Livet efter kåren
För drygt ett år sedan träffade Ergo tre förväntansfulla presidialer. Då stod det klart att Anton Sánchez Sulejmani och Linnea Rydén och som redan suttit som ordförande respektive vice ordförande ett år fick fortsätta sina roller med sällskap av nyinvalda Johannah Rybrant. Nu löses trion upp och Johannah Rydbrant får sällskap av Elsa Ewert i det nya presidiet. Därmed är det dags för Anton Sánchez Sulejmani och Linnea Rydén att plocka av kårhatten.
– Jag är mest chockad över att vi sitter här och fortfarande är vänner. Det är vår största bedrift, säger Linnea Rydén med ett skratt.
Hur skulle ni sammanfatta tiden på kåren?
– Det har varit enormt lärorikt och väldigt kul, men stundvis också jättejobbigt. Det har varit många stora förändringar som genomförts det gångna året och i perioder har det varit tufft, säger Linnea Rydén.
– Intensivt, roligt och ständigt utmanande. Jag var ju 22 år gammal när jag klev in som ordförande. Nu känner jag att det jag lärt mig på de här två åren hade jag inte kunnat lära mig på tio år på arbetsmarknaden, svarar Anton Sánchez Sulejmani.
Och intensivt har det varit. Bland annat så har Uppsala studentkårs reception renoverats, kårens arbete har gjorts mer synligt utåt, medlemssystemet har reformerats och medlemsavgiften avskaffats. Däremellan har de gått på otaliga möten, betat av mejlkorgar utan botten och representerat kåren på en mängd baler och gasquer. De uppskattar att en arbetsvecka har landat på i snitt 50-60 timmar, med vilt spridda arbetsuppgifter.
– Det är svårt att fånga en stillbild av vad en dag på jobbet som kårordförande är, säger Anton Sánchez Sulejmani.
Uppsala studentkår företräder ungefär hälften av Uppsala universitets studenter. Det är svårt att möta alla studenter där de är på ett sätt likt en kår som företräder några få institutioner eller program som kan vara på plats från inspark till examen. Anton Sánchez Sulejmani och Linnea Rydén beskriver hur kårens fokus under deras tid har skiftat till att stötta kårens sektioner och kårföreningar i det studentnära arbetet.
– Vi är en för stor organisation för att vara nära den enskilde studenten, men vi kan ha delar av oss som är närmare studenterna. Vårt centrala jobb är att stötta kårföreningar och sektionerna och se till att de möter studenternas behov och förmedlar behov och åsikter till oss. På så vis kan vi nå studenterna, säger Anton Sánchez Sulejmani.
De menar att det skiftade fokuset har bidragit med att kunna se var organisationen har sina styrkor istället för att stirra sig blind på svagheterna.
– Jag tror att Uppsala studentkår hittat hem som organisation nu, för första gången sedan 2010 när kårobligatoriet föll. Det känns jättebra att lämna över till ett nytt presidium, säger Linnea Rydén.
En organisation närmare medlemmarna
När Ergo pratade med presidiet för ungefär ett år sedan var fokus på receptionens renovering för att få fram fler studieplatser, som i sig var en del i att göra kåren mer tillgänglig och relevant för medlemmarna. De avgående presidialerna konstaterar stolt att de lämnar över Uppsala studentkår som en starkare organisation än när de gick på.
Anton Sánchez Sulejmani blickar tillbaka och lyfter att receptionen för honom personligen är en av de största bedrifterna under sin tid på kåren.
– Det är en så påtaglig direkt studentnytta. Det som tidigare var en död yta känns nu som en levande del i studenternas vardag. Folk utnyttjar studieplatserna, skriver ut och dricker kaffe och det är tydligt att renoveringen bidragit till att kåren blir mer tillgänglig för studenter. Vissa sitter här och pluggar från öppning till stängning.
För Linnea Rydéns del lyfter hon påverkansarbetet som något hon känner sig nöjd över att lämna vidare. Det är något hon kunnat skapa rutin kring sedan hon gick på uppdraget.
– En annan sak annan sak som man inte riktigt kan ta på är att vi fått en bättre kultur inom kåren. Det tror jag inte att någon av oss räknade med när vi klev på, men nu är det många som frivilligt spenderar sina dagar här tillsammans. Det är en gemenskap och det kommer jag också att sakna mest, säger hon.
Finns det något som varit extra tufft med att axla den här rollen?
– För mig har det varit en utmaning att jobba med sina vänner, att skilja på vänskapsrelationen och det professionella. Det har varit en utmaning men jag har lärt mig mycket och växt som person av det, säger Linnea Rydén.
– För min del har arbetsgivarskapet varit en av de tuffaste grejerna att sätta sig in i, säger Anton Sánchez Sulejmani och fortsätter:
–Jag gick från att vara ny här till att plötsligt förväntas leda en arbetsstyrka med allt vad det innebär. Det har nog varit stundtals det jobbigaste men ambitionen har varit att göra det så bra som möjligt.
Livet efter kåren
Både Linnea Rydén och Anton Sánchez Sulejmani är förväntansfulla att lämna över sina uppdrag och påbörja nästa steg i livet.
– Anton sviker ju, skojar Linnea Rydén när frågan om vad de ska göra härnäst ställs.
Han ska nämligen flytta till Lund och plugga HR till hösten.
– Efter det här uppdraget tror jag att jag har lite för mycket hybris för att gå från att sitta i beslutssammanträde med rektor och bidra i viktiga beslut vid Uppsala universitet till att bli en vanlig student igen. Därför känns det bra att bli student vid ett annat lärosäte. Men först ska jag vara lite ledig, det ser jag fram emot, säger han.
Linnea Rydén fortsätter sin utbildning till ämneslärare i samhällskunskap och svenska på Uppsala universitet. Men studentpolitiken lämnar hon inte helt. Till hösten sitter hon som ledamot i SFS styrelse och i Uppsala kommer hon även att sitta som studentrepresentant i olika fakultetsorgan och vara sekreterare i kårfullmäktige.
– Det ska bli skönt att börja plugga igen men jag vill ändå ha lite koll på vad som händer på kåren framöver, även om jag inte längre kan påverka, säger hon och tillägger:
– Och jag har nog inte lika mycket hybris som Anton.
