Mästarnas mästare på traditioner

Det är en relativt kall dag i mars och det har snöat hela natten, man måste pulsa igenom snön för att ta sig till entrén. Utanför Walmstedska gården står en översnöad cykel, en Hermes från 1958, lika gammal som dess ägare Per Ström* akademiintendent för Uppsala universitet sedan 1997. Men vad är egentligen en akademiintendent?

– Ridåhaleri kallar jag den här branschen för. Tampar och rep går upp och ned i rätt moment. Ingen tänker på att de finns och de ska i princip inte synas. Det ska vara ordning på allt och om det trasslar till sig, så får det inte märkas.

I kort har akademiintendenten huvudansvaret för en liten enhet som sköter allt som hör till traditioner och ceremonier. Det hålls tre stora högtider per år, vissa år fyra om man räknar med rektorsinstallationen, men den sker mer sällan. Doktorspromotionerna arrangeras efter varje termin i januari och i maj, och professorsinstallationen i november. Före 2000-talet var installationerna individuella.

– Det blev en utmaning att göra om ceremonin. Att skapa något som har traditionens helgd utan att det blir konstigt.

Akademiintendenten har också hand om årligen återkommande arrangemang som Dag Hammarskjöldföreläsningen och Novemberfesten för universitetets anställda. Han är redaktör för skrifterna inför de akademiska högtiderna; inbjudningsserien, plus smärre tryck för speciella högtider, jubileer och allt möjligt. Han arbetar åt universitetsledningen och rektor men inte för institutionerna. Per Ström tar även hand om avtackning av pensionerad personal, priser, medaljer och förtjänsttecken. Listan kan göras lång över vad som ingår i akademiintendentens uppdrag, men det var inte en tjänst han hade tänkt sig från början.
nbsp;
Att Eskilstunasonen skulle flytta till Uppsala och studera vid universitetet var självklart.

– Det fanns inte något annat alternativ. Jag hade tänkt bli präst från början, nu blev det inte så men jag är fortfarande engagerad i kyrkan.

Per Ström berättar att han ville läsa lite andra ämnen inom humaniora också, så han tog en filosofie kandidat i antikvetenskap och klassiska språk och fick därefter en doktorandtjänst i teologi. Redan tidigt kom Per Ström att bli något av en akademisk nörd.

– Jag brukade närvara vid promotionerna som åhörare redan som student för jag har intresse för andra vetenskapsfält och för själva föreläsningen. Jag tyckte också det var vackert med processionerna och musiken.

Tack vare sitt gedigna intresse blev Per Ström 1997 tillfrågad om han ville ta ett vikariat som akademiintendent. Han började på deltid, innan han doktorerade och fick därmed själv ansvara för sin egen promotion. Helt plötsligt fick han nytta av att inte haft någon spikrak inriktning i sitt studieval.

– Jag har alltid tyckt om att lära mig saker under min ganska långa studietid och man har kunnat undra över om det fanns någon egentlig plan. Men mina val var faktiskt lyckosamma. En vän sa till mig att ”det är det här du har utbildat dig till i hela ditt liv”. Och det är så sant.

Trots att yrket handlar om att bevara traditionerna vid universitetet har det skett en del förändringar i akademiintendentens arbete sedan Per Ström, som ensam ansvarig, tillträdde ämbetet. Numera är de flera personer som hjälps åt och arbetsuppgifterna har ökat. Till exempel har antalet doktorspromotioner dubblerats och det är en stor apparat. nbsp;

– När man genomför en högtid är man redan igång med nästa, plus allt annat man har att göra. Under sommaren kan jag slappna av och åka nbsp; till landet och min sommarstuga i Torshälla – det är en lättnad.

När jag undrar om det inte kan bli tjatigt eller tråkigt svarar Per Ström:

– Min företrädare Torgny Nevéus mantra är ”Tradition är förnyelse”. Eftersom Universitetshuset just nu är stängt för renovering så blev vi tvungna att göra om promotionen. Vi tittade på hur kollegorna i Lund gör, eftersom de alltid har sina doktorspromotioner i sin domkyrka, men vi ville inte kopiera. Vid 450-årsjubiléet av Uppsala universitet 1927, hölls promotionen den senaste gången i Uppsala domkyrka och det var 89 år sedan, så jag kunde inte fråga Nevéus eftersom han ännu inte var född då. Nu har vi haft den där två gånger och det har fungerat utomordentligt bra.

Hans bästa minne var när han var med och arrangerade det nationella firandet av Linnés födelsedag 2007, med besök av det japanska kejsarparet. Men det är inte bara kejsare och kungligheter Per Ström har välkomnat. Uppsala universitet får alltid besök av Nobelpristagare på luciadagen. Många celebra personer har passerat under årens lopp.

– En bra egenskap i den här branschen är att ha ett visst intresse för människor.
Men än finns några namn kvar på listan över personer Per Ström hoppas besöka universitetet, bland andra António Guterres, FN:s nya generalsekreterare.

Per Ström är den som varit längst i tjänst som ceremonimästare och representant för Nordens äldsta universitet.

– Det är en stor uppgift att slå vakt om traditionerna. Från det medeltida kontinentala där väldigt mycket har försvunnit som i Tyskland till exempel. Det Napoleonkrigen inte har tagit död på, försvann i och med studentupproren 1968, kan man kanske säga.

Han berättar att det har funnits en särtradition i Sverige och Finland. I Finland bestämde den ryske kejsaren i över 100 år att traditionen skulle bevaras, det vill säga hamna i kylskåp, men de utvecklades däremot i Sverige. Vill man se hur traditionerna var på 1700-1800 talet ska man besöka Helsingfors universitet, säger han.

– Man måste bevara den nordiska traditionen så att inte nya institutioner inför amerikanska traditioner, som man så väl känner till från filmer. Det gäller både form och innehåll.

I höst ska han flytta tillbaka till Universitetshuset som då kommer att ha mer funktionell teknik. Förvaltningen som sitter i ”Skandalhuset” på S:t Olofsgatan ska flytta till Segerstedthuset, men ta emot besök i Universitetshuset. Per Ström tycker att det är sorgligt att universitetsmiljön har lämnat ifrån sig de gamla byggnaderna och att institutionerna har flyttat.

– Jag har märkt under de här 20 åren att det inte är så många studenter längre runt domkyrkan. Det är tråkigt. Det är en konkurrensfördel att ha den vackra historiska miljön där traditionerna sitter i väggarna omkring sig.
Efter 20 år i akademiska kretsar känner sig Per Ström hemma i dess traditioner.

– Jag vistas inte i sådana miljöer där jag blir nervös. Naturligtvis känner jag spänning och nervositet i ett nytt sammanhang som till exempelvis hovet, men det avväpnas snabbt av människorna man möter. De är vänliga och tillmötesgående och man får vara så själv också. Om jag är nervös så syns det inte på ytan och skulle det vara så, klarar jag av det med en orolig natts sömn.

När jag frågar honom vad han stör sig på blir Per Ström tyst en lång stund och funderar.
– Byråkratiska regler är besvärande i umgänget och dumhet i kombination med avsaknad av humor. Fast det är sällan som man stöter på sånt. Onödigt paragrafrytteri gillar jag inte.