Nationsidrotten vill nå ut till fler

Måndag eftermiddag, strax efter fem. Det är ett par plusgrader ute. Utanför Stockholms nation står en handfull killar och huttrar lite. Nationens idrottsförman Patric Fahlander skakar hand med de nyanlända och konstaterar att ingen av dem som hade lovat att dyka upp har kommit till kvällens löpträning, som ska bli runt en mil lång.
- Så vi borde bli minst sex till, säger han förhoppningsfullt.
Att folk säger att de ska komma och träna men inte gör det är en alltför välbekant situation för Patric Fahlander. Dålig uppslutning är ett av de största hindren han möter i sin strävan att utöka nationens idrottsverksamhet, som just nu är begränsad till löpträning - billigt och genomförbart när man står utan halltid, som Stockholms gör den här terminen.
- Stockholms är ju mest känt som en festnation, man har inte profilerat idrotten så hårt. Det vill jag att vi ska göra. Vi har ett ansvar gentemot medlemmarna att erbjuda alternativa sätt att umgås på, vid sidan av festandet, säger Patric Fahlander.
Men det går rätt trögt att fånga folk, trots affischering, nyhetsbrev och aktiva påstötningar bland landsmän och landsmanninor. Kanske är nivån hos de redan aktiva för hög, så att det tar emot att vara nybörjare? Det är en förklaring som fler än Patric Fahlander skriver under på. Andreas Fjällström är ordförande för Västgöta nations IF, som också har rekryteringsproblem:
- Vi försöker vara med på reccemottagningar och så, och många verkar intresserade, men få kommer. Framför allt är det tjejerna som är underrepresenterade. Vi har funderat på hur vi ska få hit fler. Det är ganska svårt att få killarna att dämpa sitt spel på träningarna, om det nu är nivån som avskräcker. Men om någon känner sig ovälkommen har vi misslyckats, alla ska med.

Fast visst finns det tjejer också inom nationsidrotten, även om de är färre; rena tjejlag hör till undantagen. Ett sådant är IF Trikadiens (Snerikes idrottsförening) damfotbollslag. Den här hösten är de som enda damlag med i studentserien som spelas på Fyrishov.
- Vi har försökt få vara med i tre år, nu fick vi äntligen klartecken av Studenthälsan. Det var inte självklart eftersom det är en herrlagsserie och vi antas ha ökad skaderisk, säger Jessica Svensson som ansvarar för damfotbollen.
Som hon ser det är den stora vinsten med att bara vara tjejer i laget att spelet blir så mycket roligare.
- Det blir inte samma sak med killar. Här är alla på samma nivå och det är ingen som vill glänsa.
Fast för tillfället har Trikadientjejerna fått låna in ett gäng killar trots allt.
- Vi har svårt att få ihop folk till matcherna, särskilt eftersom speltiderna är på vardagar mellan 14 och 16 - det är inte alla som kan då.
Oli Juliusson är ordförande för Norrlands nations idrottsförening (NNIF), som har runt 200 aktiva medlemmar. Det är dubbelt så många som IF Trikadien och många gånger fler än genomsnittsnationen. Man har träning i åtminstone sju sporter, och korades vid student-SM i våras till Sveriges bästa studentidrottsförening. Bakom framgångarna ligger både traditioner, hårt ideellt arbete och det faktum att NNIF:s styrelseledamöter väljs på ett år i taget, tror Oli Juliusson.
- Det ger kontinuitet, vilket behövs inte minst för att få bra halltider. På nationer där idrottsutskottet byter ordförande varje termin blir det lätt att sådant hamnar mellan stolarna.

Ja, halltiderna är ett aber, säger flera nationsföreträdare. Deras idrottsföreningar är hänvisade till sena tider, om några alls.
- Studenterna bortprioriteras hos kommunen Fram till nio på kvällen får barn- och ungdomsverksamhet företräde, ofta med halvtomma lokaler, menar Daniel Wärnstedt, ställföreträdande idrottsförman på Stockholms.
Men dåliga halltider är knappast hela förklaringen till varför studentidrotten i Uppsala enligt Oli Juliusson inte är så levande som den skulle kunna vara.
- Man kan till exempel fundera på varför bara 19 fotbollslag spelar i studentserien i höst, medan de i en stad som Lund är uppåt ett femtiotal.

Nedgången för bollsporterna i Uppsalas studentliv bekräftas av Dimitrios Boukaras, som är ansvarig för studentseriespelet på Studenthälsan, där han har jobbat i snart 30 år.
- Det är inte länge sedan vi hade 50 lag här i Uppsala också, inte ens tio år sedan. De senaste fyra åren har intresset sakta men säkert minskat.
Orsakerna är flera, tror Dimitrios Boukaras, och pekar till exempel på att många nationsidrottsföreningar saknar kontinuitet - verksamheten fungerar bara när eldsjälarna råkar finnas där. Samtidigt har Studenthälsan höjt avgiften för att delta i seriespel. Ett tredje och större skäl är tidsandan, menar han.
- Hela samhället är individualiserat idag. Alla vill göra sin grej, och själv kunna välja när. Det slår igenom på sporten också. Att välja att vara aktiv i en förening eller ett lag och ge av sin tid blir alltmer ovanligt.
För många som trots allt väljer att sporta i grupp på en nation tycks den sociala biten vara en tungt vägande faktor. Dels utanför plan, i form av allt från barrundor och gemensamma resor, till NNIF:s egenarrangerade fotbollsgala. Men också under själva idrottandet.
- Till vår innebandyträning kommer man när man känner för det, vi lirar och har kul, säger till exempel Kristina Ekholm på Smålands nation.
Samtidigt har många föreningar en hög ambitionsnivå i åtminstone en del av sitt sportutbud. Och fler än NNIF brukar placera sig bra i nationella tävlingssammanhang, påpekar Oli Juliusson.
- När det väl gäller finns det mycket seriositet bland Uppsalalagen. Problemet då blir att det kan vara svårt att känna sig välkommen som glad amatör, funderar han.

Så är vi tillbaka där vi började, hos de engagerade idrottsförmännen som önskar sig fler medlemmar. För både Patric Fahlander och Oli Juliusson är det ett uttalat mål att nå ut till fler, och till nya grupper.
- Vi håller på att omarbeta syftet med föreningen. Vi vill bredda från att mest ha handlat om bollsporter med tävlingsinriktning till att få med dem som inte vanligtvis rör på sig, säger Oli Juliusson.
Han hoppas mycket på NNIF:s friluftssektion, som är i färd med att dra igång både långpromenader och långfärdsskridskor.
- Att gå på promenad i grupp och ha med sig fika kanske kan vara en väg in i föreningen för den som inte har sportat hela sitt liv. Vi väntar oss kanske ingen jätteuppslutning från början, det får byggas upp i lugn och ro.