Sexiga titlar och åsikter om åsikter på aprilfum
Kanske var det ljuset i verksamhetsårstunneln som fick vissa av fumledamöterna att släppa lite på kontrollen och bjuda på ett och annat skratt? Stämningen var i alla fall ovanligt god och minglig när verksamhetsårets sista fum drog igång på måndagskvällen.
Valärenden stod på agendan och först ut var platsen som ledamot i Uppsala Akademiförvaltning – den styrelse som basar över UUs tillgångar i form av bland annat skog, mark och fastigheter. Martin Hägglund (UUS) var den första som fick “talarkuben” (en kubformad mikrofonkudde) kastad till sig. Och den första att missa lyra (ett genomgående tema under mötets första halvlek). Han tyckte bland annat det lät spännande med skog och menade att han haft många förtroendeposter som gjorde honom lämpad för ämbetet.
Clara Rydströms idrottskunskaper sattes på prov under mötet. Foto: Sandra G-son.
Sittande vice ordförande i Uppsala studentkår, Louise ingemarsson (UUS) var även hon sugen på posten och blev kvällens andra person att fumla med talarkuben.
– Det senaste året har jag suttit i konsistoriet [UU:s styrelse reds. anm.] och det har varit roligt men jag har stört mig på att vi inte kan påverka något. Vi är nickedockor som ska fatta beslut som redan beretts. Jag vill vara med och ändra på det här, det är därför jag godkände min nominering, sa hon.
Röstningen avgjordes analogt med hjälp av lappar som lades i kepsar (slut på digitala hjälpmedel nu när coviden är över?). När man räknat ihop namnen stod det klart att Martin Hägglund knep ledamotsplatsen med en rösts marginal.
Man gick så över till de mest åtråvärda posterna: ledamot och suppleant i konsistoriet. En av kandidaterna till den första posten, styrelseledamot Brendan Rajakumar Joseph (UUS), lovordades av partikamraterna Jacob Färnert och Louise Ingemarsson. Själv var han inte på plats, men valdes framför UUS-kandidaten Policarpio Bernstedt och S-studenters kandidat Inez Sigvardson.
När det blev dags för posten som suppleant valde Louise Ingemarsson att nominera sig själv. Hon tryckte på att hon ville se en utvärdering av pedagogiskt stöd – ett stöd som till exempel studenter med funktionsnedsättning kan få. Även S-studenters Inez Sigvardson kandiderade till posten och uttryckte att hon ville påverka UUs syn på klimatfrågan.
Efter ytterligare en kepsröstning stod det klart att S-studenters kandidat lyckades få platsen med två rösters marginal.
Joel Cevey Tärnholm (UUS) blev återigen representant i Drivhusets styrelse och posterna ledamot i rektors ledningsråd respektive beslutssammanträde beslöt man att tillsätta “ex officio” som det så fint heter. Det vill säga posterna tillfaller den person som blir nästa kårordförande. Vem det blir vet vi efter konstituerande fullmäktige 19 maj.
"Det låter som att S-studenter försöker göra fum till en miniriksdag."
När alla valärenden betats av var det dags för propositioner. Kårordförande Jacob Färnert (UUS) intog podiet för att föredra styrelsens förslag till strategisk verksamhetsplan för kåren 2022-25.
– Att ha en strategisk verksamhetsplan var ett förlag som förra styrelsen tog fram. Det är ett sätt att skapa mer långsiktig kontinuitet i kårens arbete, sa han.
Planen var uppdelad i fyra delar – utbildning, studentpolitik, organisationsutveckling och medlemsrekrytering – och innehöll bland annat förslag om hur kåren ska skapa ramar för hur de ska arbeta med studenters arbetsmiljö vid universitetet och se över hur arbetet med tidningen Ergo ska utvecklas (vill du läsa hela förslaget finns det här).
Acacia Holland (S) undrade hur just Ergo-frågan utvecklats under året sedan universitetet gick in finansiellt för att rädda tidningen från nedläggning förra våren. Exakt vad som kommer hända med tidningen efter att universitetets tillfälliga bidrag tar slut har diskuterats under året men dess öde är än så länge inte hugget i sten.
– Jag pratade faktiskt över telefon precis innan mötet med en av personerna som varit inblandade i det här från universitetet. Han sa att den ekonomiska biten inte skulle vara några problem, så det var ett positivt besked som kom idag. Problemet har varit att kommunikationen inte varit så smidig, svarade Jacob Färnert.
Den strategiska verksamhetsplanen bifölls därefter. Det gjorde även fyra andra propositioner utan vidare diskussion – en om makulering av styrelsens reglemente (brought to you by: styrelsen som haft makulerings-dille sedan de tillträdde), en tydligare och mer flexibel marknadsföringspolicy för kåren, en effektivisering av kårens rekryteringspolicy, samt ett nytt kårföreningsreglemente.
"Vi i styrelsen tycker att det här är demokratiskt tveksamt och att det är dålig diplomati."
Nästa proposition väckte desto mer debatt. Den rörde en ändring av en att-sats i kårens åsiktsprogram (alltså det dokument som reglerar vad Uppsala studentkårs officiella hållning är i vissa frågor) som infördes för bara ett år sedan:
“Uppsala studentkår anser att Uppsala universitet ändrar sin definition för en studentkårs verksamhetsområde så att den minst ska vara ett vetenskapsområde i stället för en institution i arbetsordningen.”
Vad åsikten i praktiken innebär är att US officiella hållning är att man inte ska kunna få kårstatus för ett verksamhetsområde som är mindre än ett vetenskapsområde – en eller ett knippe institutioner, som till exempel Uppsalaekonomerna har, ska alltså inte vara tillräckligt för att få kårstatus.
– Vår hållning nu är alltså att vi tycker att universitetet ska tvångsupplösa till exempel Juridiska föreningen och Uppsalaekonomerna om det här skulle bli aktuellt. Vi i styrelsen tycker att det här är demokratiskt tveksamt och att det är dålig diplomati. Det här försämrar möjligheterna till ett bra samarbete med de andra kårerna, sa styrelseledamot Daniel Åkerman (AFK) som föredrog propositionen om att plocka bort att-satsen.
Styrelsen stod dock inte enad bakom förslaget visade det sig när styrelseledamot Louise Ingemarsson (UUS) tog till orda.
– Att vi har den här åsikten innebär inte att vi tycker att Uppsala studentkår ska vara enda kåren och att de andra ska lösas upp – de andra kårerna har också möjlighet att söka kårstatus över en hel fakultet om de skulle vilja. Jag tycker det här är en bra modell och vi har samarbetet bra med de andra kårerna trots att vi har den här hållningen, sa hon och yrkade på avslag.
Hon fick medhåll av före detta presidiekollegan Klara van Blaricum (S). Kårordförande och styrelseledamot Jacob Färnerts (UUS) åsikt i frågan framgick inte riktigt, men han sakupplyste om att Juridiska föreningen och Uppsalaekonomerna inte skulle upplösas helt i det spekulativa scenariot att kårens åsikt skulle ha bäring på UUs agerande i kårstatusfrågan, utan att de fortfarande skulle kunna finnas kvar som föreningar, precis som de gjorde innan de fick kårstatus.
Daniel Åkerman framhöll att en bortplockning av att-satsen skulle vara en olivkvist gentemot de andra kårerna. I slutändan gick fullmäktige dock på Louise Ingemarssons yrkande och propositionen fick avslag.
"Jag har inte yrkat på något, jag har bara vevat"
Det blev så dags för momentet som av någon outgrundlig anledning skulle komma att bli kvällens största diskussionspunkt: förslaget om att byta namn på fumpresidiet från ordförande och vice ordförande till talman och vice talman (en kulle kanske ingen var direkt beredd att dö på, men som det kändes som att vi alla dog själsligen på). Form framför innehåll är ju dock något av fullmäktiges paradgren så vi borde kanske vara mer förvånade över att vi blev förvånade än förvånade över debatten i sig.
Sittande ordförande i fum, Anton Sanchez Sulejmani förklarade varför han tyckte att “talman” var rätt väg att gå.
– Idag finns en förvirring, vem är fumordförande och vem är kårordförande. Stockholms universitets studentkår kallar sin för talman och så gör även teknologerna. Ett byte till talman kan förenkla och förtydliga, sa han.
Förslaget föll inte i god jord hos Louise Ingemarsson som inte kunde förstå var den eventuella förvirringen skulle uppstå. Hon framhöll också att det fanns fler ordförandetitlar att diskutera i så fall.
– Vi är en organisation med många ordförandetitlar, tycker du att vi ska ändra titeln även på sektionsordförandena?
Hon fick också medhåll av Johannes Öhlin (UUS) som inte heller förstod varför folk inte kunde skilja på kårordförande och fumordförande.
– Talman för mig är något helt annat. Jag yrkar på avslag, sa Johannes Öhlin.
Klara van Blaricum (S) tyckte däremot att motionen var bra.
– Jag yrkar på bifall av den intellektuella anledningen att talman låter coolare. Fum är inte det sexigaste Uppsala studentkår har, vi kan göra det lite mer attraktivt med små medel som att byta namn till talman.
S-studenters Acacia Holland berättade att hon upplevt att det uppstått en förvirring kring vem som egentligen är ordförande för kåren. Hon fick medhåll av partikollegan Anton Sanchez Sulejmani som berättade att det skett i samtal med nationsaktiva studenter.
Louise Ingemarsson tog återigen till orda då hon ansåg att förvirringsargumentet inte höll.
– Det låter som att S-studenter försöker göra fum till en miniriksdag.
Anton Sanchez Sulejmani började så smått att runda av och sammanfatta diskussionen.
– Då har vi alltså Louise Ingemarssons avslagsyrkande…
– Jag har inte yrkat på något, jag har bara vevat!, sa Louise Ingemarsson
– Nej just, vi har alltså Johannes Öhlins avslagsyrkande.
Efter ytterligare dividering kring om namnbytet skulle kräva kvalificerad majoritet eller ej (fumpresidiet nämns i kårens stadgar. Stadgeändringar kräver kvalificerad majoritet vid två olika fumsammanträden) bestämde man sig för att i alla fall rösta om saken. Denna gång med handuppräckning och rösträknarna fick återigen komma fram för att se till att de räknade rätt.
– Demokrati är inte sexigt, det är långsamt, sa Anton Sanchez Sulejmani för att släta över den trötthet många nu började känna.
När händer väl var räknade stod det klart att flest personer föredrog “talman” framför ordförande. Församlingen svävade dock fortfarande i ovisshet om denna ändring skulle vara av grammatisk natur, eller om det rörde en stadgeändring. En trio ledamöter (som säkert hade något mer gemensamt utöver att de alla var män, men exakt vad vet vi inte) fick i uppdrag att titta på det till nästa fum.
Ergoredaktionen hade försäkrat sig om att inte gå hungriga från mötet – helt i onödan visade det sig då det fanns en generöst tilltagen mängd bullar.
Innan fum var i mål skulle man också gå igenom vad styrelse och sektioner gjort sen sist. Eftersom man inte haft fum på ett bra tag hade PM:en blivit stora som avhandlingar (du kan läsa dem i sin helhet här). Vice kårordförande Dolores Fors (UUS) berättade bland annat vad som hänt med mångfaldsbyrån Esmeralda (för bakgrund om Esmeraldas nedläggning läs mer här).
– Vi kom fram till att Esmeraldas motsvarighet i Örebro presterade bättre så vi skickade in en skrivelse till universitetet för att de skulle hitta en annan huvudman men de lyckades inte med det. Vi valde också att inte skriva på ett nytt äskande vilket innebär att Esmeralda inte kommer förnyas.
Klara van Blaricum ville veta varför Uppsala universitet “tappade bollen” i Esmeraldafrågan.
– Personen som tog över ärendet vid universitetet visade inte det engagemang man hade önskat, svarade Dolores Fors.
Strax innan mötet slutade passade Anton Sanchez Sulejmani på att tacka för det här verksamhetsåret. Han tackade också av AFK som i och med kårvalsresultatet inte kommer få några mandat kommande verksamhetsår.
Uppsnappat:
“Det är väl lite charmigt att vi är dåligt förberedda.” Fumordförande Anton Sanchez Sulejmani gjorde en ansats till att linda in det faktum att fumpresidiet för en kort stund var handfallna när de skulle presentera de inmejlade kandidaturerna till konsistorieposten. Ergo rejtar det 1,5 av 5 på charmighetsskalan.
“Är det någon som pluggar här och vet var man hittar en skrivmaskin?” frågade Acacia Holland, som var ute efter att hitta ett lämpligt don att författa sina memoarer på…eller att kopiera ett papper medelst? Välj den sanning du tycker är roligast!
“Hittills har inte ett enda kast gått fram.” Någon konstaterade att boll-/kubsinnet inte var det bästa i fum efter att samtliga misslyckats med att fånga talarkuben under första halvan av mötet. Under andra halvlek tog det sig dock, med lyra efter lyra till ljudet av spontana applåder.
“Jag hade hunnit ändra titlarna i samtliga dokument där de förekommer under tiden ni debatterat frågan.” Fumsekreterare Jaroslav Marhun tycktes inte heller vara jätteimponerad av den långrandiga debatten kring talmanstitelns vara eller icke vara.
“Ät bullar!” var mantrat från fumpresidiet som kanske köpt på sig för många till mötet eller bara gått all in i pepparkakshäxe-mode och ville feeda ledamöterna.