Kårekonomi het debattfråga

Ett femtontal personer dök upp – att jämföra med de femtio som besökte förra årets debatt. Hur Uppsala studentkår ska få fler studenter att engagera sig var också en av de frågor som diskuterades under debatten, modererad av Urban Gavelin.

Det må ha varit få åskådare på plats, men debattlusten hos de närvarande partirepresentanterna var stor – Vänsterns studentförbund deltog inte. Nedan följer ett urval av det som sades under kvällen.

nbsp;

Avpolitisera kåren eller inte?

Michael Holtorf, Allians för kåren (AFK), förklarade att han vill ha en kår som inte är en intresseorganisation för ett enskilt parti, utan en som representerar alla studenter. Detta skulle bland annat göras genom att man slopar dagens listvalssystem och i stället inför personval på sektionerna.
– Studenterna har inte en politisk åsikt. Ungefär som att jag skulle ha svårt att vara med i en socialdemokratisk studentkår tror jag många skulle ha svårt att vara med i en moderat studentkår. Det jag har sett under mina år i studentkåren är att man ofta är överens i sak och om problembilder, men att man ändå röstar utifrån block.

Jonas Andersson, S-studenter (S), höll inte med:
– Vi tror att studenterna har kunskapen och förmågan att välja vilken ideologisk inriktning de vill att kåren ska ha, sa han och fick medhåll av Sarah Häggdahl, Fi-studenter (FI):
– Om man skulle avpolitisera kåren så skulle det ändå bedrivas politiska agendor men utan att man kan kontrollera dem. Hur ska man kunna rösta på någon som man inte vet har samma grundsyn som en själv? nbsp;

Gustav Sundell, Uppsala universitets studenter (UUS), ställde sig positiv till personval.
– Det finns många saker jag har gemensamt med dem som röstar som jag i riksdagsvalet. Men jag har också mycket gemensamt med dem som studerar på medicinska fakulteten, och det oavsett om de röstar på alliansen eller Vänsterpartiet, sa han och påpekade att det fortfarande ska finnas möjlighet för partierna att organisera sig.

nbsp;

Är kåren färdiga med sektionaliseringen?

Nej, svarade både UUS och Allians för kåren. Gustav Sundell (UUS) menade att sektionerna borde kunna ta större ekonomiskt ansvar så att de kan planera sin verksamhet mer långsiktigt. Även Michael Holtorf (AFK) vill ge sektionerna mer inflytande och frihet:
– Uppsala teknolog- och naturvetarkår förtjänade att bli egen kår. Men nu ska vi kanske bygga vår egen organisation så att vi inte skapar mer splittring. Sektionernas roll är ett bra sätt att hindra det.

Alla närvarande partier var överens om att sektionerna gör ett bra jobb lokalt. Fi-studenters Sarah Häggdahl vill dock se att sektionaliseringen utvärderas innan man tar beslut om vad nästa steg i processen är. Jonas Andersson (S) menade även han att det är viktigt att stanna upp och se över vad som faktiskt har skett:
– S-studenter tror inte att det är bättre att frågor tas ner på sektionerna eftersom det finns en risk att ämnesområden ställs mot varandra. Studenterna vinner på att ha en gemensam röst centralt. nbsp;

Sabina Karvo (GS) var inne på samma linje.
– Det är en jättefin idé. Men det är också jättenaivt att tro att alla sektionerna vill åt samma håll. Så basalt att jag inte ens ska behöva säga det.

nbsp;

Hur ska kårens ekonomi lösas - vad ska skäras ned?

Kvällens moderator Urban Gavelin bad först partierna att svara ja eller nej på frågan om kåravgiften borde höjas för att täcka kårens underskott? Inte en ja eller nej-fråga, menade Gustav Sundell (UUS) och svarade att han inte ville föregå det pågående budgetarbetet. De andra partierna förklarade på ett eller annat sätt att de inte vill höja avgiften.

Som alltid när kårekonomi diskuteras var tidningen Ergo i fokus.
– Som det ser ut i dag är alla studenter inte med och betalar tidningen. Jag tycker det är orättvist att en del studenter ska betala för något som alla får. Det är viktigt att ha en bra kårtidning. Men det fungerar inte att det kantrar vår ekonomi, sa Michael Holtorf (AFK), som vill att Uppsala universitet och andra kårer också tar ekonomiskt ansvar. nbsp;

Jonas Andersson (S) förklarade att han för en gång skull var överens med Allians för kåren – inte bara Uppsala studentkårs medlemmar bör finansiera tidningen.

Sabina Karvo (GS) vill inte att man skär ned på Ergo. nbsp;
– Om man börjar peta och ta bort saker kommer det bli en nedåtgående spiral för tidningen. Minskar man antalet nummer blir det mindre annonser, tar man bort en redaktör påverkar det kvaliteten och färre vill läsa tidningen. Man måste vara noga med hur det påverkar långsiktigt. Jag tycker kåren ofta saknar det i sina förslag.

Sarah Häggdahl (FI) ställde sig även hon positiv till Ergo och frågade sig vem som skulle bevaka kvällens debatt om inte tidningen fanns. nbsp;

Michael Holtorf (AFK) svarade att frågan inte handlar om huruvida Ergo ska finnas kvar eller inte. I stället handlar det om att ta ansvar för finansieringen. Han påpekade att bland annat sektionernas medel kommer att dras ned med 39 procent.

***

Det diskuterades löst om kåren kan budgetera för noll till kommande verksamhetsår. Jonas Andersson (S) menade att det är naivt att tro att kåren kan göra en nollbudget.
– Kåren får räkna med att ta lite mer av sitt kapital ett år till för att vi ska kunna hålla vår goda nivå när det kommer till studiebevakning och studentinflytande. Sedan måste vi självklart hitta långsiktiga lösningar.

Han menade att kåren centralt drabbades hårt förra året när man skar ned på bland annat arvoderingar som jämlikhetsansvarig och internationellt ansvarig, vilka nu ersatts med arbetsgrupper. Sabina Karvo (GS) ställde sig frågande till arbetsgrupperna eftersom hon tycker det är absurt att något som tidigare varit arvoderat nu ska bygga på ideella krafter. Vad händer med kontinuiteten när det gäller kårens jämlikhetsarbete?
– Arvoderingar ger nödvändigtvis inte kontinuitet, svarade Gustav Sundell (UUS).
– Jag förstår att det känns frustrerande att grupperna inte kommit i gång bättre, det tycker jag också. Men det är också väldigt nytt och något som tar tid att göra. Med det sagt tycker jag inte vi har tappat bollen så mycket.

Michael Holtorf (AFK) försvarade beslutet att dra in på arvoderingarna.
– Det är inte så att kåren tyckte det var kul att dra ner. Det handlar om att vi går med miljonunderskott och att vi måste ta pengar från en reservfond som är till för nödsituationer. Den håller på att ta slut. Därför måste man se till att verksamheten blir skarpare.

nbsp;

Hur ska kåren nå ut?

Alldeles för få vet vad kåren gör, och det måste tas itu med, enligt Gustav Sundell (UUS).
– Den stora anledningen till att studenter inte är med är att de inte vet vad kåren gör, och vad den är till för. Vi måste vara bättre på att nå ut. När det exempelvis blir bättre öppettider på Engelska parken måste vi trycka mer på att här har kåren varit med och påverkat.

I stället för att diskutera konkreta förslag kom återigen mycket av diskussionen att handla om sektionerna och valsystemet.

Omstrukturering är inte lösningen på problemet, menade Sabina Karvo (GS). I ställer tror hon att man med samma organisation skulle kunna få en kår öppen för alla.

Enligt Michael Holtorf skulle fler lockas till kåren om den sysslade med frågor som gäller alla. ”För få mikrovågsugnar är inte en socialdemokratisk eller moderat fråga, utan snarare en arbetsmiljöfråga.”
– Om man ser en kår som ska jobba med de små, små frågorna kan jag förstå dig. Men jag tror kåren är ämnad till något större. Vi har möjlighet att påverka universitetet i de riktigt tunga frågorna, svarade Jonas Andersson (S).

nbsp;

Vad vill kårpartierna göra med studiemedlet?

Fi-studenter var det enda närvarande partiet som vill införa studielön.
– Studier ska likställas med arbete. Studenter ska inte behöva skuldsätta sig det första man gör i livet. Sedan ser vi även att studenter från studieovana hem drar sig för att plugga vidare på grund av höga lån, sa Sarah Häggdal.

Allians för kåren är nöjda med hur dagens system ser ut. Michael Holtorf påpekade att många studenter också är det, genom att hänvisa till nya rapporter, och ställde sig skeptisk till studielön.
– Man kan prata om högre studiemedel men man måste göra det med nykterhet i behåll. Man kan inte kräva studielön och inte veta var man ska ta pengarna ifrån.

Gustav Sundell, UUS, hänvisade till kårens åsiktsprogram om att samhället och individen ska ta lika stort ansvar, alltså femtio procent bidragsdel, femtio procent lån. nbsp;

Regeringens uppmärksammade förslag om sänkt bidragsdel, som senare drogs tillbaka, fick sig en känga av Jonas Andersson (S).
– Vi tyckte det var ett orimligt perspektiv, som regeringen nu tack och lov drog tillbaka. Lånebördan skrämmer många från studieovana hem att studera.
– Det bästa med förslaget var att det visade att studentmobilisering är genomförbart, sa Sabina Karvo (GS), vars parti vill höja bidragsdelen.