Sifferkrig och ordkrig

Tom Stenström / Nyheter / Publicerad 2014-09-09 14:15

Föreningen Samhällsvetarna bjöd in till sin årliga debatt mellan riksdagspartiernas ungdomsförbund. Universitetsaulan var åtminstone halvfull av majoriteten studenter.

Debatten var indelad i tre avsnitt med bestämda ämnen. Det började med en lite mer lättsam uppvärmning av panelen när moderatorn Stig-Björn Ljunggren pressade deltagarna med obekväma frågor. Han lyckades väl med att att hålla debatten lättsam och saklig.

Redan från start var det uppenbart att panelen var ivrig och förberedd. Alla var mycket måna om att få in repliker på de flesta angrepp. nbsp;

Första delen handlade om arbetsfrågor, som förvandlades till ett krig av siffror. Mycket möda lades ned på att förklara det andra regeringsalternativet som oseriöst eller oansvarigt. Detta till trots ville varje parti profilera sig ideologiskt, även inom blocken. Sverigedemokratisk ungdom (SDU) lade sig som en kil emellan de stridande blocken. De fick därmed även möta stort motstånd från båda sidor. nbsp;

Del två berörde jämställdhetspolitik och debatten kom väldigt fort att handla om SDU. Grön Ungdoms (GU) representant drog dock tillbaka agendan till att handla om det utsatta ämnet. Delad föräldraförsäkring var en het fråga. En slående sak var att varje parti ville gärna lösa jämställdhetsproblemen genom sin egna rådande ekonomiska politik. Frågan är om partierna hade vågat ta den ställningen om Unga Feminister varit på plats. Liberala Ungdomsförbundet och GU gav lite mer substans till debatten genom att diskutera sakfrågor som sexistisk reklam och symbolvärden. nbsp;

I det tredje och avslutande avsnittet handlade om utrikespolitik och miljöfrågor. Där råde ett anmärkningsvärt konsensus rådande hur utrikespolitiken skulle föras bland de flesta av partierna. De borgliga gick inte till Carl Bildts försvar efter att Socialdemokraternas ungdomsförbund och Ung Vänster fastställt att ingen progressiv utrikespolitik kan föras med honom som utrikesminister. Miljöfrågan berördes endast kort, vilket till viss del berodde på tidsbrist. nbsp;

Sammanfattningsvis var debatten centrerad kring siffror, motstridigheter kring hur de olika partierna räknade på saker, och vad de nuvarande regeringsalternativen skulle betyda för Sverige. Detta till trots vågade även partierna profilera sig tydligt ideologiskt. nbsp;

Skrämselpropaganda och intellektuell ohederlighet var två mycket vanligt använda fraser. nbsp;