Svensken, tjecken och fransyskan om livet i studentbostaden

Erik Lindström har nyligen flyttat in i en av de nybyggda lägenheterna på Ekebyfältet, en 31 kvadratmeter stor etta, med en hyra på 3 690 kronor. Jag möter honom i dörren till huset, som fortfarande står mitt på en byggarbetsplats. Alla hus är inte färdiga och överallt ligger byggmaterial och annan bråte.
Lägenheten har en öppen planlösning, med ett fullt utrustat kök bakom en halvvägg. Badrummet nås från hallen och det finns en fransk balkong. Erik Lindström berättar att om man öppnar dörren och det stora fönstret över diskbänken så kan man vädra ut lägenheten på ett par minuter, något han glatt demonstrerar medan flickvännen försöker stänga fönstret igen. Det är kallt ute.
Erik Lindström är 27 år och har läst i Uppsala sedan höstterminen 2003.
- Jag var inte så kräsen i början, jag och min extjej flyttade till ett rivningskontrakt på Sernanders väg i Flogsta.
Efter sammanlagt ett år i ett hus under ombyggnad flyttade de ned till Flogsta låghus och en trea, där de bodde i tre år. Nästa steg på bostadsmarknaden blev en etta i Gamla Studentstaden och, ett år senare, nybygget på Ekebyfältet.
- Jag trivs riktigt bra här. Det var köket och i viss mån även ytan som gjorde att jag valde Majklockans lägenheter. Jag ställde mig i kön tidigt, redan under hösten förra året. Jag mejlade och frågade när man kunde börja anmäla intresse och fick svaret att kön precis öppnat. Jag tittade inte närmare på Ekonomikumbygget eftersom jag trodde att det skulle ta mycket längre tid innan lägenheterna var inflyttningsklara.
I hyran för lägenheterna på Ekebyfältet ingår varken el, värme eller vatten. Majklockan står för tecknandet av abonnemang. I husen finns värmeväxlare som samlar in ventilationsluften och skickar tillbaka värmen in i systemet. På så sätt behöver företaget köpa in mindre värme utifrån. Varje lägenhet har en temperaturmätare, där hyresgästen själv kan reglera inomhustemperaturen.
- Faran är väl att man kan bli snål när man ser hur mycket man förbrukar och vad det kostar. Mats klappade på väggen en gång och sa: Om man är riktigt snål kan man alltid leva på värmen från grannen., skrattar Erik.

En annan fiffig detalj är nyckelbrickan som hör till varje lägenhet. Med den kan man låsa och låsa upp sin dörr och ytterdörren, öppna brevlådan och boka tvättstugan. Något som tilltalar Erik i egenskap av blivande ingenjör. Han är väldigt entusiastisk och visar alla funktioner minst en gång. Men när vi kommer in på bostadssituationen i Uppsala mulnar han en aning.
- Man måste mäta utbud och efterfrågan bättre Göra undersökningar, föra in i databaser. Har man koll på alla variabler kan man inte råka ut för obehagliga överraskningar. Situationen var densamma när min pappa pluggade och det var rätt långt tillbaka i tiden. Och sedan kommer UNT-rubriker som skriker ut att studenterna tvingas bo på gatan...
Något annat han stör sig på är att kommunen ska lägga sig i minsta detalj.
- Taket hade fel vinkel tydligen, och fasaden var för romantisk. Kommunen drog ut på handläggningstiden gång på gång och under tiden låg lånen och tickade och räntorna gick upp. Det borde finnas klarare regler för hur länge kommunen får dra ut på ett ärende. Dessutom är byggmarknaden en enda stor kartell och kommunen har inte tagit sitt ansvar för situationen sedan sjuttiotalet.
Erik Lindström är imponerad av att ett litet företag som Majklockan har lyckats få till stånd ett så pass stort bygge. Han beskriver Mats Andersson som en extremt driftig person, en eldsjäl, och tycker att planerna på ett litet torg med fik, mataffär och cykelhandlare är en bra idé. Men han tycker att det vore viktigare med ett tak över cykelställen, vilket han ska ta upp.
- Majklockan är snabba med att åtgärda felanmälningar. Förmodligen har Mats inte ens tänkt på att det behövs tak. Vi får lobba lite framöver helt enkelt.

Erasmusstudenten Martin Liška från Tjeckien läser historia och svenska vid Uppsala universitet, samma ämnen som han läser i hemlandet. Via utbytesprogrammets samordnare får han hjälp med det mesta.
- Jag är imponerad av samordnarnas kompetens, i Tjeckien har de ingen koll. Här kan de svara på alla upptänkliga frågor och de tycker inte att man är jobbig på något sätt. Jag är jättenöjd med bemötandet jag fått sedan jag kom till Uppsala.
När han anlände till Uppsala från Prag var det för sent på dagen för att hämta ut nyckeln till rummet i Flogsta. Istället fick han ta in på ett vandrarhem över natten. Dagen därpå hämtade han ut nyckeln och efter en stund hade han även listat ut hur man använder kortet till dörren.
- Jag tycker om att bo i korridor. Särskilt här, eftersom jag får öva på min svenska. Man träffar en massa människor som befinner sig i samma situation, vilket innebär att man kan hjälpa varandra när det behövs.
Martin Liška berättar att han träffat många internationella masterstudenter som varit tvungna att hitta bostad själva, utan hjälp från universitetet.
- Om de har haft svårt att hitta bostad? Ja, inte vet jag, men de borde ju ha stött på de vanliga problemen som uppstår när man försöker hitta en bostad i en stad man aldrig varit i förut, i ett land där man inte talar språket...

Claire Morandin från Frankrike är en av många internationella masterstudenter i Uppsala. Hon läser ekologi och hållbarhet och bor i Flogsta höghus, som numera ägs av Heimstaden. Genom hjälpsamma personer på värdinstitutionen vid Uppsala universitet fick hon och de andra masterstudenterna i biologi bostaden ordnad, något som är ovanligt för studenter som inte ingår i ett utbytesprogram.
- Jag hade en enorm tur som fick en bostad. Helst hade jag dock velat ha en egen lägenhet, då jag aldrig tvingats bo ihop med andra förut, men jag insåg ganska snart att det inte var möjligt att få tag i eget boende, så jag tackade ja till rummet.
Väl i Uppsala visades hon runt på universitetet av studenter och fick hjälp att hitta till rummet i Flogsta.
- Jag blev väldigt förvånad över att rummet var så stort, att det var rent och hade fina tapeter. Köket däremot var smutsigt och stökigt, men det hade jag väl förväntat mig. Nu när jag har bott här i några veckor känns det riktigt bra, jag är jätteglad att jag kom hit för att plugga. Människorna jag möter är trevliga och kursen jag läser är intressant. Allt är toppen.
Trots att Claire Morandin egentligen inte vill bo i korridor tycker hon att det är skönt att inte behöva vara ensam. Av tolv personer i korridoren är tio svenskar och hittills har hon haft flera intressanta samtal om de kulturella skillnaderna mellan Frankrike och Sverige. Får hon nog av korridorarna kan hon alltid stänga dörren, menar hon. Däremot har hon problem med kylan. Hon tycker att Heimstaden ska höja värmen i huset, men säger att de vägrar.