Lång väg mot osäkert mål

Namn: Pär Olsson
Institution: Institutionen för neutronforskning
Ålder vid disputation: 27
Avhandling: Modelling of Formation and Evolution of Defects and Precipitates in Fe-Cr Alloys of Reactor Relevance.
Pär Olsson och hans forskarkollegor har byggt upp en pålitlig och snabb datormodell för att göra beräkningar av järnkromlegeringar, främst för att kunna se hur materialet reagerar under neutronstrålning. Ett avgörande problem för att hitta rätt material till framtidens fusionsreaktorer har varit att man inte vet varför kromhalten i järnkromlegeringar avgör hur mycket de sväller under strålning. Nu kan man på ett tillförlitligt sätt pröva hypoteser kring detta med hjälp av Pär Olssons modell.
Att hitta ett material med så hög tålighet mot neutronstrålning som möjligt är avgörande för att kunna förverkliga fusionskraft i framtiden, åtminstone om den nya energikällan ska bli ekonomiskt hållbar.

Det är tre dagar sedan Pär Olsson disputerade. Vi ses på eftermiddagen - han vägrar gå upp tidigt sin första lediga måndag på evigheter, och är smått häpen över att kunna flanera runt på stan utan att ha ett enda måste viskande i örat.
Disputationen gick bra, han var mindre nervös än han hade trott.
- Jag hade en bra opponent, och vi fick möjlighet att snacka en hel timme innan.
Och tiden mellan det att avhandlingen var spikad - som seden bjuder bokstavligen uppspikad i universitetshuset - och disputationen hann han egentligen inte tänka så mycket.
- Som vanligt när jag slappnar av efter en stressig period blev jag sjuk. Sedan handlade det mest om att städa ur rummet och föra över kunskap till dem som ska fortsätta efter mig.

För Pär Olsson blir inte kvar på Institutionen för neutronvetenskap, dit han blev handplockad av en professor för snart fem år sedan. Efter en välförtjänt semester börjar han i januari på det franska energibolaget EDF där han ska jobba med grundforskning med applikation.
- De behövde en forskare som håller på med precis det jag gör.
EDF är inte ensamma om att efterfråga forskning om hur järnkromlegeringar klarar strålning. Under Pär Olssons doktorandtid har intresset för ämnet väckts runt om i Europa.
- Engelsmännen har just påbörjat ett stort projekt, så vi hade bra tajming. Och det känns kul att vi faktiskt har kommit någonstans - när vi började var det verkligen från noll.
Efterfrågan på området har gjort att Pär Olsson har kunnat välja mellan flera jobberbjudanden. Den allt kärvare arbetsmarknaden för forskarutbildade har han alltså inte upplevt personligen.
- Det har varit lite av en räkmacka. Men jag vet flera disputerade som har gått arbetslösa i mer än ett år. Det gäller att ha tur med sitt ämne, det går konjunkturer i det som i allt annat.
Tiden som doktorand ser han framför allt som rolig - i den mån han nu kan sammanfatta den redan.
- Jag har haft jättebra kollegor och varit iväg på många resor, det har känts som ett privilegium.
Stress och ångest då? Jo, visst var det sista halvåret tajt, och månaden innan avhandlingen skulle vara färdig jobbade han i princip hela sin vakna tid.
- Det blir som en jobbdvala. Man kommer på sig själv att tänka men såhär kan man ju leva. Men det kan man inte.
Perioder när han har kört fast har också funnits, och eftersom hans handledare - som han bara har gott att säga om - är verksam på KTH har det i hög grad varit upp till honom själv att ta sig ur dem.
- Det har varit tufft stundtals. Men det har också gett mig stor frihet och gjort mig självgående. Det har funkat bra.

Namn: Karin Jonsell
Institution: Institutionen för astronomi och rymdfysik
Ålder vid disputation: 35
Avhandling: Chemical Abundance Analysis of Population II Stars
Karin Jonsell har gjort två studier av mängden tunga grundämnen i stjärnornas atmosfärer, med målet att få veta mer om Vintergatans kemiska utveckling. I det första projektet studerade hon 43 stjärnors atmosfärer. Hon kom fram till att deras innehåll av olika grundämnen varierade stort, vilket tyder på att de har bildats olika snabbt i olika miljöer. Det i sin tur ger stöd för att Vintergatan bildades av små galaxbyggstenar som slagits ihop snarare än av ett enda stort moln. I sitt andra projekt fokuserade Karin Jonsell på en mycket gammal stjärna, som har höga halter av barium och europeum, två ämnen som man tror bildas i totalt olika processer och på olika ställen i universum. Studien lägger fram nio olika hypoteser för hur det kan komma sig att stjärnan har höga halter av båda ämnena.

Karin Jonsell ville bli forskare redan som barn. På gymnasiet läste hon specialinriktning mot biokemi och stärktes i sin övertygelse. Men bara en tid efter att hon antagits som doktorand på Institutionen för astronomi och rymdfysik insåg hon att forskning inte passar henne.
- Jag har alldeles för dåligt tålamod. Det tar för lång tid från idé till avslutat projekt.
Ändå valde hon att slutföra doktorandstudierna, både för sin egen och för meritförteckningens skull. Men det har varit en lång väg fram till disputationen som ägde rum den 4 november. De första tre åren minns hon som en enda lång frustration. Hennes projekt gick inte som hon ville, hon stod och stampade. Sedan tog hon föräldraledigt och födde två barn på tre år.
- Det var helt planerat och en välbehövlig paus. Jag fick tillfälle att tänka efter och förstå vad jag ville, säger hon.
När hon kom tillbaka - för hon var klar över att hon ville fortsätta - väntade nästa uppförsbacke: Datorn hade kraschat under hennes frånvaro och de viktiga resultaten var borta.
- De första månaderna efter föräldraledig-

heten var riktigt tuffa. Jag hade ju inte tänkt fysik på tre år, man blir lite rostig. Och så fick jag göra om i princip allt. Det gick på ren vilja då.
Men hon fick ett enormt stöd från sin handledare, som Karin Jonsell under de första tre åren hade upplevt som frånvarande i viktiga faser av arbetet.
Trots känslan av att inte alls komma framåt de första åren ser hon doktorandtiden som övervägande positiv. Dels för att Institutionen för astronomi och rymdfysik enligt henne är en fantastisk miljö att verka i:
- Det var den stora behållningen. Man träffas på fikor och diskuterar allt från vetenskap till politik och religion. Det var en oerhört inspirerande intellektuell miljö.

Den andra ljusglimten var den tjänst som hon de första åren hade på institutionens nyhetstjänst, där hon skrev pressmeddelanden om aktuell forskning. Där och då insåg hon att det var just popularisering av vetenskap som hon ville hålla på med.
- Vetenskap är fantastiskt roligt, men andra får gärna göra jobbet. Jag brinner för att folk ska förstå vad vi håller på med. Särskilt när det gäller astronomi tycker jag att det är vår förbaskade plikt att tala om vad vi kommer fram till - vi ägnar oss ju åt de stora frågorna: varför är vi här, hur ser världen ut…
Hennes engagemang för popularisering färgade av sig både på avhandlingen, som innehåller ett antal egna bilder som pedagogiskt förklarar universums uppbyggnad, och disputationen: hon vinnlade sig om att förklara sin forskning så att även tillresta släktingar utan minsta förkunskap skulle kunna förstå.
På måndagen efter disputationen skrev Karin Jonsell in sig på Arbetsförmedlingen.
- Det var inte särskilt upplyftande. Men jag försöker förtränga det. Jag har en del kontakter och ska dra i några trådar för att försöka förverkliga en idé som jag har. Jag är inte så stressad.