”Vi fyller dansgolven”

Lina Ocampo Daza möter upp på Ackis. Hon jobbar som sjuksköterska men har varit aktiv inom nationernas klubbliv under det senaste decenniet. Trots att hon nu lämnat studierna har dj:andet varit svårt att släppa.
– Det är tisdag, jag har jobbat dag på sjukhuset och vet att jag ska dj:a på kvällen. Jag är trött när jag kommer dit, men lyckas fylla ett dansgolv efter tre låtar. Då är det ganska svårt att sluta som dj, säger Lina Ocampo Daza som är hus-dj på Snerikes och Stockholms nation.
Hon blev ledsen efter att ha läst reportaget om nationernas klubbscen i förra Ergo och kände sig utpekad när en av de intervjuade sa att 90 procent av klubbarna drivs av någon som står med en färdig Spotifylista och sladd. Något som hon inte sett på de stora nationerna där hon jobbar.
– Vi beatmatchar, lägger jättemycket tid på att hålla oss uppdaterade med nya låtar och fyller dansgolven. Och även om vi bara skulle stå med en aux-kabel skulle vi göra det bra. Vi står där av en anledning, och det är för att vi är jävligt duktiga.
Hon får medhåll av Jonas Kiros, dj på Stockholms- och Snerikes nation, som säger att den utrustning som används är global klubbstandard och att de dj:s som jobbar har professionell approach, men varierande erfarenhet. Han tycker inte heller att allt som spelas på nationerna är schlager och hits.
– Bilden av att det är skit på andra nationer och att allt låter likadant är en grov generalisering. Om man skulle ta sig tiden att gå längre in än till garderoben så skulle man garanterat kunna hitta sin nisch. På Snerikes har vi till exempel jobbat aktivt för att det ska låta olika på de olika golven, säger Jonas Kiros.
De menar vidare att det finns ett utbud för den som gillar urban musik. Flera av de större nationerna har hiphop-dansgolv och på Stockholms nation hålls återkommande hiphop-torsdagar. Lina Ocampo Daza, som främst spelar reggaeton, hiphop och r’n’b, tycker också att man behöver reflektera över en dj:s roll.
– Att vara dj är ett serviceyrke, man spelar inte för sig själv utan för att man fått ett uppdrag och för att man vet vad som ger fulla dansgolv. Visst ska man blanda in nya element och utbilda men man måste också vara mer generös med sådant som folk känner igen.  
Hon tillägger också att låtar återkommer – att dj:a så pass ofta och byta ut alla låtar varje gång skulle vara dumt – det finns hits som är hits av en anledning.
 
De båda började på Smålands nation för tio år sedan – hon som arrangör och han som dj – och vet vad det innebär att starta upp en klubb. Att denna mylla, med mindre nationer som har aktiva klubbar ska fortsätta finnas, tycker de båda är viktigt. Samtidigt tror Lina Ocampo Daza, som bland annat drev klubben New Kid på Smålands varje torsdag i två år, att en lika frekvent och välbesökt klubb skulle vara svår att hålla igång idag. Andra föreningar och kårer drar gäster och personal från nationerna vilket förändrat förutsättningarna. Hon tror också att studenter av idag är mer är mer måna om att avsluta sin utbildning utan studieuppehåll och inte går ut i lika stor utsträckning som då.
– Det är tråkigt att vi inte längre kan se liveartister på veckobasis längre. Men om anledningen är att studenter dricker mindre och klarar sina studier ser jag ingen nackdel med att klubbantalet gått ner.
Jonas Kiros framhåller att mångfalden av klubbar är otroligt viktig. Han tror att det fortfarande går att starta upp unika klubbkoncept, men att man då som arrangör måste vara aktiv i nationen för att få en förståelse för allt jobb som ligger bakom.
– Det vi hade var en god relation med nationerna, man fick ett förtroende som man förtjänat under lång tid. Utan att peka finger åt någon, tror jag att det är svårt som extern arrangör att se hela bilden. Som arrangör måste man jobba med hela budgeten och inte bara ”gage och sålda biljetter”, för att förstå allt jobb och alla kostnader som ligger bakom.