Hellre serier än juridik för Christian

Det krävs flera genrer för att beskriva Christians seriealbum Punishment. Själv menar han att berättelsen är en mix av crime, skräck och fantasy. Eftersom han tror att den egna stilen nbsp; är ganska smal valde han att skriva serien på engelska och distribuera den på nätet. Tecknarstilen påminner om en nedtonad form av manga, men det förflyter enligt Christian mer tid i varje bildruta.
– Berättarstilen och tempot skiljer sig från manga – dialogen är inte lika långsam. Hur jag tecknar karaktärerna förändrades något under arbetets gång, vilket man kan se om man tittar noga och jämför början av albumet med slutet.

Berättelsen fyller drygt 100 sidor, och växlar mellan verklighet och fantasy. Framsidans monster hör till fantasy-delen, som tar mer och mer plats allt eftersom historien tar fart. Greppet fanns redan innan idén tog form, Christian ville nämligen inte behöva välja.
– Jag orkade helt enkelt inte göra två olika serier så jag slog ihop dem.
Christian började teckna serier i
åttan, men av alla påbörjade berättelser har han bara färdigställt två, och valt att trycka en.
– Jag hade en avgränsad historia den här gången, jag hade en början och ett slut, vilket nog gjorde att jag inte tröttnade på vägen. Det blir lättare att avsluta och det blir bättre. Alla scener var utritade redan innan jag körde igång på allvar. För varje huvudkaraktär fanns en A4-sida med information.

Först gör han en blyertsskiss som han sedan tuschar, scannar in och färglägger i photoshop. Skissen tar mellan en halvtimme och en timme att göra, tuschandet ungefär fem timmar och färgläggningen mellan tre och fyra timmar. Sammanlagt nästan tio timmars arbete bakom varje sida.
– Jag ritade nästan allt med teven på i bakgrunden – det blev många sena nätter med dåliga sitcomrepriser. Färgläggningen var roligast, kanske för att det var den första serien jag färglagt, och fantasysidorna var roligare än de verklighetsanknutna. Jag kunde ingenting om photoshop innan jag satte igång, jag har lärt mig efterhand. Eld är till exempel ganska komplicerat i början, men när man vet hur man gör är det enkelt.

Även om han älskar att teckna och kopplar av från studierna genom serieskapandet, var det förknippat med dåligt samvete om han inte fick någonting ritat alls en dag. Han schemalade inte tecknandet, men visste att han hade möjlighet att göra en sida om dagen om han lade manken till.
– Ångesten gällde snarare serien än plugget. Jag påbörjade albumet för drygt två år sedan och har tagit ganska långa uppehåll. Jag hade tuschat klart förra sommaren, men det dröjde ända till jul innan jag började färglägga. Som tur var kände jag fortfarande att serien var bra.
Historien handlar om Alex, en ung kille som hamnat i ett tungt drogmissbruk, och förutom Alex får man följa hans närmaste, ett gäng gangsters och polisen som försöker ta fast dem.
– Jag har alltid varit intresserad av droger och hur de påverkar samhället. Jag lyssnade mycket på det amerikanska radioprogrammet Loveline, där läkaren Dr Drew svarar på frågor från tonåringar som ringer in, när jag gjorde serien. De flesta av frågorna rörde drogmissbruk.

Jargongen hos karaktärerna snappade Christian bland annat upp från tv och i serier han läst, men det mesta kom inifrån. ”Det bara fanns där, undermedvetet”, förklarar han. Dialogen är rapp och slangen avancerad mellan huvudkaraktärerna, språket ålderdomligt på fantasysidorna, som är mörka, framför allt i färgerna svart, vitt och rött. De mer verklighetsnära inslagen är både mörka och ljusa, oftast mer detaljerade och med fler färger. Varje serieruta är noggrant tecknad, Christian berättar att han tillhör den skara serietecknare som tycker om att pilla.
– Min tecknarstil är helt klart i grunden noggrann. Om jag sätter igång med ett nytt projekt så kommer jag att skaffa en ritplatta. Jag hade världens mest oergonomiska arbetsplats när jag gjorde Punishment – jag brukade ligga i soffan och ha blocket på vardagsrumsbordet vid sidan av.

Seriealbumet säljs redan på nätet, men Seriezonen i Uppsala har beställt 25 exemplar. På frågan vad som intresserar honom mest, juridiken eller serietecknandet är svaret givet – serietecknandet.
– Jag gillar skatterätt, men skulle helt klart hellre rita om jag kunde försörja mig på det. Jag tror dock inte att man lever särskilt gott på serietecknade även om man slår igenom, och jag har aldrig planerat för det heller.
Faktum är att sedan han flyttade till Uppsala från Knivsta för ungefär ett år sedan har Christian inte tecknat alls, även om han har en massa idéer.
– Jag tänker inte börja på något nytt om jag inte från början vet att jag vill färdigställa det. När jag pendlade från Knivsta hade jag mycket dötid som jag ägnade åt att fundera. Är man smart börjar man med kortare serier, jag har varit puckad nog att alltid börja med längre grejer.

nbsp;