Hackare i ordets rätta bemärkelse

I en fuktig källarlokal ute på Polacksbacken samsas datorföreningen Update med ett gäng datorer, av varierande storlek och ålder, om det trånga utrymmet. Från att länge ha fört en anonym tillvaro vänder nu föreningen sin verksamhet utåt.
nbsp;Från dagsljuset utanför och in i en dunkel källarlokal. Har man någonsin varit hemma hos en datornörd vet man vad som väntar, och precis så är det. Datorer till höger och vänster, sladdar och kablar överallt, colaburkar instuckna här och var. Datavetaren Bjarni Juliusson som tar emot har en t-tröja med texten Peace tvärs över bröstet. Först är han lite avvaktande, misstänksam nästan – men när han fått prata sig varm om de gamla datorerna av märket Digital och inser att jag fortfarande lyssnar med intresse, slappnar han av. Han är här ofta.
– Jag bor på gården rakt över, i den gamla officerspaviljongen, så det blir att jag hänger här en del – det är trevligare än att sitta på rummet. Vi har medlemmar vars specialintresse är gamla, stora datormodeller och eftersom vi sysslar mycket med gamla datorer här finns möjligheten att se och leka med dem – det är sällan man har tillgång till sådana här maskiner annars. Det händer att vi gör olika tjänster och ströjobb för företag och forskare, men internet äter upp en stor del av tiden. Själv programmerar jag mest – det är ju min favorithobby

Det finns elva datorer och ett par textterminaler för den som behöver och det brukar vara folk här dagligen. Datorerna står uppställda på ett långt bord mitt i rummet, så man sitter mittemot varandra när man jobbar. Längs en långvägg står bokhyllor fulla med böcker, de är inte för utlåning men det går att läsa dem på plats. Bjarni berättar att de flesta av Updates medlemmar är datavetare och böckerna rör allt från datorarkitektur till mjukvaruprogrammering.
– Det är en knutpunkt för kunskap och så är det socialt. Vi träffas två gånger i månaden och gör någonting tillsammans. Första onsdagen i varje månad har vi möte på en restaurang, och tredje onsdagen har vi föreningskväll. Föreningskvällarna är väldigt ospecifika eftersom vi är en extremt oorganiserad förening.
Ergos fotograf bryter in i samtalet och frågar om medlemmarna brukar hacka saker.
– Vi hackar i ordets rätta bemärkelse – vi skriver datorprogram, säger Bjarni triumfatoriskt och märker inte besvikelsen i fotografens ögon.

För den som överväger en framtid som systemadministratör finns här möjlighet att skaffa sig praktisk erfarenhet. Föreningen bjuder regelbundet in gästföreläsare, som pratar om bland annat programmering, databaser och nätverk. Det finns hjälp att få för den som har problem med sin burk, och för den som är nyfiken och vill lära sig mer eller för den som vill träffa likasinnade finns ett hundratal medlemmar att socialisera med, varav en tiondel tjejer.
– Det är fler tjejer i föreningen än på datavetarprogrammet. Tjejer har i allmänhet en speciell situation här – tänk dig själv att vara en av tre tjejer bland trettio, rätt desperata killar – tjejerna får ganska mycket uppmärksamhet om jag säger så... Jag har hört killar från Polacks, som läst en enstaka kurs någonstans där det är fler tjejer än killar, säga att det var tråkigt att gå ut med kursarna – det var liksom ingen sport