Vill samtala om nationernas framtid

Fram till 2010 var det obligatoriskt för studenter vid Uppsala universitet att vara med i både kår och nation. När kravet togs bort, förändrades de ekonomiska förutsättningarna. Därtill har den så kallade Uppsalamodellen, som innebar en tydlig rollfördelning mellan vad nation och kår skulle ägna sig åt, luckrats upp.

– Studentlivet står inför ett antal utmaningar. Vi är fortfarande inne i den epok som inleddes med att obligatoriet avskaffades och det är den situationen som vi måste lära oss att hantera. Uppsalamodellen har tjänat studentlivet väl, men vi bör diskutera hur det ska se ut på 2020-talet, säger Lars Burman, inspektor för Värmlands nation.

I en skrivelse till universitetet har han och sexton andra inspektorer och proinspektorer påtalat vikten av att diskutera ”oroande tendenser” i Uppsala studentliv.

Jacob Höglund som är inspektor på Uplands nation sammanfattar problembilden ur sitt perspektiv: sedan obligatoriet avskaffades har det vuxit fram fler ämnesföreningar och kårer, vilket lett till mindre interaktion mellan studenter från olika studieinriktningar.

– Det fina med studentnationerna är ju att man träffas över ämnesgränserna, umgås med andra än de som man läser samma kurs med, säger Jacob Höglund.

Fler föreningar innebär också att studentgruppens engagemang blir splittrat. För nationerna har det blivit svårt att få tillräckligt många som vill jobba ideellt i verksamheten, parallellt med att konsumenterna blir fler. nbsp;

– Nationsmedlemmarna anordnar aktiviteter som ska skötas av färre och färre. Samtidigt ökar den sociala verksamheten i kårerna. Då är det nationerna som får stå för köks och serveringspersonal.

Förutom minskat engagemang, måste de även hantera de enorma kostnader som är förenade med att hålla husen i skick. Något han menar för Uplands del är mycket bekymmersamt. Nationshuset är det äldsta som fortfarande är i drift och har verksamhet året om, ja till och med på julafton.

– Det är bara att titta, det är sprickor överallt. Men det är inte lätt att planera in renovering i verksamheten, när ska den ske? Med husen kommer många bekymmer som är av ekonomisk art.

Kerstin Sahlin, inspektor på Östgöta Nation, delar bilden av att det blivit svårare att få engagerade och att de dyra husen frestar på. Hon ser en fara i att ökade kostnader för byggnaderna kan leda till att allt fokus måste läggas på att få ekonomin att gå runt.

– Husen kostar och nationerna blir då beroende av att hyra ut. När uthyrningsdelen upptar allt större del av nationens arbete riskerar man att tappa den viktiga kärnverksamheten, säger Kerstin Sahlin.

Hon ser skrivelsen och önskemålen om fortsatt dialog med universitetet som ett sätt att få klarhet i hur situationen ser ut, diskutera de olika parternas förutsättningar och undersöka möjligheten att få stöd.

Just vad stödet skulle kunna innebära är i skrivelsen lite vagt formulerat. Att utöka samarbetet med universitetet kring stipendier är ett förslag, att på något sätt ge erkännande till de som väljer att engagera sig i nation är ett annat. Anders Virtanen, Inspektor på Gästrike-Hälsinge nation, tror inte att ett ekonomiskt stöd kommer göra någon skillnad. GHs hus kostar runt en miljon att bevara och lika mycket att hålla varmt, om året.

– Om universitetet skulle dela ut tio miljoner om året till nationerna, så skulle det vara en piss i Mississippi, säger Anders Virtanen.

Han tror dock att samarbetet med universitetet kan utökas. Universitetet kan exempelvis hålla sin seminarieverksamhet i nationernas lokaler, eller använda sig av studieplatserna i stället för att bygga nya hus för det. Framförallt handlar dock ”stöd” i hans mening om att ge nationerna det erkännande de förtjänar.

– Jag brukar säga så här: man utbildar sig på universitetet och bildar sig på nationerna. Här träffar man folk som är kunniga inom ett annat område än det man själv studerar – och det får man inte på kårerna som är ämnesuppdelade, säger han och fortsätter:

– Och det är det som är huvudsyftet med skrivelsen, att belysa nationernas värde för universitetet – om nationshusen försvinner kommer vi inte längre ha de här mötesplatserna. nbsp;