Vad gör studentprästerna?

En trappa upp på Uppsala studentkår håller Universitetskyrkan till. Två av studentprästerna där heter Karin Borg och Maria Rengård-Sivertsson. Deras arbetsrum ser ut som vilka arbetsrum som helst: skrivbord, dator, några stolar och ett bord.

– Vi sitter ju inte innanför kyrkans traditionella väggar, så vi har möjlighet att möta många fler – inte bara de som går i kyrkan, börjar Maria Rengård-Sivertsson.
– Det är alltid liv och rörelse här. Studentmiljön är sjudande, säger Karin Borg.

Att de inte huserar i en kyrka tror de gynnar studenterna.
– För en del kan det nog upplevas som ett större steg att gå till en kyrka och prata med en präst, än att gå hit, säger Maria Rengård-Sivertsson.

Universitetskyrkan vill vara en del i det studiesociala nätverket, någon som finns där för att din studietid ska bli så bra som möjligt.
– Vi brukar få bra respons, studenterna är glada över att vi finns. Mycket av det vi gör är sådant som studenterna efterfrågar, säger Karin Borg, och berättar att de till exempel infört fler så kallade regnbågsmässor – mässor som i huvudsak vänder sig till homo-hetero-bi-trans- och queerpersoner, eftersom det blivit så populärt. nbsp;

Du är välkommen hit oavsett vad du tror på eller inte tror på – så står det på studentprästernas webbplats. Varför ska man besöka en präst om man inte är troende?
– Studenter kan komma hit och prata om vad som helst – livet, relationer, studier, stress, säger Maria Rengård-Sivertsson.
– Stort som smått, ingenting är för litet, fyller Karin Borg i.

Studentprästerna fungerar alltså som en samtalspartner, och det spelar ingen roll om du är muslim, kristen, ateist eller katolik. Det enda du behöver göra är att ringa eller maila för att boka tid – alternativt gå förbi och knacka på.
– Vi blandar aldrig in Gud i samtalet, om det inte är så att personen vill det, säger Maria.
– Vår uppgift är att lyssna in och ställa frågor. Många gånger har man svaren inom sig, det gäller bara att säga det högt, säger Karin.
–Vi försöker hjälpa till med nya tankebanor och perspektiv, tillägger Maria.

Förutom enskilda samtal har du möjlighet att hos studentprästerna delta i något som kallas sorgegrupp. Det innebär att studenter som förlorat någon anhörig eller bekant, träffas för att tillsammans prata om sorgen.

Karin Borg, Maria Rengård-Sivertsson och deras övriga kollegor har tystnadsplikt (och tystnadsrätt). Det innebär att det studenten pratar om stannar hos prästen, inget sprids vidare.
– Det kan vara tryggt att veta att det man säger stannar innanför rummets fyra väggar. Inga journaler förs och det står ingenstans att du varit här, säger Maria Rengård-Sivertsson.

Karin Borg berättar att hon växte upp med en pappa som var präst, så hon blev tidigt bekant med begreppet tystnadsplikt. Om hon gjorde något litet hyss någon gång kunde hon säga: Du får inte berätta det för mamma för du har tystnadsplikt
– Kör inte dina barn med den frasen ibland? Frågar Karin Maria.

Att Karin och Maria känt varandra länge, 20 år, märks. De fyller i varandras meningar och skratten duggar tätt.
– Vi är ett väldigt bra arbetsteam, säger de båda.

Totalt är det fem stycken som ingår i Universitetskyrkan: en informatör, en diakon och två präster från Svenska kyrkan, samt en pastor från Missionskyrkan. Alla studentpräster är kvinnor. När Karin Borg och Maria Rengård-Sivertsson prästvigdes för tio respektive trettio år sedan, var tidsandan en annan:
– Kan man vara ung och kvinna och samtidigt präst, var en vanlig fördom, säger Karin och menar att många förr förknippade präster med skäggiga män med mage.

Hon fortsätter:
– Nu är det mindre förutfattade meningar. Är jag bland nytt folk och berättar att jag är präst väcker det nyfikenhet och mer positivt intresse än vad det gjorde förr.