Jag sätter mig närmast utgångarna så att jag snabbt kan ta mig ut om någon suspekt person går på

Terminen har inte riktigt tagit fart, så det är fler vakter än studenter inne på området. Stämningen är laddad, luften darrar av nervositet, alla granskar varandra. En arabisk man ilar snabbt förbi med en städvagn. Terrordådet utfördes av hans kollega, kanske fikade de ihop.

Jag står vid fiket där nio studenter och lärare miste livet och 84 skadades. Där uppsluppet lunchsorl avbröts av en stor smäll och skrik. Idag pågår ett febrilt renoveringsarbete. Endast blomkransarna med kondoleanser som ligger utanför påminner om attacken. Bomben detonerades via en mobiltelefon och attentatsmannen försökte minimera antalet araber som strök med. Stod han då i närheten och såg på? Han kom i alla fall i tid till jobbet dagen efter och hjälpte till i röjningsarbetet. Att bomben innehöll metallskräp vittnar de söndertrasade och brända människoresterna om. Alla bitar måste tas rätt på, varenda minsta fiber enligt den judiska lagen. Den speciella patrull av religiösa judar som i gula skoskydd varsamt plockar slamsor ser till detta. Hammas tog på sig dådet och den trevlige vaktmästaren har visat sig vara en del i en grupp som utfört sju dåd i Israel, vilka sammanlagt dödat 35 personer och skadat 113. De som låg bakom dådet på Hebrew University fångades då de var på väg till ett nytt attentat 20 dagar senare.

Amir Schonheim är 26 år och studerar internationell ekonomi.
-Ser du fiket? frågar han. Det är helt ofattbart För mig var universitetet en neutral zon och här finns många grupper som jobbar för en fredlig samexistens.
Här läser både judar och araber, varav drygt 30 procent av dem kommer från Västbanken och Gaza. Universitetsområdet är uppdelat i olika politiska falanger.
- Friktioner har alltid funnits på universitetet, men inte för att vi misstänker att de är terrorister utan för att extrema grupper på båda sidor provocerar varandra, förklarar Amir
- Bland dem finns en grupp som propagerar för Israels förstörelse och som ordnat insamlingar till självmordsbombares familjer. För oss betyder det att de manar till nya attacker. Innan Intifadan så litade vi på arabiska studenter, men nu misstror vi alla, säger han.

Intifadan har fått många studenter att tvivla.
- De flesta israeler vill ha fred, men vi börjar inse att det inte går med Arafat vid makten. Om han kan kontrollera militanta grupper så kan han stoppa attackerna. Kontrollerar han inte dem så är han inte är rätt man att förhandla med. Det är så vi israeler tänker, förklarar Amir.

År 2000 tog premiärminister Ehud Barak ett steg i enlighet med Osloavtalet, trots att palestiniernas del att stoppa terrorattackerna inte uppfyllts. Israel ska dra tillbaka från 97 procent av de självstyrande områdena, palestinier får religiös kontroll över Tempelberget i Jerusalem och judiska bosättningar ska evakueras, förutom i de resterande tre procenten. I utbyte ska konfliken och terrorn upphöra permanent. Arafat avböjer och en månad senare blossar intifadan upp.
- Jag är väldigt besviken över att Arafat inte sade ja till Barack, då hade det ju varit fred nu. Så jag tycker att den palestinska ledningen är ansvarig för mycket av lidandet genom att inte jobba för fred, anser Amir.

Amir har en arabisk vän från studierna och i bland blir relationen bisarr.
-Visar teve bilder från ett attentat blir det spänt och det borde det ju inte bli. Vi fördömer dödandet på båda sidor, men det blir med ens tydligt att han är arab och jag jude. Om man tänker på det, så är det precis så som konflikten ser ut, menar Amir.
- När jag tar bussen till universitetet tänker jag på vem som sitter bredvid mig, vem som kliver på. Jag sätter mig närmast utgångarna så att jag snabbt kan ta mig ut om någon suspekt person går på. Det har hänt att människor hoppat av bussen av rädsla och att bussen sedan sprängts och de mår dåligt efteråt för att de inte varnat de andra.

Hur ser en misstänkt person ut? - Det är svårt att svara på, man kan inte veta. Ibland klär de ut sig till religiösa judar eller soldater, ibland är de kvinnor. Man kan inte misstänka alla, och inte alla araber, men det blir så eftersom det är araber som utför dåden.
Amir går trots riskerna ut och roar sig lika mycket som tidigare, men tänker sig noga för vart han går, vilken väg han tar, och han undviker stora folksamlingar.
-Vid ett tillfälle var jag och tog en kaffe på ett fik i stan, några sekunder efter jag lämnat stället hör jag världens boom, och hela stället var urblåst. Det kunde varit jag

Av Svanhild Hansen

Artikelförfattaren bor i Tel Aviv sedan ett år tillbaka och jobbar som frilans. Hon praktiserade på Ergo våren 1998 och har därefter frilansat för tidningen vid olika tillfällen.