Tempen på Gustavianum

Syftet är att belysa den europeiska utvecklingen av termometern som mätinstrument – från de gamla grekernas första observationer till 1900-talets mätinstrument så som vi känner igen dem. Utställningen bygger på föremål från ett tyskt termometermuseum, beläget i Geraberg i landets centrala delar.

Klaus Sturm, representant för museet, ser Uppsala som ett naturligt val när utställningen flyttar utomlands.
– Ni har Anders Celsius vars skala knyter ihop vår bys historia med Uppsala, säger han.

Cecilia Ödman, förste antikvarie vid Gustavianum, fortsätter på samma spår:
– Det finns en tradition inom universitetet som sträcker sig flera hundra år tillbaka när det kommer till att studera tryck och grader. Med den här utställningen hoppas vi kunna sätta vår egen historia i ett bredare perspektiv genom att se vad våra europeiska kollegor har åstadkommit genom åren.

Redan år 1830 började glastermometrar tillverkas i området kring Geraberg. Produktionen blev vida känd på grund av sin fina kvalitet och runt sekelskiftet 1900 hade man vad som kan liknas med världsmonopol över termometerförsäljningen. 
Under 150 år var industrin ortens ledande. När området tillhörde Östtyskland arbetade så många som 2 500 av ortens 3 500 invånare inom industrin. Efter Berlinmurens fall avtog dock produktionen. Fabriker finns fortfarande kvar, men tillverkningen av glastermometrar har mer eller mindre avstannat.
 Industrin har dock satt sina tydliga spår i den lilla byn där Tysklands första termometermuseum invigdes i början av 2000-talet.

Men varför intressera sig för skalor och temperatur?
– För det första är temperatur det man mäter mest i världen, näst efter tid. För det andra har det en väldigt lång vetenskaplig tradition som startade i antikens Grekland. Temperatur handlar inte bara om att försöka mäta precist för vetenskapliga syften. Genom åren har det varit ett viktigt redskap inom många områden. Ta bara jordbruket som exempel, säger Klaus Sturm.