Studerar medicin i Ukraina på distans – vill byta till Sverige
– Tanken är ju att vi ska jobba i Sverige. Vi kommer ju att tjäna vårt land och vara en tillgång i samhället. Dessutom blir vi trespråkiga.
Efter att ha fått barn tidigt och haft en karriär inom HR bestämde sig Marilyn Langeler att det var dags att satsa på sin dröm – att bli läkare. Hon läste in de kurser hon saknade men kom tyvärr inte in i Sverige. Hon började närma sig 40 årsåldern och insåg att det var nu eller aldrig.
– Jag har gjort allt för alla andra hela mitt liv. Nu är det min tur att göra något för mig själv. Då bestämde jag mig för att köra utomlands.
Efter mycket research hittade hon en läkarutbildning i Dnipro i Ukraina. Kursplanerna såg bra ut och antalet lärarledda timmar var långt fler än i Sverige. Marilyn Langeler sökte via en agentur i England, fick skicka in sina betyg och delta i en intervju innan hon blev antagen. I augusti gick flyttlasset till Ukraina.
Utbildningen är sexårig och innehåller precis som i Sverige kliniska moment ute på sjukhus efter att studenterna lärt sig grunderna. Undervisningen ges på engelska men eftersom de ska träffa patienter måste de också lära sig ukrainska.
– Jag trodde inte att ukrainska skulle vara så svårt. Jag är ju heller inte native speaking i engelska, så jag måste först översätta till engelska, sen till ukrainska.
Även själva läkarutbildningen har varit tuff. Studenterna har lektioner måndag till lördag och prov varje vecka. Den som inte klarar sig får inte fortsätta på nästa termin – även om man redan betalat studieavgiften.
– Under tentaperioden hade vi tretton tentor under tio dagar. Och då var det två lärare som envisades med att hålla lektioner samtidigt. Det är många kvällar jag har suttit och gråtit. Man hoppar inte på det här om det inte är hela ens liv.
Marilyn Langeler flyttade till Dnipro i höstas. Tanken var att hon skulle bo här under sex år och läsa klart sin utbildning för att sedan komma hem och jobba som läkare i Sverige. Foto: Privat
En tid efter jul hade de ledigt och Marilyn Langeler passade på att åka hem till sin familj i Sverige. Ganska snart därefter började situationen i Ukraina bli osäker. Hon kände på sig att något var på gång och valde att stanna kvar hemma och avvakta. Och så började Ryssland sin invasion.
Trots att kriget nu har pågått i snart en månad har undervisningen fortsatt på distans. Tentor som skulle ha skrivits i sal har gjorts om till muntliga förhör och digitala prov. Lektioner hålls numera digitalt.
– Vi har fortfarande lektioner från bombrum. Deras mål är att vi ska klara av hela året.
Dnipro ligger en bit in i östra Ukraina där det fortfarande är förhållandevis lugnt. Men även professorerna som bor i Kiev har försökt fortsätta sitt jobb trots att staden är under attack.
– En professor som bor i Kiev sa att han inte ville ha kameran på eftersom han inte sovit på hela natten till följd av bomblarmen. Sedan började han dela sin skärm och försökte hålla sin genomgång innan det bröts. Det är makalöst att se vilket otroligt engagemang de visar trots att de befinner sig mitt i det.
När kriget bröt ut hölls traumautbildning för att förbereda de studenter som valt att stanna kvar och hjälpa till. Foto: Privat
"Jag ber verkligen lärosätena att se till denna situation som en force majeure."
Studenterna har också uppmanats att komma till sjukhuset i Dnipro och hjälpa till med att vårda skadade. Sjukhuset har klarat sig undan attacker och det är dit man för många av de svårt skadade. Marilyn Langeler säger att hon funderat på att åka, men landat i att hon bör stanna i Sverige. Hennes barn har sagt bestämt nej. Just nu bor i stället en ukrainska med barn hemma hos henne i Sverige. Det är viktigt för henne att försöka göra något för att hjälpa till.
Utbildningen som gavs i inledningen av Rysslands attack präglades av kriget. I en specialinsatt kurs fick studenterna lära sig att vårda skadade under extrema förhållanden.
– Vi har haft traumautbildning där vi lärt oss hur man ska stoppa stora blödningar, hur man amputerar och hur man ska ge vård utan utrustning. Till exempel hur man gör trakeotomi i fält genom att använda en säkerhetsnål genom tungan och fästa i läppen istället för
i en svaljtub – det är sådana extrema metoder.
De har också fått se bilder på personer som träffats av en raket. Uppgiften har varit att besluta vem som är värd att rädda och vem som man måste lämna.
– De har också tagit upp de psykologiska aspekterna av hur det känns att sätta en svart lapp på en person som man i normala fall hade kunnat rädda.
Det är oklart hur länge till undervisningen kommer kunna fortsätta. Om Ryssland avancerar är det troligt att lärosätet måste stänga. Studenterna har fått erbjudande att få fortsätta sina studier i Israel eller Georgien.
– Israel känns för långt bort och Georgien ligger för nära Ryska gränsen och har även de sökt Natomedlemskap liksom Ukraina.
Nästan samtliga studenter som läser läkarutbildningen i Dnipro kommer utifrån. Marilyn Langeler säger att länder som Irland, Indien, Australien, Finland och USA gjort undantag för att ta in studenterna på sina inhemska utbildningar. Hon hade hoppats att samma sak kunde ske i Sverige. Hon har därför hört av sig till samtliga lärosäten för att fråga om de kan göra ett undantag.
– De flesta har hänvisat till regeringen och sagt att de inte kan göra undantag. Uppsala universitet svarade till exempel att de inte har någon möjlighet att ta in oss och att orsaken till det är att de inte kan särbehandla oss.
Skulle du inte kunna göra högskoleprovet och komma in på så sätt?
– Jo men då förlorar jag minst ett år till. Det känns sådär.
Marilyn Langeler hoppas nu att Danmark ska erbjuda plats och att hon ska kunna hoppa på den utbildningen utan att behöva gå om. Om inte Danmark tar emot kanske baltikum kan vara ett alternativ. Skulle det vara helt omöjligt att fortsätta med läkarstudierna funderar hon på att återgå till sjuksköterskeutbildningen som just nu tagit en paus ifrån.
Men det är inte riktigt vad hon önskar. Marilyn Langeler vill göra verklighet av sin dröm, jobba som läkare och specialisera sig inom neurologi. Hon hoppas att något svenskt lärosäte eller regeringen ska förbarma sig över henne och de andra svenska studenterna som läst i Dnipro.
– Jag ber verkligen lärosätena att se till denna situation som en force majeure. Tanken är ju att vi ska jobba i Sverige. Vi kommer ju att tjäna vårt land och vara en tillgång i samhället. Dessutom blir vi trespråkiga.
