“Man måste våga utveckla”

Eva Tiensuu Janson skulle också gärna se att studenterna är mer delaktiga i beslut som fattas vid universitetet. Hon har upplevt att det är svårt att få representanter till beslutande organ.
– Jag har som dekan suttit som ordförande i rekryteringsgruppen vid medicinska fakulteten och har inte haft vare sig en doktorand eller en grundutbildningsstudent i rekryteringskommittén det senaste året. Det är en uppenbar brist, för mig är det jätteviktigt att studenter är med och rekryterar lärare.
Vissa studentrepresentanter driver ju frågan om att studenter ska få ersättning för ett sådant arbete. Kan det vara en lösning?
– Det är något man kan diskutera och jag vet att vissa studenter får arvode i vissa sammanhang. Jag sitter också som ordförande i medicinska kommittén som är ett icke-beslutande organ och där har vi fått studentrepresentanter, men inte i rekryteringsgruppen där det ur studentsynpunkt är viktigare att ha en representant. Jag tror att vi här skulle behöva ha en diskussion – om vi nu inte kan ha studenter överallt, var är det viktigast att de sitter med.

Förutom studentrepresentation vill Eva Tiensuu Janson också ta tag i frågan om studenternas psykiska arbetsmiljö. Hon menar att det här finns en del att göra som skulle kunna förbättra studenternas situation.
– Vi måste se till att möta studenterna där de är och se till att hjälpa dem om de inte mår bra. Det kan vara så enkelt som att man har någon att prata med för att sätta saker i ett sammanhang, ett mentorskap. Men det kan också vara så att vi hjälper till med rena kunskaper så att man klarar sina studier, så som kurser i studieteknik, eller andra typer av insatser, säger hon och fortsätter:
– Här måste vi ha en dialog så att de insatser vi gör inte känns påklistrade, utan att de gör nytta. Studenterna vet bäst själva vad de behöver och där är jag beredd att ha diskussioner och hitta lösningar på de problem vi ser.   
Du har bäst koll på det medicinska området, kommer du kunna se även till Humsam- och Teknat-studenternas behov?
– Ja, men så är det nog för alla oss kandidater, att man har bäst kunskaper inom sitt område. Men genom att prata med studenterna, lyssna och diskutera kommer jag kunna ta till mig vad det finns för behov och önskemål inom de andra vetenskapsområdena.

Det är inte bara rektorsval som pågått under den här vårterminen. Nyligen stod det klart vilka som blev nominerade till vicerektor respektive ställföreträdande vicerektor inom vetenskapsområde för medicin och farmaci. Mats Larhed blev nominerad till vicerektor och Eva Tiensuu Janson till ställföreträdande. De båda är också kandidater i rektorsvalet
Var det så att du ville ha posten som ställföreträdande och han ville bli vicerektor?
– Vi hade båda kandiderat till vicerektor.
Tror du att du har någon chans mot Mats Larhed i rektorsvalet då han redan ”vunnit” över dig i det andra valet?
– Jag hoppas det, annars hade jag inte ställt upp. Men det får vi se.

Jag frågar Eva Tiensuu Janson vilka förbättringar hon skulle kunna bidra till om hon nu blir rektor vid Uppsala universitet. Hon säger bland annat att hon gärna skulle vilja utveckla fler möjligheter för forskare från olika vetenskapsområden att samarbeta. För att få till ett bra samarbete, menar hon att det viktigt att vara en lyssnande och öppen chef för hela universitetet.
– Jag vill skapa en trygg arbetsmiljö för alla – lärare, studenter och administrativ personal. Så att man känner att det är roligt att gå till jobbet och att man är stolt över att tillhöra Uppsala universitet. Ska man läsa en utbildning i Sverige ska man tänka Uppsala universitet först. Det vill jag åstadkomma.