Arbetet för ökad mångfald vid Uppsala universitet går vidare

Så avslutar kårens nye ordförande diskussionen om kårens roll vid de ceremoniella högtiderna. Framöver kommer kåren inte att utebli , som han uttrycker det. Frågan ska kanske inte ges överdrivna proportioner, men det är lätt att se detta som ett led i en avideologisering av kåren; en strävan mot mer utpräglad kårfacklighet i stället för det starka sociala patos som präglade förre kårordföranden Ignacio Vitas ledarskap.
Den socialdemokratiske Vita - som numera är ordförande för Sveriges förenade studentkårer, SFS - blev snabbt en kontroversiell person i Uppsalas studentvärld, inte minst när kåren uteblev från det traditionella firandet av Gustav II Adolf, vilket Vita avfärdade som konservativ nationalromantik som kåren inte hade anledning att delta i.
Ludvig Larsson har inte samma ambition att ta strid i den sortens symbolfrågor. Samtidigt delar han fullt ut sin företrädares målsättning att göra universitetet mer tillgängligt för alla, att få in bl a fler invandrare och folk med icke-akademisk bakgrund i den högre utbildningen.
- Utbildningen är ett viktigt verktyg som alla har rätt till för att skapa sig en framtid. För mig handlar det om att utnyttja allas potential så att inte individen och samhället som helhet går miste om värdefulla möjligheter. Även universiteten har mycket att vinna på att få in fler perspektiv. Ju mer heterogena de blir, desto bättre är förutsättningrna för kvalitet och vetenskaplighet, säger han.

Ludvig Larsson är infödd Uppsalabo, 30 år gammal och - så när som på en sladdande uppsats - färdigutbildad gymnasielärare i historia och tyska.
Pratar man med folk i hans närhet får man bilden av en gladlynt, pratsam, ibland något virrig och ostrukturerad, men på det hela taget självsäkert företagsam person. En av de syrligare rösterna säger att han har svårt för att lyssna men lätt för att låtsas lyssna -
ingen oäven talang för en kårpolitiker i och för sig - men i stort dominerar de positiva omdömena.
- Att jag är engagerad i kåren är helt och hållet Luddes förtjänst. Hela hans person andas ledarskap. Han är en stor lyssnare, det märker man när man pratar med honom. Han har förmågan att ställa de viktiga frågorna, säger en av hans i partivänner i UUS, Uppsala universitets studenter.
Liksom flera av sina företrädare har Ludvig Larsson redan provat på livet i kårhuset i en mindre utsatt roll. Förra året jobbade han halvtid som jämlikhetsombud med ansvar för frågor om social och etnisk mångfald. Han säger att han har stor nytta av den erfarenheten nu när han har blivit ordförande.
- Jag lärde mig massor: hur man påverkar Uppsala universitet, hur man påverkar kommunen, hur man använder medierna och mycket annat. Jag lärde mig också att de som jobbar på kåren har en unik möjlighet att driva frågor. Folk i den här staden lyssnar verkligen på vad vi har att säga, säger Ludvig Larsson.
Arbetet under det kommande året kommer som vanligt att handla en hel del om bostadsbristen bland studenterna, men Ludvig Larsson lyfter gärna fram fler områden som särskilt angelägna för kåren. Ett sådant handlar om studenternas bildning i en vidare mening. Många studenter lämnar idag högskolan utan att ha lärt sig mycket mer än det som rör deras specialområden, vilket betyder att en rad viktiga mål med den högre utbildningen - personlig utveckling, kritiskt tänkande, samhällsengagemang och förståelse för andra synsätt - försummas. Kåren kommer därför att verka för mer tvärvetenskaplighet på Uppsala universitet.
Studiemedelsreformen spelar också in här. Det går numera knappt att ångra sig när man har valt fel utbildning, då det i princip är omöjligt att få dispens för fortsatta studier efter sex år.
- Även resurstilldelningssystemet påverkar i en riktning mot ett överdrivet nyttotänkande. Att staten delar ut ett visst antal kronor för producerade poäng och examina bidrar säkert till att effektivisera verksamheten, men universitetet riskerar att bli en utbildningsfabrik, säger Ludvig Larsson.
Han vill också göra det lättare för funktionshindrade att läsa på universitetet.
- Det handlar inte bara om att göra det möjligt att ta sig fram med rullstol. De finns också mängder av osynliga handikapp, t ex dyslexi eller psykosociala funktionshinder. Det ska inte få begränsa möjligheten till högre studier.

Ett annat viktigt mål inför det kommande året är att förbättra kommunikationen, såväl inom kårorganisationen som utåt till de enskilda medlemmarna.
- Kåren centralt måste få närmare kontakter med fakultets- och studieråden. Då får vi veta mer om vad som händer ute på institutionerna och våra representanter där får bättre möjligheter att agera. Vi vill också samarbeta närmare med nationer och studentföreningar. Hela organisationen ska vara inriktad på att kommunicera med medlemmarna, bland annat genom vår hemsida och genom att synas ute bland medlemmarna, eller varför inte i kårtidningen Ergo. Vår satsning på student-tv är ytterligare ett led i att förbättra kommunikationen med medlemmarna. Vi kan förstås inte räkna med att lösa problemen helt under det här året, men vi hoppas att vi ska komma en bit på vägen.

Fullständigt namn? Ludvig Lars Erik Larsson.
Ålder? 30 år.
Kårparti? UUS.
Född och uppvuxen? Uppsala, i lägenhet på Botvidsgatan.
Civilstånd? Har flickvän, även hon engagerad i kårpolitiken, som kårfullmäktigeledamot för UUS.
Boende? Studentrum på Triangeln.
Titel och arbetsuppgifter? Ordförande. Leder kårens arbete och är dess ansikte utåt.
Vad pluggar du? Är nästan färdig gymnasielärare i historia och tyska.
Vad gör du på fritiden? Om jag hade någon fritid skulle jag meka med min gamla Peugot. Jag gillar att meka, att köra, överhuvudtaget allt som rör bilar. Det är ju lite ovanligt i akademikerkretsar, folk brukar haja till när de får höra det.
Vad gör du om fem år? Då har jag skapat mig en karriär som lysande pedagog. Med den feta lärarlönen bor jag i en femma på Strandvägen i Stockholm