Forskar-stand up – kul eller oseriöst?

Uppsala universitet är med och arrangerar tävlingen, som bjuder in Sveriges forskare att ställa sig på en scen för att likt en stand up-underhållare göra ett framträdande som fångar publikens uppmärksamhet.
– Det handlar om att kommunicera sin forskning på ett så bra sätt som möjligt. Det är inte forskningens innehåll som bedöms, utan presentationen, säger Gunilla Sthyr, projektledare för Forskar Grand Prix.

Poängen är att på ett ”snärtigt sätt” ge en introduktion till vad forskningen handlar om.

– Man kan se det som en aptitretare, säger hon.

På scenen får de tävlande använda sig av ljus, ljud, bilder och annan rekvisita för att förstärka sitt framträdande. Forskarna har under sommaren haft tillgång till en coach – en dramalärare från Uppsala universitet, för att mota eventuell scenskräck i grind.
– Intresset för att vara med i tävlingen har varit stort, men bara tio forskare från Uppsala har möjlighet att vara med, säger Gunilla Sthyr.

Tävlingens jury består av vicerektor Margaretha Fahlgren, skådespelaren David Rangborg, från Stadsteatern, och universitetsreportern Niklas Skeri, från Upsala Nya Tidning.
– Juryn ger konstruktiv kritik, sedan röstar den genom att hålla upp skyltar. Publiken, som bland annat består av gymnasieklasser, får använda mentometerknappar för att lägga sina röster. Det blir lite à la idol, säger Gunilla Sthyr.

Kan det här upplevas som ett oseriöst sätt att presentera forskning på?
– Det tror jag definitivt det kan göra. Men det här är ett sätt att möta en yngre publik och den verklighet som de lever i, med internet och youtube – allt ska gå snabbt. Det blir ett komplement till hur forskningen vanligen redovisas, säger Gunilla Sthyr.

Li Bennich-Björkman, skytteansk professor i vältalighet och statskunskap vid Statsvetenskapliga institutionen, är en av dem som ställer sig kritisk till tävlingen. Hon fick förfrågan om att vara med i juryn, men sa nej.
– Jag vill inte stödja det här. Vad vill man uppnå med en show på tre minuter? Man förenklar forskningen så till den grad att man gör både forskare och publik till mindre vetande personer. nbsp; Är det sådant här forskare och universitetet ska äga sig åt? nbsp;

Hon fortsätter:
– Man underskattar den yngre generationen, att den skulle ha svårt att förstå mer komplexa saker. Det är en myt att vi inte når ut med forskning till allmänheten, vi har ofta hundratals sökande till några få forskarplatser, säger Li Bennich-Björkman.

Doktoranden Ashkan Fardost, från Institutionen för läkemedelskemi, är en av dem som kommer att tävla från Uppsala universitet. Han ser tävlingsformatet som en kul idé: nbsp;
– Jag tycker det är viktigt att förmedla vetenskap till personer som inte sysslar med forskning till vardags. Får vetenskapsmänniskor för lång tid på sig börjar de snöa in sig för mycket och tappar bort sig, säger han.

Han ser det som en utmaning att få skala ner sin forskning – som handlar om att hitta nya sätt att koppla ihop kolatomer med varandra – till tre minuter.
– Folk tror ibland att forskare, särskilt inom naturvetenskap, befinner sig i någon slags högborg. Jag vill ta bort den föreställningen. Forskare är vanliga personer och forskning är inte svårare än någonting annat.

Li Bennich-Björkman kommer inte att vara på plats när Uppsalapubliken ska kora vinnaren i slutet på september.
– Alla institutioner blir allt mer populariserade. Om inte universitetet kan hålla emot en sådan utveckling, vem ska då göra det? säger hon.