”Gud är det queeraste som finns”
< --[if gte mso 9]>
< --[if gte mso 9]>
På väggen i det ombonade lilla inackorderingsrummet på Kungsgatan sitter gröna post it- lappar. Där står påminnelser för paret Magdalena Erixons och Sofia Nylanders vardag, som att göra studieuppgifter och gå promenader med hunden Bert. En har texten ”queer gud”. Det är temat för onsdag kväll, då de gemensamt ska gästa Universitetskyrkans och SFQ Uppsalas regnbågskväll.
– Tidigare har vi haft föreläsningar och samtal med ungdomsgrupper och konfirmander. Då har det handlat mycket om att berätta vad queerhet och HBTQ- frågor är. Nu blir det snarare att vi delar med oss av våra respektive personliga berättelser, vilket vi hoppas ska mynna ut i samtal, säger Magdalena Erixon.
Hon läser till präst vid Uppsala universitet och går just nu den praktiska delen av utbildningen, ”där man får döpa dockor”. Även om tron och det kyrkliga engagemanget alltid funnits, har det varit en lång resa för Magdalena att hitta sin egen plats i religionen. Under regnbågskvällen kommer hon att prata om hur hon tidigare inte har känt igen sig i bibelberättelsen, men kommit att verifiera den i relation till kvinnan.
– Kvinnor framställs som mammor eller synderskor. Att Jesus inte dömer har traditionellt tolkats som att han är god och förlåter. Men det vet vi ju inte, det kommer från den som har skrivit texterna. Han kanske tar en ”synderska” till sig på grund av de erfarenheter hon har?
Svenska kyrkan har utvecklats åt samma håll som hon själv, känner Magdalena. Visst finns det fortfarande människor som kyrkopolitikern Bruno Edgarsson i Växjö, som i våras gick till attack mot Pride och menade att HBTQ är en trend bland unga som inte bör uppmuntras, men de uppfattningarna finns även utanför kyrkan. Magdalena tycker att kyrkan på det stora hela har gjort mycket för HBTQ- rörelsen.
– Man vill nog göra dubbelt så mycket för att kompensera för hur det har varit förut. I dag är det ofta svårare att komma ut som kristen i HBTQ- kretsar än som HBTQ i kyrkan, säger hon.
Också Sofia har en kyrklig bakgrund, men har haft behov av att frigöra sig från sin identitet som kristen. Under en tid ”snöade hon in på buddism”, som hon säger. Nu har hon klivit över tröskeln tillbaka till kyrkan.
– Tröskeln var intellektuell. Det slog mig att jag inte trodde på den kristna berättelsen. Nu är det väl väldigt få som tror bokstavligt på syndafloden, men även om man läser Bibeln metaforiskt är den rätt makaber.
Samtal med Magdalena och andra liberala kristna fick Sofia att hitta Jesus bortom trösklarna. De båda är överens om att kyrkan inte får definiera sig som avskild från övriga samhället. Det ska inte finnas något ”vi och dem”.
– Det är inte kyrkan som är god och öppnar sig för människor. Vi skapar det goda tillsammans. Det finns strukturer kvar som vi måste bryta, så att vi inte stänger ute människor, säger Magdalena.
Sofia, som kom ut som transperson för fem år sedan, vill arbeta för att kyrkan ska vara en plats där alla kan vara sig själva. Hade hon som barn upplevt att hon kunde prata med någon i kyrkan om sina känslor och tankar kring könsidentitet tror hon att hon hade sluppit mycket lidande. Ett sätt är att bjuda in till samtal om queerhet, normkritik och andlighet.
– Att vara queer är ett sätt att se mer än något man är. Queer betyder annorlunda och avvikande, men egentligen är det riktigt queera att existera överhuvudtaget. Gud är det queeraste som finns, herregud , säger Sofia med ett skratt.
Regnbågskvällen inleds med stilla mässa i Helga trefaldighets kyrka klockan 18. Klockan 19 börjar Sofias och Magdalenas samtal i prästgårdssalen.
nbsp;
nbsp;
