Nytt skuggdoktorandfall till UKÄ

Allt började när Carina Pettersson, legitimerad sjukgymnast, träffade Per Kristiansson, docent i allmänmedicin under ett möte i januari 2012. Anledningen till mötet var deras gemensamma intresse för bäckenledssmärta (foglossning) under och efter graviditet.

– När vi hade pratat ett tag sa han, du verkar vara jätteintresserad av detta. Vill du bli doktorand här?, säger Carina Pettersson.

Efter ett tags funderande bestämde sig hon för att tacka ja och i juni 2012 anställdes hon som forskarassistent i Per Kristianssons forskargrupp. Carina Pettersson var övertygad om att hon så småningom skulle få börja med sin egen forskning så fort finansieringen till doktorandtjänsten var klar.

I april året efter blev hon tillfrågad om hon inom ramen för ett doktorandprojekt, ville ta över och utveckla ett nytt forskningsprojekt som Birgitta Berglund, medicine doktor, hade startat. Hon skulle behålla Per Kristiansson som huvudhandledare och Birgitta Berglund skulle vara biträdande handledare. Hon tackade ja och påbörjade sitt arbete. En ny forskarassistent anställdes i hennes ställe.

– Under sommaren 2013 började jag fundera på varför han inte ville sätta igång med att söka pengar och ge mig riktlinjer kring forskningsplanen. Hela tiden frågade jag: när ska vi börja söka pengar. Men Per Kristiansson sa bara, det tar vi sen. Jag frågade också vad jag skulle söka för kurser, om han hade några allmänna tips och råd, men fick samma svar – det tar vi sen, säger Carina Pettersson. nbsp;

Under början av hösten skrev Carina Petterson en forskningsplan tillsammans med sina två handledare. Sedan sökte hon ALF-medel*, som hon beviljades vid godtagen doktorandansökan. Det saknades dock fortfarande tillräckligt med medel för att finansiera en halvtidstjänst som doktorand i 8 år. Tillsammans med Birgitta Berglund började hon därför att söka pengar externt. Carina Pettersson menar att Per Kristiansson då var avigt inställd till hennes försök att få ihop tillräckligt med medel.

– Han påpekade ständigt att det var för små summor och därför ingen idé.

I november hade hon ett möte med Per Kristiansson där hon frågade när hon skulle få sin tjänst som doktorand på Institutionen för folkhälsa och vårdvetenskap, IFV.

– Då sa han: Vadå får, här på IFV får man inga tjänster. Du kan bara jobba här om det finns pengar. Han tyckte också att min andra arbetsgivare (hon jobbade 50 procent på en privat vårdcentral reds. anm.) kunde betala min forskartjänst, eller att jag skulle finansiera doktorandtjänsten själv.

Carina Pettersson menar att hon befann sig i en moment 22-situation. Hennes försök att söka medel avvisades, samtidigt som hon inte fick börja doktorera innan finansieringen var klar. Hon kontaktade prefekten på IFV och senare också dekanus på medicinska fakulteten utan att de lyckades komma till någon lösning. I mars 2014 hölls ett möte där Per Kristiansson och ordförande i forskarutbildningsgruppen närvarade.

– Ordföranden sa: jaja Carina vi kan nog lösa detta. Jag kan en del genvägar på universitetet. Jag fick återigen vatten på min kvarn att det inte går rätt till på medicinska fakulteten, berättar Carina Pettersson.

Tillslut kontaktade hon den nu avlidne doktorandombudsmannen Per Löwdin. Efter att han pratat med de ansvariga på IFV, fick han höra att en doktorandtjänst inte skulle komma på tal eftersom de ansåg att hon hade samarbetssvårigheter och var ”vetenskapligt insufficient”. Carina Pettersson menar att detta är efterhandskonstruktioner.

– Per Kristiansson skulle väl aldrig ha varit med och skickat in en ansökan till ALF-nämnden med sitt namn om han inte tyckt att min forskningsplan var bra. Dessutom fick jag beröm för planen, säger hon.

I slutet på augusti i år skickade Carina Persson slutligen in en anmälan mot Uppsala universitet till Universitetskanslerämbetet UKÄ, där hon hävdar att hon varit en så kallad skuggdoktorand i nio månader. Dessutom arbetade hon tio månader innan det som forskningsassistent med förhoppningen att det skulle leda till en doktorandtjänst.

– Jag hoppas att min anmälan ska leda till att universitetet säger, ja vi har gjort fel. Att det sker en genomlysning av rutinerna på medicinska fakulteten. Jag vet att det finns andra som behandlats fel och inte orkat göra en anmälan. Det är fler som finansierat sin doktorandtjänst på felaktigt sätt med IFVs godkännande. nbsp;

Handledaren Per Kristiansson menar att Carina Pettersson har haft anställning som forskningsassistent i två olika projekt och anser därför inte att hon varit skuggdoktorand.

– Att ha en skuggdoktorand är att utnyttja människor. Hon har varit anställd som forskningsassistent och haft lön som forskningsassistent, säger Per Kristiansson.

Hon upplever att du har lovat henne en doktorandtjänst, har du det?

– Hon ville väldigt gärna bli doktorand. Men det går aldrig att ge något löfte. Det måste skapas förutsättningar och den viktigaste delen är finansieringen. Det finns också stationer i organistationen man måste passera, passerar man dem inte så blir det ingen tjänst. Vi föll vid första steget, finansieringen, säger Per Kristiansson.

Hon försökte ju söka externa medel. Varför var du negativt inställd till det?

– Hon ville söka från neurologiskt handikappades förbund. Det var 50 000 kronor. Det kommer man ingen vart med. I detta fall gällde det att hitta finansiering för 8 år framåt.

Innan det, sökte ni ju ALF-medel och skrev en forskningsplan. Borde du inte ha stoppat tidigare om du visste att det kanske inte skulle bli någon tjänst?

– Ja, så här i efterhand borde man ha gjort det. nbsp; nbsp; nbsp;

Anser du att kommunikationen från din sida har varit otydlig?

– Man är alltid två i en kommunikation, den har varit otydlig oss emellan. Men vem som felar, det kan man träta om.

I anmälan skriver Carina Pettersson att hon via doktorandombudsmannen fått höra att institutionen ska ha sagt att hon var vetenskapligt insufficient. Detta är ingenting som Per Kristiansson vill diskutera med Ergo. Han dementerar också att ordföranden i forskarutbildningsgruppen ska ha pratat om att det ska finnas ”genvägar på universitetet”.

– Jag var med på mötet och hörde aldrig någonting om några genvägar, säger Per Kristiansson.

Prefekten Johan Hallqvist anser inte heller att institutionen har hållit sig med en skuggdoktorand.

– Nej, det har vi inte haft. I det här fallet rör det sig om en person som varit anställd som assistent i ett projekt, och sedan i ett annat projekt, säger Johan Hallqvist, prefekt på IFV.

Personen menar ju att hon blev lovad en doktorandtjänst av sin handledare.

– Ja, men det har hon inte blivit. Vi har ett noggrant genomarbetat system för hur vi antar doktorander, den informationen är lätt att hitta på medarbetarportalen. Det är inte en enskild fråga för doktorand eller handledare. nbsp; nbsp; nbsp; nbsp;

Kan du se att ni från institutionens sida handlat fel i detta fall?

– I formell mening har vi inte handlat fel. Sen när det blir en konflikt gäller det att fundera om man kunde ha gjort på ett annat sätt ur ett mänskligt perspektiv, när nu processen tagit den utveckling som den har tagit, säger Johan Hallqvist. nbsp;

Stellan Sandler, som vid tiden var dekanus vid medicinska fakulteten, berättar att han tog på sig att höra vad institutionen hade att säga i fallet.

– Det skulle utredas, men det hände inte så mycket. Det var inte många kontakter som hann tas innan Per Löwdin gick bort. Vilka löften som är utställda i sammanhanget är oklart. Om det fanns några löften, har de formulerats mellan personerna och då är det svårt att veta. Ord står mot ord, säger Stellan Sandler.

Student- och doktorandombudsmannen Anna Elm, som tog över Carina Petterssons ärende efter Per Löwdins bortgång, menar att det finns starka belägg som talar till Carina Petterssons fördel. Detta trots att många av löftena från institutionens sida har skett muntligt.

– De har gett henne en muntlig utfästelse som inte infriats. Tyder hennes arbetsuppgifter och arbetsförhållanden i övrigt på att hon har befunnit sig i en situation som motsvarar en doktorands. Hon har alltså varit skuggdoktorand, säger Anna Elm.

Hon hänvisar bland annat till att Carina Pettersson fått ett eget forskningsprojekt, haft en handledare, skrivit en forskningsplan, sökt medel samt att informationsmaterial om studien skickats ut till försöksdeltagare – bevis som enligt Anna Elm alla talar för att Carina Pettersson i praktiken varit doktorand. På pappret har hon dock hela tiden varit forskningsassistent.

– Detta gör det lättare för institutionen att frånta hennes rättigheter. Hon har alltså placerats i ett orättssäkert läge. Som doktorand hade hon omfattats av de lagar och bestämmelser som finns för att skydda doktorander, säger Anna Elm.

Hon understryker också att Carina Pettersson inte ska skuldbeläggas för att hon trott på löftet. nbsp; nbsp;

– Hon blev utlovad en tjänst av en person som redan arbetar som handledare på institutionen, varför skulle hon ha haft anledning att tvivla på det? nbsp; nbsp;

nbsp;