Stad i ljus – klubbscen i mörker
”Du måste gå med i V-Dala, de har bäst spelningar”. Det är 2009 och min kompis som redan bott i Uppsala några år tipsar om vilken nation jag ska välja. Jag brydde mig inte om bostäder eller stipendier utan följde hennes råd och gick med i V-Dala – mitt värmländska ursprung till trots. Det var Velvet som lockade, en indieklubb där artister som Lykke Li, First Aid kit och Tiger Lou hade stått på scenen. Kanske var jag illojal mot min hemort, men det kändes som att en nations musikprofil var dess främsta selling point. Det var dock andra tider då.
– Det kunde ringa en agent och säga att Lykke Li hade släppt en skiva och ville ut och spela. De visste att vi kunde garantera en spelning med runt 1000 pers. Det var otroligt tacksamt att driva klubb på den tiden, säger Lorenzo Casini, som drev klubben Velvet i nio år.
Klubbutbudet på nationerna har minskat under de senaste åren. Annat var det för drygt tio år sedan då flera nationer drev livekubbar. Den mest långvariga med sina nio år var klubben Velvet på V-Dala som under ett år lyckades boka tio grammisnominerade artister. Här syns bandet Ingenting. (Foto: Tobias Ohls)
Trots att Velvet gick bra var det inte främst ekonomiska incitament som låg bakom. Nationsmedlemmar gick in gratis och personal, gage och resa tog en majoritet av vinsten.
– Velvet gick plus minus noll, det var väl barförsäljning som drog in en del. Men vi lyckades komma överens med nationen om att klubben inte skulle vara någon kassako, utan att det handlade om medlemsservice. Velvet var dock ett jättestarkt vapen i rekrytering av nya nationsmedlemmar.
Under de sista Velvet-åren började trenden att vända. Lorenzo Casini menar att den gitarrbaserade popen i allt större utsträckning fick lämna plats åt elektrovågen. Samtidigt blev det svårare att boka band. En trend han såg redan då, men som han menar är mycket starkare idag med den digitala utvecklingen.
– Band säljer inte skivor längre och får inga stora pengar från streaming. Det enda sättet för artister att försörja sig är att ta ordentligt betalt och få biljettintäkter. Det har lett till ett enormt gap mellan etablerade artister och de som åker runt och spelar för att det är kul. Jag tror att det idag är ganska tufft, även utanför nationerna, att driva liveklubb.
Nationernas musikscen är dock inte bara beroende av liveartister, utan har också dragit publik genom nischade klubbar med dj:s. Ungefär i samma veva som Velvet gjorde sitt sista år 2013, började Toofan Salehpour att driva klubb på nation. Han har startat flera olika koncept men är kanske främst förknippad med retrodiscoklubben Chic. Under de fem år han var aktiv upplevde han klubbscenen på nationerna som ”skitfet”.
– Det dök upp karaktärsfyllda och kulörrika koncept titt som tätt. Det fanns Time For Heroes, Juicy, Zebra, Wilde!, Katushka. Och det fanns CMYK, Velvet, Nouvelle och Svart Klubb.
Visst fick han kämpa en del med att få med nationerna på tåget – framförallt vissa kuratorer var svåra – men han menar ändå att de flesta mindre nationerna då ville ha klubbar och vågade satsa på nya koncept.
– Många av arrangörerna förstod att man som mindre nation gör smartare i att differentiera sig och sticka ut, snarare än att gå full blockbuster mode.
Något tycks dock ha hänt på senare tid. När jag sammanställt nationernas kalendarier till Ergo under de senaste fyra åren tycker jag mig ha märkt att antalet klubbnamn minskat. Dagens klubbarrangörer bekräftar min spaning.
– 90 procent av klubbarna idag kör med en färdig hitlista. Det är en tråkig utveckling, att en klubb kan drivas av en person som står med Spotify och en sladd, säger Robin Saberi, som är en av arrangörerna bakom house-discoklubben Kalas? på Kalmar nation.
Han och de andra aktiva klubbarrangörerna jag pratar med ser en oroande trend där musikutbudet på nationerna blir allt mer likriktat. Det är hits, schlager och Körbergs ”Stad i ljus”. Arrangörerna menar att många nationer idag ofta tar den enkla utvägen, satsar på klubbar som inte sticker ut eller kräver så mycket jobb. Det har blivit tydligt för Amina Carlsson och Axel Tuvemo Johnsson när de försökt sälja in sitt klubbkoncept Issa Vibe som fokuserar på liveakter inom hip hop, r’n’b och afrobeat – musik som de flesta kuratorer haft förutfattade meningar om.
Amina Carlsson, Axel Tuvemo Johnson och Robin Saberi är externa klubbarrangörer som upplever att allt färre nationer är beredda att satsa på nya klubbkoncept. (Foto: Sandra Gunnarsson)
De har full förståelse för schlager- och hitsvurmen men menar att det måste finnas balans och alternativ i studentlivet, inte minst för de internationella studenterna.
– Det fanns delvis ett politiskt motiv till att vi startade klubben, att vara inkluderande gentemot alla studenter. Många känner inte igen sig i sammanhangen – Uppsalas nationer kan bättre än att köra schlager varje kväll, säger Axel Tuvemo Johnson.
De har anordnat Issa Vibe på sex olika nationer och även i de fall klubben genererat vinst har inte det alltid inneburit att de får komma tillbaka. Deras första klubb sålde slut, men nationen menade efteråt att hela evenemanget hade varit för jobbigt. Och det är just motiveringarna ”jobbigt” och ”varför kan vi inte köra en vanlig klubb” som de oftast får höra från kuratorerna. När arrangörerna väl får med nationerna upplever de att det är svårt att få en rimlig budget.
– De har inget perspektiv på vad saker kostar, som till exempel ljud. Men vadå, ”det låter ju” kan vara ett argument. De förstår inte att det är en mer hållbar lösning i längden att satsa på kvalitet. Studenter kommer att gå till ett ställe om de vet att de som anordnar gör det bra – och där man inte får ont i öronen, säger Robin Saberi.
Hans klubbkollega, Hugo Hedstrand är inne på samma spår – nationerna måste bibehålla en kvalitet och en kultur som får nya medlemmar att hitta till nationen.
– Jag valde att bli medlem i Uplands till 100 procent på grund av Poplands. Jag förstår att det är svårt att komma in som ny kurator och behöva få nationen att gå med vinst. Men man måste se till de mer långsiktiga värdena, säger Hugo Hedstrand som är en av arrangörerna bakom Kalas?.
Att ha en levande klubbscen är inte bara viktigt för att kunna rekrytera nya medlemmar, utan också för att skapa en mylla där nya koncept kan växa fram. Hugo Hedstrand säger att han aldrig hade kommit på tanken att det gick att ordna klubb om inte Chic och Poplands hade funnits.
– Det handlar om att etablera förebilder. Slås klubbkulturen ut vet jag inte vad som händer, då blir det bara schlager och fireball. Uppsala har haft klubblivet serverat på ett silverfat, men fatet håller på att bli tomt.
Kan det inte vara så att studenterna bara vill dansa till hits?
– Jag tror inte riktigt det stämmer. Det är lockande varje gång att spela bangers, eller att strunta i att boka jämn könsfördelning, och få hur mycket pengar som helst. Men det finns alltid utbytesstudenter och de som bor i Stockholm och med ett bredare utbud skapas en bättre studentstad vilket lockar till sig nya studenter och får dem att stanna kvar.
I Ergoarkivet från 2010 avspeglas den rika klubbkultur som rådde på nationerna. Många satsade på liveklubbar, bland andra V-Dala, Norrlands, Uplands, Smålands, Göteborgs, Östgöta, och Kalmar nation. (Foto: Arkiv)
Jag kontaktar några nationer där jag märkt att utbudet har minskat för att ta reda på varför. Det blir tydligt att det här med att driva klubb inte är så lätt, utan att det kräver kunskap, intresse, personal och ekonomi.
På Uplands nation har man saknat tredjekurator i en period, vilket lett till att antalet klubbar minskat något då klubbarrangörskontakt är en uppgift som ligger på dennes bord. Nuvarande tredje kurator, Eleni Bouloukosta, framhåller också att Uplands främst är en pubnation, men att man försöker satsa på att ha minst en klubb i månaden.
– Det är dyrt att anordna klubb, och om vi skulle ha det ännu mer regelbundet skulle vi behöva sänka budgeten för klubbarna och göra dem enklare. Men vi försöker ha olika teman för att få mer mångfald.
Eleni Bouloukosta, berättar också att hon varit i möte med klubbarrangörerna bakom Katushka som gett tips på vilken musikutrustning de behöver köpa för att slippa hyra in och på sikt kunna spara pengar, men att det är ett stort ekonomiskt beslut att ta.
På Smålands nation, som tidigare hade en del klubbar och livegig, har man inte längre personal med erfarenhet av att driva klubb vilket också gör det svårt att ta in externa arrangörer. Förstekurator Idun Palmgren menar också att många helger går åt till uthyrningar. Dessutom har de större nationerna sina regelbundna veckoklubbar, vilket gör konkurrensen tuffare.
– Som det ser ut just nu så är det ju en klubb tisdag, onsdag, torsdag och fredag så vi ser ingen möjlighet att starta en klubb då vi inte ser att vi som en mindre nation kan konkurrera med de större och redan sen länge etablerade klubbarna som finns, skriver förstekurator Idun Palmgren i ett mail till Ergo.
Samma problem lyfts även av V-Dals andrekurator Adam Tunner Weiderud. De stora klubbnationerna har etablerade koncept vilket gör det svårt att återigen ge sig in i konkurrensen om studenterna. Speciellt med en lokal som kan kräva att uppemot 90 personer jobbar under en stor kväll.
– Det är dyrt att öppna dörrarna till V-Dala. Vi behöver minst 600 gäster för att det ska gå plus minus noll och det är svårt att få så många besökare när det finns så stort klubbutbud på de andra nationerna.
Han berättar att V-Dalas medlemmar har uttryckt att de vill ha klubb, men att intresset för att dra i det internt är lågt då det kräver så pass mycket arbete.
– En stor del av vår energi går åt till uthyrningar, det är där vi märker att gästernas intresse finns och det är kul att kunna erbjuda det. Vi jobbar redan sjukt mycket som det är och då är det svårt att hitta extra energi till att starta upp en klubb, säger Adam Turner Weiderud.
Han tycker sig också ha märkt av en förändring där pub och gask lockar studenterna mer än att gå ut och dansa. Därtill dricker de inte lika mycket som tidigare, vilket gör det svårare att få en stor klubb att gå runt. För att återigen slå sig in på marknaden skulle det inte räcka med event lite då och då, utan en regelbunden klubb, något som det inte finns kapacitet för i dagsläget.
Det tycks vara regelbundenheten som gör det lättare att hålla igång. På Stockholms nation anordnas klubb varje torsdag och de har arbetat fram ett koncept som de tycker fungerar bra. Vera Olsson, tredjekurator, säger att besöksantalet varierar beroende på studenternas scheman – under tentaperioder är de färre, när CSN kommer är de fler, men att det alltid kommer tillräckligt många till deras torsdagsklubb. Just nu är det deras nuvarande klubb med dj:s som spelar house, hip hop och schlager som funkar bäst.
– Vi för statistik över hur varje torsdag går – vilken musik som spelas och vad som lyckas. Om vi testar något nytt ser vi till att utvärdera hur det går. På det sättet håller vi oss tillräckligt aktuella, säger tredjekurator Vera Olsson.
Hon berättar att de ganska ofta blir kontaktade av dj:s som är intresserade av att arrangera olika teman, men att det ibland är svårt att tillmötesgå då nationen planerar långsiktig.
– Ofta mailar de flera veckor in på terminen och är taggade på att dra igång på direkten, och inte nästa termin. Men vi har redan satt våra teman för hela terminen och det är så långt fram vi planerar.
Kalmar Nation har strävat efter att hålla en tradition med varierande klubbkoncept vid liv. Något som förstekurator Ellen Victor menar har varit möjligt tack vare att de är en utpräglad musiknation, vilken lockar till sig musikintresserade arrangörer, samt att nationen är liten. Lokalen rymmer max 240 personer och det krävs inte så många besökare för att få dansgolvet att bli fullt – dessutom krävs inte så stora mängder personal. De försöker prova på ett par nya klubbar per termin.
Ellen Victor, förstekurator på Kalmar nation menar att beprövade klubbkoncept som man vet går bra ger utrymme att prova på nya klubbar. Att ha fler klubbar än vad de har för närvarande skulle vara svårt då de inte vill slita ut sin personal. (Foto: Privat)
Samtidigt finns en gräns för hur många klubbar de kan ha då de inte vill slita ut sin personal.
En av de klubbar som går bra på Kalmar är Allmänna indieklubben. En musikstil som fler jag pratat med har menat varit på utdöende en längre tid. Samtidigt innehåller den ju en hel del hits. Är det så att studenter bara vill gå ut för att dansa till musik de känner igen, snarare än att upptäcka ny musik?
– Delvis tror jag det ligger en sanning i det. Det är inte tidigt 2000-tal där studenter vill gå ut till något som känns som en svår technoklubb i Berlin. Den drömmen tror jag inte finns hos studenter längre, utan man vill gå ut för att ha kul med sina kompisar, säger Ellen Victor och fortsätter:
– Det handlar om att hitta ett mellanting och anpassa sig till att tiderna ändras, det ska vara lite coolt men ändå lättillgängligt.
På Ergo.nu har vi inför detta nummer frågat vad som är bäst med nationerna. Hela femtio procent av de som svarade röstade på pubarna, medan endast en tiondel valde klubbarna. Velvet-grundaren Lorenzo Casini, som följt utvecklingen i nationslivet på håll under de senaste åren, spekulerar i att det kanske är så att studenter av idag vill konsumera sin musik på andra sätt än på ett dansgolv.
– På samma sätt som det går cykler i vad unga lyssnar på för musik, går det cykler i vad de vill göra på sin fritid. Det är omöjligt för nationerna i Uppsala att styra teknikutvecklingen eller vad vi gör på fritiden. Det vore bakvänt att tvinga in 19-åringar i det vi gjorde för 15 år sedan.
Kanske är det bostadsbestånd, pubarna, uthyrning eller en nations namn som är deras främsta selling point idag, och då är det också det de ska ägna sig åt. Samtidigt framhåller han att de nationer som vill leva på sitt varumärke som musiknation måste se till att hålla klubbkulturen vid liv. Han vet av egen erfarenhet att det är oerhört tufft att komma in som ny arrangör på en nation som inte har någon tradition av att driva klubb. Lyckas man skapa något bra kommer det också ge mycket tillbaka.
Läs mer:
Alla håller inte med – det är långt ifrån bara schlager, hitslistor och Spotify på nationerna. Efter att reportaget publicerades fick Ergo kontakt med tv dj:s som vill nyansera bilden. Läs hur de resonerar här.
