Kårgrundare som tänkte på refrängen
Många är vi nog som har gått förbi statyn i Carolinabacken utan att reflektera över vem gubben kan vara. Uppsala lider ingen brist på minnesmärken över gamla män, från tiden när kvinnor saknade tillträde till akademin. Men faktum är att Gunnar Wennerberg (1817-1901) var en av de som verkade för att kvinnor skulle få studera.
– Efter studietiden blev han ecklesiastikminister, motsvarande utbildnings-och kyrkominister. Som student var han också med och grundade Uppsala studentkår, då han ansåg att det behövdes mer studentinflytande, berättar Hampus Söderström, student och styrelseledamot i Gluntarnas vänner, en förening som intresserar sig för Gunnar Wennerbergs sångcykel Gluntarna , på den tidens svenska Gluntarne .
2 oktober 2017 är 200-årsdagen av Gunnar Wennerbergs födelse. Det uppmärksammas på Västgöta nation. Först föreläser Uppsalakännaren Helena Harnesk om hur studentlivet såg ut på Wennerbergs tid. Sedan avgår ett fackeltåg till statyn i Carolinabacken, där det blir tal av curator curatorum och Uppsala studentkårs vice ordförande Ann-Catrin Wells, samt sång av Västgöta nations manskör. Till sist hålls Gluntsexa på nationen. Gunnar Wennerberg, född i Lidköping, flyttade till Uppsala och skrev in sig på Västgöta nation 1917. Med sina sånger är han en av våra mest kända skildrare av stadens studentliv.
– Första tiden var han dock inte särskilt aktiv utanför studierna, vilket många inte känner till. Det berodde antagligen på att han hade tuberkulos, som var en stigmatiserad sjukdom, säger Hampus Söderström.
Till skillnad fån många andra drabbade blev Gunnar Wennerberg till slut frisk. Då gick han med i Juvenalerna, ett musikaliskt studentsällskap som ägnade sig åt vad Hampus Söderström beskriver som en föregångare till nutidens spex.
– Det började som en slump. Gunnar Wennerberg gick över Stora torget, och på en restaurang som fanns ungefär där Max ligger nu, satt Juvenalerna. De ropade på honom och han fick vara med i deras gäng.
Det var för Juvenalerna Gunnar Wennerberg skrev sina Gluntar. Sångerna är utformade som dialoger mellan två studenter. Hampus Söderström kom i kontakt med Gluntarna redan innan han flyttade till Uppsala, men det var ett evenemang som Gluntarnas vänner anordnade på Kulturnatten som på allvar väckte hans intresse för Gunnar Wennerberg.
– Om man bara läser texterna är de rätt svåra att förstå, inte minst eftersom språket är ålderdomligt. Men när de framförs som dialoger kommer dramatiken fram, och då är de roliga, säger han.
Med tiden har Hampus Söderström insett att Gunnar Wennerberg gjorde mycket mer än att skriva sånger. Redan vid inskrivningen vid Västgöta nation utmärkte han sig genom att vägra svära den då obligatoriska eden om dygd och sedlighet inför rektorn, som han fann förlegad.
– Det blev rabalder. Men förste kurator gick i god för honom och sade att han skulle ta ansvar för allt Wennerberg gjorde, och på det sättet slapp han svära eden, berättar Hampus Söderström.
Trots att han var kontroversiell fick Gunnar Wennerberg sedan bli informator åt kung Oskar I:s söner när de började läsa vid universitetet. Det var antagligen tack vare det han senare utsågs till ecklesiastikminister.
– Sverige var ju ingen demokrati på de tiden, det var personliga kontakter som gällde, säger Hampus Söderström.
Gunnar Wennerbergs kontaktnät ska ha varit gediget. Han umgicks med flera kända personer, som Malla Silverstolpe, författare som var känd för sina litterära salonger. Man har beskrivit honom som varm och charmant, men också som dryg och elitistisk.
– Han var en komplicerad figur, säger Hampus Söderström.
Även om väl få av dagens Uppsalastudenter är lika bekanta med Gunnar Wennerberg som Hampus Söderström har flera uttryck som myntats av honom funnits på de flestas läppar.
– ”Det är dags att tänka på refrängen” kommer från en av Wennerbergs dikter, berättar Hampus Söderström.
