Kåren hyllar universitetslegend
Golvet är bonat, väggarna har målats om, ett frostat insynsskydd med den obligatriska kårugglan sitter på det stora fönstret för att motverka insyn, och en sprillans ny sladdlös projektor är placerad ovanför whiteboardtavlan. Lauritzen, står det på en guldfärgad skylt på dörren till mötesrummet.
– Han har betytt väldigt mycket för studenter och Uppsala studentkår som organisation, säger Karin Nordlund, ordförande för Uppsala studentkår.
nbsp; nbsp; nbsp;
Einar Lauritzen har alltid varit med och utbildat kåraktiva: förklarat hur Uppsala universitet ser ut, redogjort för förhållandet mellan VHS och HSV – listan kan göras lång, berättar Karin Nordlund.
– Utan honom tror jag inte att Studenthälsan, där han har suttit som styrelseledamot, skulle ha nått den höjd den har idag. Likadant är det med Studentboet, där han har varit väldigt aktiv, säger Karin Nordlund, och fortsätter:
– Han har alltid slagits för vår sak.
Trots att Einar Lauritzen är så pass välkänd för Uppsala studentkår och universitetsanställda, så tror inte Karin Nordlund att gemene student vet vem han är.
– Studenter träffar inte förvaltningen på samma sätt. Det är också sällan en tjänsteman lyfts fram på det här sättet, det är oftare rockstjärneprofessorer som vinner pedagogiska priset som uppmärksammas. Einar är en doldis.
På en av långsidorna i mötesrummet hänger en tavla med inramade fotografier på Einar Lauritzen, liksom en hyllningstext:”…Många är vi som fått njuta av Einars kluckande skratt efter en utläggning om utbildningssystemet genom åren, och vi hoppas att han nu får tid att komma och hälsa på oss ännu mer – nbsp;i sitt eget rum ”
– Första gången jag träffade Einar, för tre år sedan, var jag internationellt ansvarig här på kåren. Jag märkte snabbt att han var en person som man kunde fråga om allt. ”Fråga Einar om du undrar något”, fick vi höra. Han är en aldrig sinande informationskälla, säger Karin Nordlund.
Einar Lauritzen själv fick redan i vintras reda på att han skulle få mötesrummet – efter att det genomgått en ”ansiktslyftning” – uppkallat efter sig.
– Det känns oerhört hedersamt, det är bland det finaste man kan få, säger Einar Lauritzen.
Till hösten går Einar Lauritzen i pension. Vad händer här näst?
– Vi får se. Om det dyker upp några stekta sparvar så kanske jag fångar dem i flykten, som jag har sagt tidigare, skrattar Einar Lauritzen, och syftar på personporträttet av honom i senaste numret av Ergo.
nbsp;
