Hon fick rätt mot psykologiska institutionen

I december förra året skrev Ergo om psykologstudenten Sandra som ansåg att hennes omtenta hade blivit orättvist rättad. Detta sedan en fallbeskrivning – som var nödvändig för att man skulle kunna besvara första halvan av tentan – fallit bort vid kopieringen. Missödet ledde till att maxpoängen justerades till hälften och Sandra blev underkänd en andra gång med en halv poäng.
Enligt Högskoleverkets rapport ”Rättssäker examination” från 2008 kan poängjusteringar göras när en strikt tillämpning av gränserna skulle kunna leda till en felaktig betygssättning av studenternas kunskaper och färdigheter. I Sandras fall blev utkomsten av poängjusteringen snarare den motsatta – istället för att kringgå en felaktig betygssättning genom en justering, ledde den till en skev bedömning då den andra halvan av tentamen, den som gick att besvara, var svårare än den första halvan. Något som eventuellt borde ha tagits hänsyn till, i synnerhet som Sandra blev underkänd med endast en halv poäng.
Till saken hör också att Sandra, till de två första frågorna, hade hittat på en egen fallbeskrivning och besvarat dem ändå, men det var inget som kursledaren tog i beaktande när han rättade tentan.

Efter incidenten kontaktade Sandra programansvariga Annika Sjöblom Wennberg för att få reda på om hon hade rätt till kompletteringsuppgifter eller en omprövning av hennes tentamen. Till slut, en månad efter omtentatillfället, beslutades att hon skulle få en ny examinator och tentamensgranskare.
– Till en början var det oklart vad det skulle innebära. Sedan fick jag veta att jag skulle få göra en två timmar lång salstenta som skulle avse de två frågor som föll bort vid omtentan. Det tycker jag hade varit en okej lösning om jag hade fått skriva den ”utan uppskov” räknat från omtentan som jag ju hade pluggat till. Jag hade hoppats på en kompletteringsuppgift som jag skulle kunna göra i lugn och ro under julledigheten så jag blev inte jätteglad, säger Sandra i ett mejl.

Hur, var och när Sandra skulle få skriva den nya tentan var ytterst oklart och även vad de nya frågorna skulle handla om var diffust (”ordinarie examinator hade försett mig med 15 sidor text om beteendeexperiment som inte ingick i kurslitteraturen”). När hon frågade programansvarig vilken kurslitteratur som gällde blev hon hänvisad till den nya examinatorn, som dock inte heller kunde ge svar på hennes frågor.
Den röriga situationen kombinerad med stress över tre parallella grupparbeten och ytterligare en omtenta i en annan delkurs gjorde att Sandra till slut bröt ihop.
– På väg till biblioteket kände jag mig oerhört liten och knäckt. Tänkte på David och Goliat, men eftersom jag dessutom hade en stor omtenta om två dagar hade jag inte kraft att återigen ifrågasätta deras beslut och hantering av min situation. Jag satte mig på en bänk i en korridor och började helt enkelt gråta, som ett litet barn.
Men efter att en av Blåsenhus intendenter stannade till för att prata med den gråtande Sandra fick hon ny vind under vingarna. Hon gick då återigen upp till sin programansvarige och förklarade frustrerat punkt för punkt varför det var orimligt att hon skulle bli examinerad ännu en gång när hon redan bevisat att hon besitter den kunskap de efterfrågar.
– Det visar sig då att programansvarig inte visste att jag på omtentan faktiskt hade svarat på de två frågor som fallit bort genom att hitta på en egen fallbeskrivning. När hon fick reda på det bad hon mig gå och hämta omtentan jag hade skrivit.

Programansvarig drog en kopia av Sandras tenta och skickade till den nya examinatorn. Han i sin tur bedömde att de svar som Sandra hade gett i samband med den fallstudie hon själv hade hittat på ”med råge” gjorde att hon klarade godkändgränsen för examinationen. Den nya examinatorns bedömning räckte fullgott som betygsunderlag och Sandra blev därmed godkänd på kursen.
– Jag blev så glad och lättad att jag började dansa när jag läste det. Och det visar också hur idiotiskt den ursprunglige kursansvarige hade rättat min omtenta. Från underkänd till ”passerat gränsen för G med råge” – det är ju två helt olika världar Det är inte vad jag kallar en rättssäker bedömning.

Ergo har kontaktat programansvarig Annika Sjöblom Wennberg för en kommentar, men hon uppgav att hon inte hade tid att svara på några frågor.

Sandra heter egentligen någonting annat.