Med ordet i sin hand

nger Wingård lyfter varsamt ner sin katt Zinnia som gång på gång envisas med att hoppa upp på bordet. När hon har sagt kattens namn ser hon min frågande min och bokstaverar. Hon säger att zinnia är ett användbart ord i Scrabble eftersom Z är en svår bricka att få ut, och tillägger, närmast parentetiskt, att det är en växt.
Som Sverigeetta i Scrabble är det självklart för 26-åriga Inger Wingård att ha koll på de mest obskyra ord. I år har hon deltagit i totalt tio turneringar där hon har vunnit fyra, tagit silver i två och brons i två. Hon spelar också flitigt på gratissajten Betapet och även där har hon för tillfället den högsta rankningen.
Att träffa Inger är något av ett idolmöte. Nästan varje dag loggar jag in på Betapet och titt som tätt besöker jag Scrabbleförbundets hemsida för att scanna av resultat från de senaste turneringarna och förändringar i rankinglistorna. För mig vilar det ett skimmer över giganterna inom spelet och jag blir därför förvånad över det blygsamma intryck som Inger ger. På min väg hem från hennes lägenhet i Eriksberg funderar jag över det, och modifierar: Mer än blygsamhet är det kanske en lätt motvilja mot att prata om ett spel som för henne är så självklart, på samma sätt som en musiker kan tycka att musiken ska tala för sig själv och inte analyseras.
− Det handlar mest om att spela mycket. Så har jag blivit bra, säger Inger och tillägger att hon knappt vågar tänka på hur mycket tid hon har lagt ner på Scrabble. När jag ber henne precisera säger hon att hon spelar ett par timmar om dagen, oftast över nätet.

Av egen erfarenhet vet jag att idogt spelande inte automatiskt leder till framgång: något mer måste det vara. Inger tar aldrig ordet talang i sin mun men när hon berättar om sin bakgrund skymtar ett matte- och ordsnille fram. Hon är typen som skulle skriva 2,0 på högskoleprovet.
– När jag gjorde lumpen 2007 blev jag uttagen till Flottan, till ubåtsjakten i Karlskrona. Det var inte vad jag hade föreställt mig, men testerna i logiskt tänkande gick bättre än de i styrka. Hon vill inte närmare gå in på vad hon gjorde i lumpen – ”det är väl sekretessbelagt” – men berättar så mycket som att hon var på ett övervattensfartyg som spanade på ubåtar och att de tillbringade mycket tid i den ryska hamnstaden och enklaven Kaliningrad.
– Det var himla roligt. Jag tyckte om havet och när jag var klar stannade jag på fartyget och jobbade ett halvår.
Ändå ser hon sig inte som äventyrlig.
– Nej, jag är nog ganska hemkär. Tågluff har aldrig legat för mig och efter att ha varit au pair i USA 2004 tänkte jag mest: jaha, nu har jag klarat av den biten.
Istället är det hemstaden Uppsala som drar. Här studerar Inger till lärare i matematik och naturkunskap och nu i höst läser hon biologi vid institutionen för biologisk grundutbildning. Hon tycker att läraryrket är viktigt och konkret, och att det känns bra att kunna säga att hon utbildar sig till något som folk förstår vad det går ut på. Som student med naturvetenskaplig inriktning ser hon sig som en ganska typisk scrabblare.
– Många tror att vi som spelar är översättare eller journalister, men en väldigt stor andel är faktiskt naturvetare och ingenjörer. Förutom ordkunskap är logiskt tänkande viktigt; att se till att ha en balans mellan vokaler och konsonanter och att hålla brädet stängt om man inte sitter inne med bra brickor.
Ändå går det inte att komma ifrån att ett stort ordförråd är centralt för att bli bra och inte minst för att kunna rulla, det vill säga lägga ut alla sju brickorna i ett drag. Bara bland Ingers rullningar på bokstaven A hittar jag i Betapets statistik ord som ablation, abortiv, abstrus, analgesi och atropin. För att komma till den nivån tragglar många spelare anagram i särskilt utformade Scrabbleprogram eller så sätter de sig rätt och slätt ner och pluggar ordlistor. Dessa metoder har Inger också tagit till och bredvid pokalerna i hennes bokhylla får ett antal olika upplagor av Svenska Akademins Ordlista samsas om utrymmet. Men, säger hon:
– Det var på ett jobb och de skulle slängas. Jag tyckte att det var synd att de hamnade i papperskorgen.
Anagramträning och ordlistor till trots, det som verkligen gör Inger till en bra spelare är hennes minneskapacitet. Precis som en författare som ständigt är på jakt efter nya sinnesintryck att fånga i litterär form lägger Inger märke till nya ord överallt – och de fastnar. Under de nuvarande biologistudierna har hon snubblat över en mängd facktermer och när hon kommer hem brukar hon se efter om de står i ordlistan. Av kanske ännu större betydelse är hennes spelminne.
– Jag kommer ihåg varenda rullning jag har fått emot mig IRL. Det finns de som skriver långa referat efter matcher – jag gör det sällan för jag har allt här, säger Inger och pekar mot sitt huvud.

Någonstans måste det ändå ha börjat; det måste ha funnits en tid då Inger inte hade tusen och åter tusen matcher att sekundsnabbt vaska fram ur minnet.
– När jag var au pair märkte jag att jag började tappa svenska ord. Med Betapet hittade jag ett sätt att hålla igång svenskan.
Väl hemma spelade hon sin första turnering IRL. Det gick sådär, men hon gav inte upp. I Uppsala bor flera av Sveriges bästa Scrabblespelare och hon började träffa dem regelbundet. Bland annat mötte hon den högrankade Daniel ”Gubbi” Domert och den dåvarande Sverigemästaren Niklas ”Elmis” Elmefjäll.
– Idag när vi träffas är det mycket en social grej och att ge varandra tips skulle vara som att ge en klapp på huvudet. Men i början fick jag en del råd. Gubbi sa till exempel att ”du är så bra att du kan vinna turneringar snart, men du måste hålla i hela matchen”. Det tog jag fasta på och det har blivit min största styrka: att aldrig slappna av, hur bra det än ser ut, att aldrig ge upp, även när försprånget verkar ointagligt.
Efter att ha tränat med Uppsalas inre krets dryga året och fortsatt att vara aktiv på Betapet lossnade det rejält då Inger kom tvåa i Sommarelmiaden 2007. Den första riktiga triumfen blev sm samma år då hon slutade som trea. Förra året, när Uppsala stod som arrangör för Sverigemästerskapet gick det ännu bättre och hon kammade hem silvermedaljen.
– Det var en riktigt rolig tävling, inte bara spelmässigt. Vi visade till exempel en film där vi underblåste rivaliteten mellan Uppsala och Göteborg. I filmen lyckades vi i Uppsala sekundsnabbt göra anagram på ord med tio bokstäver medan göteborgarna gång på gång misslyckades med treor.
Den 5–7 november gick årets sm av stapeln i Stockholm. nbsp; Även denna gång kom Inger tvåa. Hon är dock fortfarande rankad etta i Sverige. En förstaplats i sm skulle kröna hennes Scrabblekarriär. Ibland kan hon känna en viss mättnad, som att det inte finns så mycket kvar att bevisa.
– När jag har vunnit sm funderar jag på att börja spela på engelska. Utländska språk har aldrig varit min starka sida, men thailändaren som vann Scrabble-vm i år kunde knappt presentera sig i sitt tacktal. Det handlar inte om vardagskommunikation.
När jag har vunnit, säger Inger. Inte om. Och jag är säker på att hon kommer att knipa guldet, om inte i år så inom en snar framtid.

En sensommarkväll 2007 vågade jag mig för första gången ut ur Betapet-garderoben. Nu skulle jag spela på riktigt, In Real Life. Jag gick till Rådhuscaféet på Stora Torget och där möttes jag av en samling tystlåtna människor som satt böjda över sina bräden. Mest var det killar, men så en tjej. Rödhårig, lugn, koncentrerad blick över spelplan och brickställ. Det var Inger. När hon hade blivit klar med sitt parti var det min tur att sitta öga mot öga mot henne. Hon hade nyss kommit tvåa i Sommarelmiaden och var på väg mot en bronsplats i sm, men då visste jag inte vem hon var. Naturligtvis sopade hon mattan med mig och även resten av kvällen gick i brakförlustens tecken. Jag återkallar inte minnet nu, kanske kommer hon ändå ihåg:
– Nya spelare kan bli avskräckta när de möter oss här i Uppsala, säger hon och ser lite generad ut.

nbsp;