Sprider digital skaparglädje
Det är en av de kyliga dagarna i slutet av november, Emma Tysk ursäktar sina kalla händer när hon kliver in i kårhuset och hälsar. Vi träffas efter arbetstid. Parallellt med studierna jobbar hon som it-konsult i Stockholm på på TV4:s fotbollskanal. Arbetet går ut på att designa utseendet på kanalens app och hemsida.
– Den feedback jag fått är att de vill ha tuffare design, med mycket svart. Jag vill ha vitt, mycket luft och runda hörn. Men det är en kul utmaning, att designa något till en annan målgrupp än den man själv tillhör, säger den inte så fotbollsintresserade Emma Tysk.
Intresset för design, att måla och att uttrycka sig med kläder har dock funnits med länge. Så även en fallenhet för matte och fysik. Därför var det svårt för Emma att på gymnasiet se en tydlig fortsättning – vilken bana i livet skulle hon välja? Hennes fysiklärare peppade henne att fortsätta inom ämnet och Emma valde att plugga vidare på teknisk fysik. Studierna gick bra, men det kändes inte helt rätt. Det var inte förrän hon efter två år kom i kontakt med programmering i Java som hon hittade sin grej.
– När jag stötte på programmering så hittade jag vad jag hade letat efter. Jag tror det var direkt efter första lektionen som jag kände att jag måste byta program, säger hon.
Programmering, jag tror jag har läst det. Vi hade något som hette matlab, jag minns att jag började gråta.
– Jag gillar inte heller matlab. Många tror att det är det programmering handlar om, att lösa ett matematiskt problem. Men det finns en otrolig bredd. På första lektionen i Java fick vi flytta sköldpaddor med olika koordinater. Ganska snabbt insåg jag hur enkelt det var att bygga saker och det gav mig en helt annan satisfaction än att lösa matematiska problem.
Emma bytte till civilingenjörsprogrammet i informationsteknologi och kan så här i efterhand konstatera att det var helt rätt. När hon insåg hur roligt det var började hon fundera över varför hon inte hade sett just denna möjlighet tidigare. Emma landade i att det berodde på att hon inte hade haft någon förebild. Inom forskningen fanns de ju, Marie Curie och den Uppsalabaserade forskaren Maria Strömme. Men hon hade aldrig hört talas om en kvinnlig programmerare (detta trots att den första programmeraren faktiskt var en kvinna, matematikern Ada Lovelace).
– Hade någon kvinna kommit och berättat för mig vilka möjligheter som fanns inom it, hade jag valt det direkt.
För att fylla detta tomrum bestämde hon sig för att kontakta skolor och erbjuda dem att komma och föreläsa om möjligheterna i branschen. Hon fick återvända till sitt gamla gymnasium och passade på att berätta om alla roligheter som speldesign och hemsidebygge.
– Det var faktiskt en tjej som kom fram efteråt och sa att hon skulle titta på programmeringsdesign. Jag blev superglad, det kändes hundra procent värt det
nbsp;
I våras vann Emma Microsofts tävling ”Årets it-tjej”, tack vare just hennes förmåga att inspirera unga tjejer och sprida bilden av it-branschen som ett alternativ för alla. För egen del kan jag förstå varför hon fick priset. Innan intervjun hade jag trott att det skulle vara lite svårt att relatera till hennes fascination för programmering, men efter att Emma berättat om skapandet, kreativiteten och alla möjligheter lyckas hon till och med få den här teknikfientliga journalisten såld. Att många med mig tidigare inte sett it-branschen som lockande kan bero på vissa stereotyper, tror Emma. Inför tävlingen ”Årets it-tjej” gjorde hon en film där hon intervjuade folk för att ta reda på vad de hade för bild av en programmerare. Alla som svarade delade ungefär samma föreställning.
– De sa att det var en man, omgiven av joltkola, kanske lite illaluktande och i en källare. Jag hade väntat mig att de skulle svara att det var en man, men trodde att man hade kommit lite längre än källarstereotypen.
Samtidigt som Emma vet att det inte ser ut så idag, hade hon liknande fördomar tidigare. På sitt Instagramkonto ”emma.codes” försöker hon därför förmedla en alternativ bild av programmeraren. I inläggen får man följa henne när hon sitter på kafé, kodar och visar upp vad hon jobbar med för dagen.
– Jag vill undvika de här negativa stereotyperna och i stället visa att det är som ett helt vanligt jobb. Dessutom är det ett ganska fritt jobb, många företag ger en ganska fria tyglar så att man kan jobba hemifrån eller på kafé.
I inläggen beskriver hon också de svårigheter hon stöter på. Kanske för att sänka tröskeln? Jag fiskar lite för att ta reda på om hon var en sådan som började programmera och hacka redan som liten. Men nej, Emma säger att hon endast hade grundläggande kunskaper som de flesta i hennes ålder fått med sig.
– Många har en bild av att programmering är något abstrakt och svårt. Och visst är det svårt om du ska hålla på med AI. Men att bygga en app eller en hemsida med de enklare språken, det kan vem som helst lära sig.
I höst har hon dragit ner på studietakten och pluggar så mycket hon hinner med. Redan i våras, då hon höll på med sitt kandidatarbete, jobbade extra och vann ”årets it-tjej” blev det lite för mycket. Men så fick hon ett samtal för någon månad sedan som omkullkastade hennes planer på lugn och ro.
– När jag hörde att det var någon från Uppsala universitet, trodde jag att jag gjort något fel. Men så var det prorektor Anders Malmberg som berättade att jag blivit Årets Uppsalastudent. Jag kunde inte koncentrera mig resten av dagen, bara satt och stirrade
I stället för vila, blev det till att förbereda tal för 2 000 personer i Universitetsaulan. När jag träffar henne veckan efter konstaterar hon att det gick bra (även om det var mycket handsvett). Med stipendiet på 100 000 kronor hoppas hon kunna arbeta vidare med att sprida intresset för it och programmering. Hon vill starta ett större nätverk med kvinnor som kan åka ut till skolor och föreläsa mer regelbundet. Emma hoppas också kunna jobba vidare med en webbapp som hon kom i kontakt med när hon gjorde sitt kandidatarbete med organisationen Hello World.
– De arbetar med att främja digitalt skapande bland unga. Jag jobbade med en webbapp som lär ut grundläggande programmering för barn. Jag skulle vilja utveckla den så den finns på svenska och kan användas i skolor, säger Emma och fortsätter:
– Det finns så många olika idéer jag vill förverkliga Starta företag och hjälpa andra företag med deras digitalisering, sådant är också intressant. Men det är svårt att få tid till allt.
Ja, för just nu är hennes tid i Sverige knapp. Sedan Emma började plugga på universitetet har hon haft som mål att åka på utbyte till Australien. I februari ska hon till Melbourne och stanna ett år. Emma har funderat på om det kanske vore bättre att vara kvar i Sverige, utveckla sina projekt nu när hon genom sina priser fått vind i seglet, men landat i att hon inte kan rucka på sin dröm. Sverige finns kvar, och förhoppningsvis finns det mycket att uträtta även i Australien.
– Jag tror det blir nyttigt för mig att uppleva hur det är att vara kvinna i ett annat land. Speciellt i Australien där det kan vara en grabbig kultur. Jag kommer kunna rikta in mig på unga tjejer i Melbourne, kanske kommer mitt instagramkonto göra lite skillnad där.
Emma Tysk
Ålder: 23
Bor: Sommaro, med sambon Jacob.
Gör: Pluggar till civilingenjör i informationsteknologi, föreläser på skolor, designar logotyper, driver instagramkontot emma.codes och jobbar som it-konsult på Precisit. Sedan i september har hon uppdrag som frontend developer och UX-designer på TV4.
Gör på fritiden: Målar akvarell, tränar, hänger med vänner, shoppar kläder och spelar tv-spel, just nu Read Dead Redemption.
Lyssnar på: Honey Bee med Unknown Mortal Orchestra.
Tittar på: Narcos, The Office, Parks and Recreation.
Firar jul: I Falun där familjen har en stuga. Ska mysa, pilla navelludd och sova.
Önskar sig i julklapp: En ryggsäck att ha min laptop i.