är kårobligatoriet. Jag tror inte att statsbidraget kommer att kunna säkra kårens överlevnad. En annan fråga jag tycker är viktig gäller det rådande tankesättet inom högre utbildning; att man förväntas välja rätt redan från början. Möjligheterna att läsa på komvux har begränsats och det är numera väldigt svårt att få dispens hos CSN. Ansvaret läggs på individen och det är ett ok.

Det är snart dags att sätta årets verksamhetsplan och det råder febril aktivitet i kårhuset. Daniel Fredrikssons främsta uppgift är att hålla i studieutskottet.
- Jag är en sådan som alltid ska veta precis allting och det sätter ju press, men jag ser arbetet som en form av utbildning. I slutändan kommer jag att vara expert på utbildningspolitik.
Viss avkoppling blir det, trots det tuffa schemat. I veckan reser han tillsammans med sin flickvän till Kebnekaise, för att fotvandra och klättra i berg. Intresset för friluftsliv väcktes för fem år sedan, på en långresa till Nya Zeeland.
- Jag kom dit mitt i Sagan om ringen-hajpen, men resan hade varit bestämd långt innan filmerna kom. I fyra månader reste jag runt i landet och ungefär en tredjedel av den tiden gick jag ensam längs olika vandringsleder. Jag uppskattar stillheten i naturen, det fysiskt ansträngande och meditativa och skulle inte ha något emot att bo i en timrad stuga på någon sluttning någonstans. Det urbana tilltalar mig också, men jag vill inte bo mitt i stan.

Han skrattar ofta och gärna och beskrivs av sina vänner som lugn och harmonisk, en bröd- och muffinsbakande typ, men tillstår att det finns situationer då han inte är lika trevlig. Det gäller framför allt sport och deltagandet i GH Bandyklubb.
- Någon bra förlorare är jag inte. Jag gormar och skriker och det har hänt att jag slagit sönder saker. Inte heller är jag någon bra vinnare. Jag rannsakar mig själv och blir alltid besviken. Jag kunde ha gjort bättre... Men trots att jag ställer höga krav på mig själv ser jag mig som en stor optimist