“Magin händer på institutionerna”
Det har bara hunnit gå 45 minuter sedan Coco Norén fick veta att universitetskollegiet föreslår henne som prorektor när Ergo ringer upp, så beskedet har inte riktigt hunnit sjunka in.
– Men det känns enormt hedrande. Jag är så otroligt glad och tacksam för det förtroende som kollegiet har visat.
Valet stod mellan henne och två andra kandidater – filosofiprofessorn Sharon Rider och Britt Skogseid, professor vid institutionen för medicinska vetenskaper – men i slutändan var det tydligt att det var Coco Norén kollegiet ville se som ny prorektor. Hon är för närvarande dekan för språkvetenskapliga fakulteten, alltså dess högsta administrativa chef och ordförande för fakultetsnämnden. I grunden är hon professor i franska.
"Vi är så vana att konkurrera på våra forskningsmeriter, men man kan inte luta sig enbart mot dem om man ska vara med och leda ett universitet som Uppsala."
Akademiker inom vetenskapsområdet för humaniora och samhällsvetenskap har i regel inte rykte om sig att vara särskilt naturvetenskapligt orienterade, men där anser sig Coco Norén ha en udd som kan ha bidragit till att kollegiet röstade i hennes favör.
– Jag har haft så många olika poster och uppdrag inom universitetet och jag tror jag hör till de personer från humaniora och samhällsvetenskap som ändå har väldigt god kännedom om universitetets bredd. Jag har självklart mycket att lära, men jag har en grundläggande insikt i hur även TekNat (vetenskapsområdet för teknik- och naturvetenskap, reds. anm.) och MedFarm (vetenskapsområdet för medicin och farmaci, reds. anm.) fungerar. Jag har en god helhetsbild och jag tror det framkom på hearingen i tisdags, säger Coco Norén.
Hon tror också att det faktum att hon har lagt lika mycket krut på utbildningsfrågor som på forskningsfrågor kan ha haft en del med framgången att göra.
– Vi är så vana att konkurrera på våra forskningsmeriter, men man kan inte luta sig enbart mot dem om man ska vara med och leda ett universitet som Uppsala. Det är också viktigt att man kopplar ihop forskningen och utbildningen.
Men allt kan man förstås inte ha koll på även om man rört sig genom många sammanhang vid universitetet. Vissa internationaliseringsfrågor, i synnerhet internationell forskningsfinansiering och stora internationella infrastrukturer, medger hon inte är hennes starkaste grenar.
– De frågorna är man mycket vanare vid att hantera inom TekNat och MedFarm. Jag har aldrig träffat eller pratat med Anders Hagfeldt (tillträdande rektor, reds. anm.), men jag föreställer mig att det här är grenar som han är väldigt bra på, så jag tror att jag kommer vara ett väldigt starkt komplement till honom.
Överlag tycker hon att det är väldigt viktigt att ha tilltro till kollegorna och att beslut inte ska fattas över huvudena på de som berörs av dem. Därför vill hon inte ge ett rakt svar på frågor om vad hon vill “göra” som prorektor.
– Jag har fått den frågan på både hearingen och i andra sammanhang och den skaver lite när man, som jag, är en stor försvarare av akademisk frihet och kollegialitet. Att säga “det här vill jag göra” är liksom inte förenligt med att vilja vara kollegial. Det första man får göra är att lyssna in noga med tillträdande rektor och vicerektorer för att höra vad de ser för utmaningar och vad de har för visioner. Sedan måste man också lära känna sin verksamhet innan man börjar hitta på en massa saker.
"Man måste hela tiden tänka 'vad kommer det här beslutet i praktiken innebära för enskilda studenter, för enskilda medarbetare?'"
Coco Norén menar att det är viktigt att vara ödmjuk om man innehar det ämbete hon nu föreslagits till och känner sig därför inte särskilt orolig över eventuell framtida kritik som rollen kan locka fram från olika håll.
– När man fattar beslut som kan uppfattas som obekväma så måste man se till att man berett dem väl. De måste vara så pass förankrade att man känner att man kan stå för dem. Och kan man inte stå för dem – för det är klart att man kommer göra missar – så måste man också vara väldigt ödmjuk och kunna backa bandet lite grann.
Hon hoppas att den framtida universitetsledningen inte ska vara för snabba på att “springa på bollar”, utan att det alltid ska finnas ett konsekvenstänk.
– Man måste hela tiden tänka “vad kommer det här beslutet i praktiken innebära för enskilda studenter, för enskilda medarbetare?” För det är på den nivån saker händer. Inte på plan fyra. Magin händer på institutionerna.
"...den där ruschen man kan få när man känner att man är en bra lärare, den är ju oslagbar."
Foto: Uppsala universitet
Förutsatt att rekryteringsgruppen (som prorektorsförslaget nu lämnats över till) och universitetsstyrelsen (som fattar det slutgiltiga beslutet) inte invänder mot universitetskollegiets kandidat (vilket i princip aldrig sker) kommer Coco Norén tillträda som prorektor efter årsskiftet. Den nya rollen innebär dock att hon, åtminstone tillfälligt, måste lägga de gamla bakom sig. Dekanrollen har hon inga problem med att lämna över till någon annan (“En ny fakultetsledning har en helt annan energi och är mer dynamisk”), medan professorsrollen, i alla fall den undervisande delen av den, är lite jobbigare att sätta på avbytarbänken.
– Jag har aldrig undervisat i jättestor omfattning, men den där ruschen man kan få när man känner att man är en bra lärare, den är ju oslagbar. Jag har ett litet skötebarn som heter “introduktion till allmän grammatik.” Den är bara fem föreläsningar. Jag förstår att det är fåfängt att hoppas på att få behålla den, men jag leker med tanken även om det kanske är orealistiskt.
På det stora hela har hon dock inga problem med att släppa taget om skötebarnet till förmån för det nya förtroendet hon fått.
– Jag är så tacksam att jag ska få göra det här. När kollegiet frågade varför jag vill bli prorektor sa jag att jag är förvånad över att inte fler vill bli det. Man får vara med om något så stort. Man får vara med och förändra saker och stärka saker för så många människor.
